LPT i ett liberalt samhälle

Jag anser att det du nu säger är uttryck för en vanföreställning. Du behöver därför medicin som förändrar ditt tänkande. Denna personlighetsförändrande substans kommer att tillföras dig med tvång. Polis kommer om nödvändigt att användas för att betvinga dig. När vi anser att du är frisk igen så får du komma ut från det sjukhus vi ska låsa in dig i.

Så länge det finns lite liv kvar i min kropp och kraft att krama ett avtryckare så avser jag att försvara mig mot sådana som dig. Detta på fullt allvar, oavsett vilka lagar du säger att jag lyder under.

Du förstår förhoppningsvis skillnaden mellan att lida av en psykisk sjukdom och att hysa en annan åsikt än dig, så jag tolkar det du skriver som ett försök att trolla. Du är välkommen att delta i diskussionen när du känner för att vara seriös.

Vad innebär det att vara en fara för andra? Är jag en fara som borde spärras in bara för att jag kör snabbare än vad hastighetsbegränsningarna tillåter nästan dagligen?

Jag förstår inte riktigt skillnaden. Du får jättegärna förklara.

Väger individens rätt till att kunna fatta sina egna beslut tyngre än individens rätt att fatta sina egna beslut? Sjuka människor kommer bara under perioder av klarhet (de som har det) ha sjukdomsinsikt och kunna välja att ta medicinen. Om de, när de är klara i huvudet, väljer att inte ta medicinen för att de anser att medicinens biverkningar är värre än att inte ta medicinen, bör det självklart vara deras val så länge de inte utgör en fara för sig själv eller andra. Det finns gott om exempel på människor som lär sig leva med olika slags tillstånd.

För mig är det inget snack om saken, individens rätt till frihet kräver att hon åtminstone ges chansen till att fatta beslutet själv, även om det kräver tvång. Inte konstigare än förälderns rätt att tvinga sina barn att tvätta sig fastän de inte vill.

Däremot kan det nog uppstå problem på marginalen. När är man "tillräckligt" sjuk för att tvång ska berättigas? Där har man ett riktigt huvudkli.

Som tur är finns det mängder med insatta människor som klurat på detta under många år och kan ge genomtänkta argument. Här t ex: http://www.cato-unbound.org/2012/08/...ary-commitment

Du förstår förhoppningsvis skillnaden mellan att lida av en psykisk sjukdom och att hysa en annan åsikt än dig, så jag tolkar det du skriver som ett försök att trolla. Du är välkommen att delta i diskussionen när du känner för att vara seriös.

http://www.forskning.se/nyheterfakta...800013597.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Åsikt

Jag hoppas att det klarnar något.

Diagnoser är mänskliga påhitt i ett försök att förklara vissa avvikande (mindre förekommande) beteenden hos vissa människor.

Åsikter är (offentligt luftade) tankar.

Förstår fortfarande inte vad du menar.

Ja, precis.

Enligt DSM-V (diagnosmanual för psykiska sjukdomar) så kan bisarra vanföreställningar utgöra ensamt kriterium för schizofreni.

Om jag alltså tror på att reptiler styr oss människor från andra dimensioner så ska jag medicineras.

Det är väl fan ingen annans business om jag nu vill tro det.

Ska galningen tvångsvårdas för sin egen eller för andras säkerhets skull?

För mig är det inget snack om saken, individens rätt till frihet kräver att hon åtminstone ges chansen till att fatta beslutet själv, även om det kräver tvång. Inte konstigare än förälderns rätt att tvinga sina barn att tvätta sig fastän de inte vill.

Däremot kan det nog uppstå problem på marginalen. När är man "tillräckligt" sjuk för att tvång ska berättigas? Där har man ett riktigt huvudkli.

Diagnoser är mänskliga påhitt i ett försök att förklara vissa avvikande (mindre förekommande) beteenden hos vissa människor.

Nu tänkte jag inte mig problem där man faktiskt har sjukdomsinsikt och kan således besluta om det själv.



För sin egen skull i första hand.



Ja, det är väl lite så jag tänker; Att man bör åtminstone få chansen att få fatta beslutet när man inte lider av vanföreställningar och fatta rationella beslut. Å andra sidan så bör man inte tvångsmedicinera folk.



Det hör inte till denna diskussion, men schizofreni (som exempel) är inte något som vi människor har hittat på för att dela in folk.

Okej. Du anser att man bör tvångsvårda andra för deras egna bästa. Vi bortser från den andra anledningen just här i så fall. Rent teoretiskt, hur vet man att någon inte agerar för sitt egna bästa och hur kan man veta vad som är för någons annans bästa? Finns det någon risk för felbedömning?

Edit:
Om vi här kan bortse från en massa detaljer utan istället fokusera på det teoretiska, hypotetiska, avskalade