2005-07-31, 18:57
#1
Med konstruerade språk menar jag språk som har uppfunnits som en skrivbordsprodukt, t.s. från naturliga språk som utvecklats spontant. Esperanto är ett exempel. Gränsdragningen till naturliga språk är dock inte glasklar, eftersom dessa vid olika tillfällen genomgått bl.a. stavningsreformer (som att man nu på tyska ska skriva tre 's' efter varandra). Från andra hållet har Esperanto t.ex. i många avseenden utgått från etablerade språk för att underlätta inlärningen.
Hur skulle ni konstruera ett språk?
Kunde det vara bra med flera olika språk parallellt för olika syften? T.ex. ett umgängesspråk och ett tekniskt språk (som förr latin och germanska språk samexisterade)?
Ett optimalt språk måste väga precision, tydlighet och enkelhet mot varandra. Tyska possesiva pronomen är t.ex. mer precisa än franskans, engelskans och svenskans eftersom de avslöjar genus både hos ägaren och det ägda ("seine Frau") medan franskans possesiva pronomen bara böjs efter det ägda ("sa femme"), engelskans bara efter ägaren ("his wife") och svenskans varken eller i singularis ("sin fru"). Tyskan mest precist, svenskan enklast i detta exempel.
Man skulle kunna förenkla satsbildningen avsevärt. T.ex. kunde man i påståendesatser ha en struktur i stil med militärens 7S som alltid ska komma i samma ordning (en del kan utelämnas om de inte ä relevanta):
stund = tidpunkt
ställe = plats
styrka = kvantitet
slag = kvalitet
symbol = egenskaper (militärt = nummer, uniformstyp etc)
sysselsättning = handling (verb)
sagesman = källa till informationen
Finns det några på FB som tänkt till kring det här?
Hur skulle ni konstruera ett språk?
Kunde det vara bra med flera olika språk parallellt för olika syften? T.ex. ett umgängesspråk och ett tekniskt språk (som förr latin och germanska språk samexisterade)?
Ett optimalt språk måste väga precision, tydlighet och enkelhet mot varandra. Tyska possesiva pronomen är t.ex. mer precisa än franskans, engelskans och svenskans eftersom de avslöjar genus både hos ägaren och det ägda ("seine Frau") medan franskans possesiva pronomen bara böjs efter det ägda ("sa femme"), engelskans bara efter ägaren ("his wife") och svenskans varken eller i singularis ("sin fru"). Tyskan mest precist, svenskan enklast i detta exempel.
Man skulle kunna förenkla satsbildningen avsevärt. T.ex. kunde man i påståendesatser ha en struktur i stil med militärens 7S som alltid ska komma i samma ordning (en del kan utelämnas om de inte ä relevanta):
stund = tidpunkt
ställe = plats
styrka = kvantitet
slag = kvalitet
symbol = egenskaper (militärt = nummer, uniformstyp etc)
sysselsättning = handling (verb)
sagesman = källa till informationen
Finns det några på FB som tänkt till kring det här?