När behöver man använda Morse-kod?

— · — · · — · — · ·

Radioamatörer kommunicerar fortfarande en del med hjälp av Morse, men detta är bara för deras eget höga nöjes skull. Några kommersiella tillämpningar eller situationer i vardagen där telegrafikunskaper kan komma till nytta finns knappast.

En kul grej kunde ju iofs vara om mobilen "läste upp" SMS som en morsesignal. Praktiskt om du kör bil och inte kan titta på displayen men inte vill att dina medpassagerare ska förstå innehållet i SMS:et.

Jag undrar om människor som är duktiga eller grundligt tränade på Morse kod kan förstå meddelanden i Morse, i real-time. Eller måste man först skriva ned det, bokstav för bokstav?

Många av mina manliga vänner gjorde lumpen som gick ut på att lyssna på radiosignaler och tyda dem - främst på ryssarnas kommunikation på Östersjön. Detta hette något som jag glömt nu, men det ansågs som en väldigt bra placering i lumpen när den var obligatorisk - de fick sitta någonstans ute i skärgården i ett bergsrum - men åt gott och hade kul på fritiden.

Jag minns att en av dem berättade att han lärde sig Morse samtidigt som han lärde sig uttryck som användes av ryska fartyg. Jag undrar om sådana personer, eller folk som jobbade med telegrafi tex, blev, så att säga flytande i Morse?

Tycker Morse är väldigt häftigt och tänker att det ändå borde vara kul att kunna kommunicera med något så enkelt som en ficklampa eller en gammal koppartråd.

Man skriver ner bokstav för bokstav. Inom militären är väldigt mycket inom språkbruket standard så att där kan man ana och förstå men det är inte samma sak.

Både jag och farsan är radioamatörer. Jag har inte sysslat mycket med det och behöver skriva ner vad jag hör. Däremot kan jag forma meningar direkt från huvudet. när jag sänder. Jag är fortfarande en n00b. Min far kan däremot i hur höga hastigheter som helst, avläsa morse. Han säger att det går rakt in i hjärnan som språk, han behöver inte ens tänka. Däremot brukar det finnas ett tak på hur snabbt man fingerfärdigt klarar att sända. På hastigheter som överskrider 50 vilket är löjligt långsamt, hinner man inte skriva. Medan du skrivit en bokstav har de sänt 4 bokstäver till. Dvs du måste bli flytande för att kunna koversera i morse. De andra radioamatörerna kommer ösa på en n00b tills man säger att de måste varva ner jättemycket och repetera. De kommer göra detta om man befinner sig i ett land där det är jätteeftersökt att ha kontakt. Annars kommer de skita i dig. Om de inte är uttråkade, snälla eller japaner.

Det är bara att öva att skriva tills man inser att man inte behöver skriva ner mer än det man behöver för att bekräfta kommunikationen, namn, frekvens och liknande.

Just nu finns ingen jättestor användning av morse. Men tänk så här. Det blir krig och internet strular. Radiokommunikation med röst har inte lång räckvidd. Med morse når du hela planeten. Därför kan du i den situationen ta in nyheter från resten av världen. En annan sak också om du befinner dig i ett land där du inte får säga vissa saker på nätet, en radioamatör som flyttar runt sig har ingen adress som de kan attackera, något IP finns inte, dvs du är fri att sända så länge det inte finns störsändare.

Vi kallade dessa för kryptogamer alltså typ mossor och svampar.. De satt i en möglig källare och kom upp då och då med en pappersremsa med text. Krypterare kallades de nog officiellt.

Kommer ihåg en rolig en som kom upp i vaktlokalen något berusad.
På natten hade vi jourtjänst för ett djursjukhus inne på kasernområdet.

Det ringde på växeltelefonen och han tog luren och svarade:
-Herrtoaletten Norrmalmstorg. Uppringaren lade på.

Det ringer igen och en dam ringer och beklagar sig i växeln över att hennes kanariefågel verkar sjuk.
Kryptogamen gav henne en noggrann beskrivning på hur man vrider nacken av en fågel.

Det sista han gjorde innan han dök ner i källaren var att urinera dricksvattenautomaten.

Känner du igen dig, masdjävel?

En intressant om just morse är de tre första tecknen som kom från musiken från Richard Strauss.

Dessa tre tecken, eller toner brukade inleda BBC:s World service radiosändningar under 2:a världskriget.

Och sammansatt betydde dom V <- as in victory!

Om det är sant låter jag vara oskrivet, men det är en fin historia, onekligen!

Frågan är väl snarare, när behöver man inte morse.

Det är öppningsrytmen (· · · —) från Beethovens 5:a du menar. Att använda den då verksamme Richard Strauss hade varit sensationellt och gjort måltavla av honom med familj (bl.a. judisk svärdotter). Avogheten mellan Strauss & naziregimen var annars genomgående & ömsesidig: officiella positioner fick han p.g.a. internationellt renommé (utnämndes bl.a. till ledare för nybildade Riksmusikkammaren utan att tillfrågas), och han var huvudsakligen avpolletterad innan kriget började – men verksam.