Fast i vågorna, vilse i ruinerna (2cb, Ecstasy, Lyrica och Modalert) i Indien

Personligen känner jag att min drogkarriär är på nedgång, jag har slutat röka weed på daglig basis och dricker inte alkohol längre. Detta har gjort att jag känner mig psykiskt stabil att köra hallucinogener, något som jag innan varit skeptisk gentemot då ett par syratrippar verkligen fått mig att förstå att hjärnan + droger har kraften att ta en till både renaste himmel och mörkaste helvete.

De flesta i min umgängeskrets kör dock på med det mesta på regelbunden basis och en av dessa bekanta råkade befinna sig i Indien samtidigt som jag också var i krokarna. Vi kan kalla honom för Thomas. Jag känner inte Thomas särskilt bra utan han har varit en person som länge varit i bekantskapskretsens periferi. Jag visste dock att han var en skön snubbe som också var ganska förtjust i droger. Jag hade i andra-hand fått höra massor av galna historier som fått mig att både dra på smilbanden och skaka på huvudet.

Då vi som sagt befann oss ganska nära varandra i Indien bestämde vi oss för att mötas upp. Det tog inte lång tid efter vårt möte innan han började rabblade upp det lilla apotek som hade med sig. Det var både uppers, downers, screamers och laughers - LSD, Ecstasy, Meskalin, Lyrica, Valium, Tramadol, Modalert och diverse som jag aldrig hört talas om sedan tidigare. Det var dock inget jag reflekterade särskilt mycket över då jag inte hade några planer på att göra honom sällskap i något intagande. Vi spenderade istället vår första kväll med att prata reseminnen och planera de kommande dagarna.

Dagen efter vaknade vi av en stekande sol och bestämde oss för att bege oss ned till stranden. Jag hade dock tänkt att sitta och jobba lite först och var samtidigt lite nyfiken på Modalert som han pratat om kvällen innan. Det skulle tydligen vara en substans som gör en skärpt och som används av folk som bl.a. ska plugga hela natten. Jag stoppade i mig en tablett och satte mig framför datorn. Kort därefter blev solen dock lite för svår att ignorera och samtidigt stod Thomas med ett par gula ecstasy i handen och såg ut att undra hur många han skulle stoppa i mun. Han frågade om jag ville ha några och vid det tillfället kunde jag inte komma på någon bra anledning att neka det generösa erbjudandet. Jag stoppade en guldklimpsformad tablett i munnen och tillsammans snortade vi upp smulorna från en annan tablett (som jag efteråt fick berättat var Lyrica). Jag skulle gissa på att vi drog i oss 1,5 dos var. Tillsammans vandrade vi sedan ned till stranden och tittade på vågorna som kastade runt de halvnakna ryssarna som också bestämt sig att spendera dagen vid vattnet.

Det tog inte lång tid innan jag började känna de sköna känslorna som jag associerar med Ecstasy och MDMA. Munnen började tugga lite smått och kroppen började dra samtidigt som solen stekte på huden. Jag stretchade ut kroppen, allt tycktes gå lite i slow-motion och solglasögonen filtrerade solstrålarna till ett skönt sepia-liknande filter. Överallt såg jag skrattande människor som såg genuint lyckliga ut och jag uppfylldes av en känsla av helhet. Det kändes som att jag var på en god väg i livet och att allt skulle bli bra. Stundtals skymtade jag också Thomas som dök i vågorna och jag kände sköljande tacksamhet över att få lära känna honom bättre. I de korta samtal som vi haft hade det visat sig att han hade ett större hjärta (och hjärna) än jag hade trott och jag lovade mig själv att vara mer öppen inför nya bekantskaper. Hela upplevelsen i vattnet kändes väldig filmisk och slow-motion känslorna höll i sig väldigt länge. Det var som att tiden saktade ned för att jag skulle hinna ta in och uppskatta varenda sekund av dagen.

Vi spenderade resten av tiden flytandes i vattnet i jakt på vågor och varenda gång jag tänkte att det var dags att gå upp så kom det nya stora vågor och jag blev kvar. När solen började gå ned drog vi oss tillbaka till hotellrummet. Båda kände fortfarande av E:t men hade lite olika mål med resten av kvällen, Thomas hade träffat lite folk och var sugen på att festa (och passade på att trycka i sig mer E) medan jag kände att det var dags för lite vila och rundade av tidigt med en bok i näven.


Nästkommande dag hade vi en väldigt lång tågresa framför oss och det hade också börjat närma sig hemresa för Thomas. Han hade fortfarande väldigt mycket kvar i sitt apotek och hade börjat planera hur han skulle bli av med allting. Ecstasy skulle inte bli något problem att trycka i sig sa han, däremot var han lite osäker på Meskalinet och 2cb’t. Meskalin hade han testat innan och han tyckte att det gav en ganska rastlös och "tjackig" känsla som han inte trodde skulle passa bra ihop med en natts tågresa. Däremot tänkte han att 2cb antagligen skulle vara ganska kul då man skulle kunna sitta och titta ut genom fönstret och se massor av saker.

"2cb är typ som syra fast med mer färger och mindre mindfuck" hade killen som sålt det till honom sagt. Det tyckte Thomas lät som en bra idé att kombinera med tågresan och efter ett tag hade han övertalat även mig att göra honom sällskap. Planen var att hoppa på tåget, göra oss hemmastadda, ta en lapp var och sedan invänta floden av färger tillsammans med nattens intåg. När vi steg på tåget visade sig ganska snabbt att det inte var en särskilt bra idé. Vi delade kupé med ett äldre indiskt par och vi hade varken fönsterplats eller utrymme att röra oss.*

En 16 timmars tågresa, varav minst 6 av dem skulle ägnas på förståndets rand, slutade locka och vi bestämde oss för att istället försöka sova bort dem. Thomas slängde i sig sina sista Tramadol och det tog inte lång tid innan han låg och snarkade på sin sovplats.

Vi anlände tidigt till en sömnig stad på östkusten. Jag blev inte alls imponerad över det jag såg och tänkte snabbt att vi åkt på en nitlott. Ingenstans såg jag den grönska och de magnifika tempel som Thomas hade pratat om. När vi gick igenom staden i jakt på boende cementerade mitt första intryck. Efter en kort tids kringvandring cementerade jag mitt första intryck om skitstaden och jag fokuserade istället på att hitta någonstans att bo. Vi fann snabbt ett ställe som iallafall uppfyllde de ekonomiska kraven, rummet luktade dock konstigt och möglet och vattenskadorna fick väggarna att se ut som abstrakt konst.

Vid det här laget kändes det inte som mycket som gick rätt och när Thomas lirkade fram 2cb tänkte jag inte efter en sekund utan stoppade direkt lappen under överläppen och lät den ligga medan vi letade efter ett café. Jag hade absolut inga förväntningar inför dagen eller substansen och kände mest för att ligga inne på rummet och knappa på datorn. Det började dock bränna lite under läppen och området kändes lite bortdomnat. Kort därefter kände jag hur magen gjorde uppror och hur solen blev allt mer tilltagande. Vi bestämde oss för att gå hemåt.

Väl hemma greppade jag en Bukowski-bok och låste in mig på toaletten. Jag kände hur temperaturen i kroppen hade höjts avsevärt och svetten rann längst med bröstet. Jag hade också allt svårare att hänga med i boken som pratade om både aliens, galna detektiver, döden och rymden. Kort efteråt började boken att andas mot mig, som en lodrätt mun öppnade och stängdes den med vibrerande bokstäver. I golvet hade också fraktalmönster börjat uppstå kring smutsen. Jag bestämde mig för att rymden och döden inte var teman jag skulle fördjupa mig i just nu och uppmärksammade istället ljuden från gatan som hördes in i toaletten. Det var ett endaste virrvarr av barnröster och skratt, min första association var en galen cirkus men trots det kände jag ingen panik eller några dåliga känslor. Jag bara uppmärksammade ljudet och tyckte det lät lustigt.

Jag gick ut ur toaletten och lade mig på sängen. Thomas gick runt i det lilla rummet och plockade med allt men hejdade sig flera gånger och frågade "vad håller jag på med?" med ett skratt. Det var skön och uppsluten stämning men jag kände mig väldigt svag i kroppen efter toalettbesöket, magen sade definitivt ifrån att den inte gillade kombinationen av syra och morgonkaffet. När Thomas gått in på toaletten så satte jag igång datorn och spelade upp den enda filmen som jag hade: Tree of Life. Vackra naturlandskap blandades med kosmiska bilder men jag gillade inte musiken så jag satte på Bob Marley i bakgrunden och stängde av filmens soundtrack. Nu började allting att gå igång rejält, väggarna andades och möglet på väggarna tycktes vandra runt helt fritt. Vart jag än stirrade så följde fraktalmönster efter och fläkten tycktes flytta runt rummets gränser. Det såg också ut som att det gömdes uråldrig text i taket som sveptes över från en osynlig sandstorm.

Trots att allt kändes väldigt India Jones-igt kände mig otroligt klar i skallen och kände ingen av den förvirring som jag ibland fått på syra. Istället kunde jag njuta av spektaklet som försiggick på taket och på väggarna. Jag låg ett bra tag och bara stirrade upp i taket innan jag hörde två smällar. Då jag nyss varit djupt nedrotad i min egen värld var det som verkligheten knackade på dörren. Jag tänkte först att det var Thomas som ramlat ihop på toaletten men istället för att göra någonting åt det så stirrade jag bara upp i taket igen och fortsatte njuta. Plötsligt så öppnades ytterdörren och där stod en tjej som bodde på rummet över oss. Hon hade precis gjort henna-mönster på hela armen och där låg jag i kalsongerna och såg galen ut, utmärglad från toalettbesöket, nedsjunken i en smutsig madrass och ögon som tefat. Samtidigt kom Thomas ut ur toaletten och lade sig i sängen bredvid. Vi tittade på varandra och skrattade. "Vad fan hade hänt om vi tagit det här på tåget? Det hade slutat i kaos!"

Jag pekade upp mot taket och Thomas fastnade direkt i galenskaperna som försiggick. Tjejen i dörröppningen måste ha tröttnat för när jag kom ihåg att hon också var i rummet var hon försvunnen.

Medan vi tittade upp i taket tappade jag helt tidsuppfattningen och det var först när magen började kurra av hunger som jag kände att det kanske var dags att börja röra på sig. Vi gick upp på hostelets övervåning och hälsade på grannarna. Väl uppe på övervåningen hade vi fri sikt över en smutsig damm där det låg massor av diverse sopor i kombination med blommande grönska. I träden som böjde sig över dammen satt det också massor av fåglar som flög fram och tillbaka med kvistar. I solens ljus och tillsammans med substanserna som flödade genom kroppen var det svårt att inte charmas av den smutsiga dammen. Alla soporna och plastflaskor såg ut som glimrande kristaller och de dyraste av smycken. Allt kändes otroligt bra och jag hade en liknande känsla som jag haft två dagar tidigare i vattnet - allt gick i slowmotion och fyllde mig med en känsla av att allt var bra.

Våra grannar föreslog att vi skulle på restaurang och både jag och Thomas tyckte det lät som en bra idé, trots att aptiten inte infunnit sig. Det var mer en känsla av att "vi borde äta" som gjorde att vi tågade mot staden som badade i starkt solljus. Vid det här laget så följde jag bara efter, jag var alldeles för upptagen med att titta på folk för att kunna ta några beslut om någonting. Det lustiga var att jag kände mig väldigt bekväm med att både stirra på folk och t.om. gå fram och prata med människor trots att jag annars brukar vara väldigt paranoid så fort jag pillat i mig något. Jag tänkte att min vistelse i Indien kanske hade förändrat min stundtals överdrivna medvetenhet och fått mig att slappna av. I vilket fall kändes det väldigt naturligt att gå runt och vara påverkad. Ungefär runt den tiden mindes jag att både jag och Thomas stoppat i oss varsin Ecstasy-tablett innan vi knallade ut. Allt kändes otroligt bra!

När Thomas stannar till för att köpa lite gatumat lägger jag märke till ett tempel på andra sidan. Jag knallar in där och skådar en mängd bergsskulpturer som snidats ut i berget. Allt känns väldigt surrealistiskt och jag ifrågasätter om alla skojar med mig när de säger att de är många hundratals år gamla. Jag tycker det är konstigt att jag får gå så nära dem men innan jag hinner tänka mer har gruppen gått vidare. Jag springer efter men stannar till när jag ser en enorm vägg med utkarvade människoliknande varelser. Det ser ut som det är något slags himmel och helvete-motiv och jag häpnas över hur stort och snyggt allt ser ut. I mitt bakhuvud så tänker jag samtidigt att det är helt otroligt att jag står framför hundraåriga utkarvningar när jag egentligen bara var på väg till en restaurang. Jag springer ikapp gruppen och ser att de begett sig in i någon slags park där stora träd breder ut sig över stora stenblock. Allting ser ut som en blandning mellan Jurassic Park och gamla Aztec-ruiner och jag har svårt att förstå att det här är på riktigt.

Gång på gång försöker jag få alla att förstå hur svårt jag har att förstå att det här är på riktigt. Jag fortsätter repetera "vi skulle ju på restaurang och nu står vi här!" medan jag känner mig som en lite pojke i ett magiskt land. Vi går uppför stentrappor och överallt springer små getter som stångas och leker med varandra. Det är stora höjdskillnader överallt och jag får för mig att de stora stupen egentligen är reflektioner på vatten. Det är först när vi beger oss upp, ned och igenom dem som min hjärna kopplar hur allting hänger ihop. Men bara sekunden senare så luras jag igen. Jag bestämmer mig för att hålla mig borta från stupen och ser till att vara extra försiktig medan vi klättrar upp för de stora klipporna.

När vi tillslut kommit en bit upp så blåser vinden hårt och jag får en översikt över parken som vi vandrat igenom. Jag slår nästan mig själv i pannan i förbannelse när jag tänker på hur snabbt jag bestämt mig för att staden var en skithåla. Framför oss breder sig tempel ut sig emellan pulserande grönska och återigen får jag känslan av en urtidsby som huserar dinosaurier och cro-magnon människor. Alla träden ser luddiga ut och har vackra mönster som bubblar mot mig. En av killarna i gruppen pekar mot ett stort fyrtorn som står mitt i parken och det tar inte lång tid innan vi klättrar uppför tornet i ubåtsliknande miljöer. Hjärnan försöker frenetiskt med att koppla ihop allting men allting blir bara snäva hopp. Tillslut känns det som att den ger upp och istället pumpar ut serotonin i hopp om att hålla mig nöjd. Lagom till detta stiger vi ut på toppen av fyrtornet. Jag, som har lite av höjdskräck, limmar mig mot väggen och betraktar hela parken i skenet av den rödfärgande solen som letar sig ned mot horisonten, en hisnande syn på fler sätt än en. Ännu en gång häpnas jag över restaurang-besöket som blev till ett äventyr i urtidsbyn. En vakt sticker ut sitt huvud och förklarar lite bryskt att vi inte får befinna oss på toppen av fyrtornet när solen går ned, något om respekt för Shiva.

Vi beger oss hem i den alltmer mörknande parken och alla känner sig trötta efter allt klättrande. Hjärnan känns också ganska seg efter alla intrycken och bristen på mat. Vi försöker på nytt att hitta en restaurang och nu återstår bara små fragment från den tidigare trippen. De starka färgerna börjar mattas av och en likgiltighet infinner sig. Vi äter vår mat i en tystnad som endast bryts av Thomas konstaterande ”Vilken dag, va’” och jag kan inte göra annat än att hålla med.

Härlig rapport!

Välskriven, du får med både reseskildringar och fina beskrivningar av de känslor som infann sig under påverkan av de olika substanser du tog.

Meningen: "tillslut var det som att hjärnan gav upp och istället pumpar ut serotonin i hopp om att hålla dig nöjd" fick mig att skratta, härlig beskrivning.

Jag gillade den.

Tack så mycket, det är min första rapport och jag kände inte mig inte riktigt van över att beskriva de stundtals luddiga känslorna. Kul att du tyckte om den!

Välskriven och underhållande rapport! 5/5 sköna knarkarkompisar.

Sjukt bra rapport! 5/5
ps, jag tror inte det var 2cb om det var på en lapp, möjligtvis någon slags nbome eller nboh

Umgänget gjorde allting! Tack så mycket


Det är många som inte tror att det var 2Cb när jag berättar om min upplevelse, vad det än var så var det en dag jag sent kommer glömma. Tack att du kommenterade!

Väldigt skön rapport. Tack för att du bidrar med årets härligaste knarkläsning.
Hur gick det med jobbande?
Det blev kanske lite lugnare när Thomas åkte hem?

Instämmer med föregående talare, mycket välskriven och färgrik rapport. Tycker om hur du blandar mellan dina interna och externa intryck, så det varken blir för mycket känslor eller miljöer utan en bra mix av båda. 5/5 !

Jävligt härlig tripprapport! 5 av 5 shivas


Hur ser psykadelia/tripp-scenen ut i Indien egentligen?
Jag förstår att det är fråga som är omöjlig att svara på, men berätta gärna lite hur din uppfattning är.
2-CB, Meskalin, etc... Är det vanligt, lätt att få tag i eller var det mer att vännen hade sånna kontakter?

Min jobb-effektivitet gick upp några hundratals procent när jag och Thomas gick skilda vägar. Dock möts vi upp snart igen så då får vi se vad som händer ;)


Tack så mycket, det är alltid uppskattat att höra från folk som uppskattar det man skriver.


Jag är som sagt väldigt grön inom området men min vän sa att det fanns nästan överallt. Det är mestadels i de mer västerländska områdena: t.ex. Hampi och Goa om jag förstod honom rätt. Han hade köpt av en britt och annars också fått tag i sina grejer från andra utlänningar. Jag vet inte hur det ser ut i de norra delarna, jag har bara besökt syd. Lycka till och stay safe!

Bra beskrivet, Man kunde visualisera ruset!

4/5