Är det bara jag som har 0/ingen empati för invandrare?

Så tänker jag också.

Jag känner enbart empati när jag ser någon människa blir utsatt för något och då oavsett nationalitet.
För övrigt har jag varken tid eller lust att gråta av empati annat än för mina närmaste.

Känner samma sak. Det finns knappt något intellektuellt utbyte.. har däremot träffat många Iranier som är rätt smarta och driftiga.

Här däremot aldrig stött på en Afrikan som jag har något gemensamt med, det är tomt. Stör mig mest... deras beteende, deras sätt att skrika när dom pratar, okultiverade, aggressiva.. har mer empati för en hund (förutom kamphundar, dom ska dö). Kanske är det agressiviteten man inte tycker om?

Barn däremot, har oftast empati för dessa oavsett nationalitet. Så är det.

Som grupp är det klart man avtrubbar invandrare när exempelvis syrier dör på löpande band, man lägger mer uppmärksamhet på ett fotbollsmål än att femtio personer dött i en flygräd. Sen när man träffar eller pratar med schyssta invandrare så ökar empatin, man ser dem som människor snarare än statistisk. Det vänder dock snabbt när man uppmärksammar någon från majoriteten av utomeuropeiska invandrare (samt en minoritet av balkaninvandrare), även de som har jobb inräknat, beter sig som skit och Sverige hade varit bättre utan dem. De som har lägst empati och fullständigt skiter i hur förorterna ser ut eller hur folk lever där är svensk medelklass som aldrig skulle småprata med en invandrare på exempelvis en tågstation, då svensk medelklass är för fina för att fraternisera med dem samt för fina för att åka pendeltåg. Eftersom medelklassen är så rasistiskt snobbig så hjärntvättar de bort sitt dåliga samvete genom att låta någon promille av alla världens flyktingar få uppehållstillstånd i Sverige och packas in i en förort, eller åtminstone om de påstås vara flyktingar så kan den förnäma medelklassen som bränner pengar på Thailandsresor och köksrenoveringar få känna sig lite goda.