Svensk censur och självcensur på en annan nivå än i totalilära stater.

Varför ställer du en så korkad fråga? självklart är det värre att bli avrättad. Men det var inte frågan i denna tråd (instämmer i hyllningen av TS).

Frågan är hur det svenska debattklimatet kan vara så starkt censurerat trots att det inte är en diktatur vi lever i. Straffen är istället andra än fängelse: Utfrysning, stopp i karriär, uthängningar och hån i media.

Känslan är tydlig att den svenska censuren faktiskt är värre (trots mildare straff) i form av effekten. Till och med Ryssland och Egypten har oppositionella som yttrar sig och får föra en öppen debatt.

Och Grillo, sanningen är att de "avrättningar" du talar om inte är normalt förekommande. Det är en myt som odlas här i Sverige. Det Sverige som är total-blint för den egna censuren men gärna pekar finger åt andra.

Jag skulle önska att bla svenska och några europeiska klåfingriga politiker var lite mer bildade och självkritiska. Nu vet jag inte om S-ledningen för Aftonbladet innan Schibstedt tog över eller Carl Bildt som efter Politkovskayas död upprört och indignerat upprepade att hon var hans vän någonsin talade med henne om jornalist id-ets begränsningar i en västerländsk demokrati. Jag och förmodligen några till tycker nog det är lite märkligt att en journalist som förhandlat med terrorister (som resulterade i ett blodbad som skedde i Beslan) utan vidare verkar beredas samarbete med svensk tidning trots att förhandlingsmandat i civiliserade stater i dessa situationer är något som tillkommer polis eller militär av högre rang. Och ska man vara lite sarkastisk så kanske Gud var lite arg på Kaszynski för att man stöttade Novaja Gazeta för hennes reportage, men polacker har ju historiskt sett varit duktiga på att få judar att sälja ut familj och vänner. Politkovskaya var kanske inget undantag om än måhända godtrogen, vad spelar det för roll att många av hennes vänner som hade förtroende för henne fick gå i landsflykt om en dotter till judisk Sovjetambassadör i New York ska få göra karriär med att jaga kommunister i Ryssland med journalistbrickan?

Man skulle väl kunna ha någon slags etikkommission men resultatet vet man väl vad den "bör" komma fram till. I vart fall om det är något så när sakliga och kompetenta som tillsätts och man inte ger uppdrag till t. ex. Mona Sahlin. Politkovskaya historien är verkligen en skamfläck för främst europeisk journalistik och demokrati. Utöver några franska och tyska tidningar så är det inte många nyhetshus som gett någon mer nyanserad bild av hennes gärning eller ventilerat någon kritik mot att hon aktivt blandade sig i diverse affärer (utöver Beslan). Jag höll på få tinnitus när jag i svenska medier läste att Litvinenko kallades hennes livvakt...men hallå!?!. Hon var verksam i Ryssland och han flydde därifrån och fick asyl i England, han var aktiv i att söka kontakt med folk kopplade till FSB för att sjunga ut hos utländska underrättelsetjänster.....hur förväntar man sig att det ska gå för en journalist med den typen av *vänner* i sin närhet, särskilt om det är svårt att ens försöka åtala journalisten även om man vill göra det i akt och mening att försöka skydda henne från att nyttjas som en simpel informationsmula (och hon lätt blir utnyttjad som sådan med hjälp av källskyddets ställning). Men Sverige är ett litet land därav kanske den existerande selektiva självcensuren, men nog lät Tony Blair också frekvent som "Begbie" från Trainspotting (han som kastade en ölsejdel som landade i huvudet på en tjej bakom och snabbt som attan ställde sig upp och skrek "who the hell did that?!?"

Så kanske det är enligt några marxistiska definitioner, men enligt min mening är åsiktsförtryck en fullt adekvat benämning på en situation där det sociala priset för att yttra vissa åsikter är så högt att folk hellre avstår och det offentliga samtalet likriktas.

(Nu ska förvisso medges att situationen på det hela taget tycks mig bättre idag än för fem år sedan.)

Vad gäller oppositioniella så har ju vi sverigedemokraterna, eller räknas de inte?


Om du har åsikten att man bör kunna skära halsen av små barn så kan du ju inte säga det just eftersom det inte är socialt accepterat att göra det. Detsamma gäller att våldta andra människor, äta bajs, knulla djur etc. etc. Alla saker som folk som är intresserade av försöker hålla för sig själva.

Med ditt resonemang skulle vi alltså ha åsiktsförtryck även om det var socialt accepterat att yttra de åsikter du pratar om eftersom det ändå kommer finnas saker kvar som man inte kommer att vilja yttra offentligt.

Jag citerar din definition av åsiktsförtryck: "åsiktsförtryck en fullt adekvat benämning på en situation där det sociala priset för att yttra vissa åsikter är så högt att folk hellre avstår och det offentliga samtalet likriktas."

Det enda sättet att befria ett samhälle från detta åsiktsförtryck är att göra allt rumsrent, och det kommer ju inte att hända.

Däremot är svensk debatt extremt likriktad.

Nog finns det likheter mellan Sverige idag och kulturrevolutionens Kina. Du förföljs och åsiktsregistreras. Din internethistorik kartläggs och du blir jagad av de stora kvällstidningarna. Må hända att man inte blir utsatt för regelrätt tortyr, i våra mer utvecklade länder är man mer sofistikerad än så och använder sig av svartmålning, hot, avsked och uthängningar istället. Tortyr är dyrare och det ger dessutom allt för dålig publicitet.

Problemet är väl att i de andra länderna så vill de goda krafterna öka yttrandefriheten, i Sverige så verkar de vilja begränsa den. Det är vad som är koko. Att verka för yttrandefrihet, på ett större plan, känns nästan oppositionellt i Sverige. Det är konstigt.

Nu ska man kanske skilja mellan uppenbart sjuka åsikter och åsikter om hur samhället bör vara beskaffat som är förankrade i något slags intellektuell tradition. Liksom mellan den instinktiva avsky vi känner inför någon som vill skära halsen av små barn och den av etablissemanget frampiskade avskyn gentemot folk som anser att det faktiskt finns en poäng med ett svenskt Sverige.