Har näthat och kritik blivit samma sak?

Att kalla någon för idiot är som sagt inte direkt något "näthat", men samtidigt, vad tror du egentligen att du kommer att uppnå med det? Om du ska göra något som får någon att ändra sig, varför inte argumentera emot? Att idiotförklara någon kommer snarare få personens meningsfränder att ty sig än mer till den personens åsikter.

Näthat handlar alltså om att skriva hatiska kommentarer, inte att argumentera emot eller ens kalla någon mildare öknamn. Hot om våldtäkt eller uppmaningar till självmord är väl de vanligaste... Hade du inte sagt det "irl" så skriv det inte på ditt tangentbord heller.

Det handlar väl mest om att ventilera lite. Sen hoppas man såklart att både "idioten" och hens anhängare googlar vad-det-nu-kan-vara i ett försök att knäppa mig på näsan och istället upptäcker att jag förmodligen har rätt. Sen är det väl något av en reflex att säga ifrån när någon kommer med något idiotiskt. Nåja, detta är kanske ot. Förlåt.

Jag insåg just hur kraftfull tv apparaten kan vara.

Man insinuerar på hat-brott i invandrarfrågor. Samma taktik som "sjukdom" med ordet islamofobi. Sen har det spridit sig med hat om allt i nätsammanhang. Det är viktigt att använda tillbaka benämningarna. Man försöker helt klart att tysta kritik.

Är väl inte så svårt att definiera vad som faller under "näthat" respektive "kritik". Det generella problemet är dock att det som är "kritik" allt mer PK-mässigt får etiketten "näthat". Om jag som person tycker att någon är usel på det de gör, låter konstigt, framstår som en idiot, är inkompetent eller inte håller med personens åsikter är det en åsikt. Den åsikten har jag rätt att framföra enligt grundlagen oavsett vad PK-media tycker och försöker kalla för näthat.

En sak har slagit mig. För läääänge sedan hade media och etablissemanget kontroll på vilken kritik som publicerades. Bengt kunde skicka en arg insändare till DN om att katter är ondskefulla djur. DN kunde sedan välja vilka insändare som skulle publiceras alternativt kastas. Ordning och reda. Tror att en inte så liten del av "näthat - kritik" diskussionerna bottnar i att de inte kan förhålla sig till att vem som helst (tom jag) kan publicera åsikter på nätet vid vilken tidpunkt som helst.Åsiktsmonopolet/ mediamonopolet är över.

Jag kan enkelt bevisa min tes. Tycka vad man vill om SD, men inget parti i svensk historia har så systematiskt attackerats av media under så lång tid, via Expressen, Aftonbladet, DN och faktiskt SVT. I det gamla åsiktsmonopolet skulle detta lett fram till att SD skulle vara glada ifall de kommit in i riksdagen. Det konstiga är dock att de nu har 16% av väljarna bakom sig. Hur har det blivet så? Inte så att de läst i t ex Aftonbladet att det här är partiet du ska rösta på. Väljarna har hittat information om SD på andra ställen.

Så sluta med näthatet, PK-maffian, ge fan i att kalla kritik för näthat varje gång det inte ligger i linje med hur ni vill att vi ska tycka.

Vad som är kritik resp. näthat styrs av två faktorer:

-Vad är MSMs åsikt i frågan?
-Vem är du?

Om du uttrycker stöd för en åsikt som drivs av MSM så kan du uttrycka dig nästan hur grovt dom helst. Det räknas fortfarande som "kritik". Om du däremot ger stöd för en tanke utanför åsiktskorridoren då "hatar" du.

Det som dock trumfar allt annat är vem du är. När Aftonbladets egen Eshan Fadakar hoppas att den "feta grisen" Anja Persson ska bryta benet är det inte näthat. Men om en elektriker i Skövde tycker att Jonas Gardell är fjantig så är det definitivt "hat". MSM har en egen logik som inland är svår att förstå för en utomstående, men den bygger alltid på att avsändaren är viktigare än innehållet.

Som jag ser det är det något de sämsta ur alla läger tjänar på. Ursäkta om jag är lite knastertorr, men jag orkar inte dra konkreta exempel i kväll:

A skriver en artikel. B svarar med vad som är fel i den. A kallar det för hat.

C tänker skriva en artikel om D, men orkar inte skärpa sig och går faktiskt över gränsen. D m.fl. påpekar det. C avfärdar det med att alla som är "sanningssägare" kallas för hatare.

E har skrivit en bloggpost. F börjar kommentera. E deltar i diskussionen. F börjar dock rida sin käpphäst i avsikt att få diskussionen att handla om något helt orelaterat till bloggposten. E tröttnar på det och börjar radera kommentarerna. F säger sig vara oskyldigt anklagad för näthat och tror sig vara en "sanningssägare".

Penny för era tankar?

Bra sammanfattning av hur tillkrånglat det faktiskt är. Det finns äkta hat och så finns det en massa situationer som det kan vara bekvämt att kalla hat. A och F är ju bra exempel på folk som för lättvindigt slänger sig med epitetet. A och F har ju själva skapat situationen som de beklagar sig över till stor del, särskilt A som kallar korrekta rättelser för hat.

En ganska bra sammanfattning. Allt handlar ju egentligen om urvattning av ord. Om vi envisas med att kalla som ifrågasätter islam för "islamofober, alla som kritiserar Israel för "antisemiter" och alla som äter glassen Nogger för "rasister", så tappar orden snabbt sin betydelse.

Då ger vi också de som verkligen är rasiter, antisemiter etc alla möjligheter att vifta bort befogad kritik. "Ja, ja jag är säkert islamofob, det är väl alla vi som inte knuffar våra syrror från balkongen..." och så dog den diskussionen.

Kvällspressen har helt enkelt vattnat ut order "näthat" till att betyda ungefär "någon som skrev något (på nätet) som jag inte håller med om". Då blir hela ordet och diskussionen meningslös, vilket bara riktiga näthatare kan glädja sig åt. Och såklart kvällstidningarna som kunde dra klick på det värdeladdade ordet några veckor tills det laddats ur.

Nej, näthat och kritik är inte samma sak och det 'håller inte på' att bli samma sak heller.

Om du hotar någon, sprider lögner, kränkande uppgifter, eller dylikt, så är det emot svensk lagstiftning. Om du upprepade gånger skriver till en person att denne exempelvis är en idiot så är det trakasserier. Att det görs via internet är inte en förmildrande omständighet.

Sedan är det viktigt att förstå att ingen kan kräva att ens egna uttalanden inte får konsekvenser. Om någon anonymt trakasserade mig så skulle jag kunna tänka mig ta reda på vem personen är. Sedan hade jag besökt personen. Om jag inte hade kunnat göra det själv hade jag blandat in antingen polisen eller någon eller några andra.

De som blir uppsökta av trolljägarna är personer som trakasserar och näthatar. Det är människor som bryter mot svensk lagstiftning och de krävs ofta på skadestånd för just detta.

Den som icke följer etablissemangets riktlinjer är en näthatare.

Problemet är att näthat inte tycks ha en sluten definition, till skillnad från trakasserier som kan härledas till en skriven lag. Du gör ju till och med själv skillnad mellan orden i sista stycket.