Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2015-02-28, 11:46
  #1
Medlem
Spiritualitys avatar
OBE - out of body experience, är ni kanske bekanta med - och någon har säkert upplevt det.
Jag vet att jag har upplevt det under påverkan av LSD och har funderat på detta fenomen mycket i mitt liv, vad är det som lämnar kroppen och gör så att jag kan titta tillbaka på mig själv, liggandes där i soffan, utanför min kropp? För mig står det sig ganska självklart att det är medvetandet som separeras ifrån kroppen och tittar tillbaka på sitt nuvarande hem, men hur är det möjligt? Och eftersom att det är möjligt, är detta någonting ni tror kan ske vid dödstillfället? Behövs kroppen intakt för att medvetandet skall kunna separeras ifrån den, om ja, vad är det som gör att det separeras ifrån första början och hur skall vi kunna veta ifall att det krävs livsenergi för att separationen skall vara möjlig? Jag har grubblat på det ett tag och får känslan av att medvetandet blir fritt ifrån existensen av ditt liv under OBE/utanför kroppen upplevelse och därför lutar mina spekulationer åt att detta är någonting som också sker när vi dör, och sedan söker sig medvetandet vidare och förmodligen hamnar vi i samma natur igen(människa) eftersom att det är naturen vi är bekanta med och dras mot.
__________________
Senast redigerad av Spirituality 2015-02-28 kl. 11:49.
Citera
2015-02-28, 14:48
  #2
Medlem
Smuldegarns avatar
Medvetandet lämnar inte kroppen. Det är som drömmar, en produkt av dina fantasier influerade av verkligheten. Har själv haft en "OBE", inte en långvarig sådan dock. Men att det inte är mer än att hjärnan som är i farten är det ingen tvekan om. Det finns inte en speciell del av kroppen som heter medvetande utan ett medvetande är en produkt av en avancerad hjärna!
__________________
Senast redigerad av Smuldegarn 2015-02-28 kl. 15:01.
Citera
2015-02-28, 15:07
  #3
Medlem
Spiritualitys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Smuldegarn
Medvetandet lämnar inte kroppen. Det är som drömmar, en produkt av dina fantasier influerade av verkligheten. Har själv haft en "OBE", inte en långvarig sådan dock. Men att det inte är mer än att hjärnan som är i farten är det ingen tvekan om. Det finns inte en speciell del av kroppen som heter medvetande utan ett medvetande är en produkt av en avancerad hjärna!

Hur vet vi detta? Och vad är det som gör att det blir möjligt att separera upplevelsen ifrån ögonen till utanför kroppen? Hur och varför skulle hjärnan kunna skapa detta tillstånd enbart genom att inta psykedelisk substans som ändrar hur serotonin integrerar med hjärnan? Det intressanta är fortfarande, hur det är möjligt att separera din vardagliga upplevelse som är information som sätter sig på näthinnan och sedan på nanosekunder registreras till hjärnan och filtreras för att konstruera din verklighet, hur kan din verklighet helt plötsligt vara skapt utanför din sfär av sinnen? Vetenskap kan inte mäta medvetandet och vi vet inte vad som skapar medvetandet, vi kan bara spekulera, precis som vad det är som sker vid en utanför kroppen upplevelse, och jag är ganska övertygad över att det är medvetandet som separeras ifrån kroppen. - Din 'true being' bakom sinnet så att säga, himlen är alltid blå bakom alla moln.
__________________
Senast redigerad av Spirituality 2015-02-28 kl. 15:13.
Citera
2015-02-28, 15:59
  #4
Medlem
BaalZeBubs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Spirituality
Jag vet att jag har upplevt det under påverkan av LSD och har funderat på detta fenomen mycket i mitt liv, vad är det som lämnar kroppen och gör så att jag kan titta tillbaka på mig själv, liggandes där i soffan, utanför min kropp? För mig står det sig ganska självklart att det är medvetandet som separeras ifrån kroppen och tittar tillbaka på sitt nuvarande hem, men hur är det möjligt?

Jag har haft OBE några gånger i samband med drömparalys, inklusive att 'flyga ut' ur mig själv och titta på min liggande kropp, och att se ett rum från två platser samtidigt.

Ett svar jag har, och det täcker inte alls in mycket om detta intressanta ämne, är att medvetandet inte är lokaliserat någonstans. Vi har en modell för var vi är lokaliserade, men den kan vi ju själva flytta på, beroende på vad vi intresserar oss för. Mitt 'centrum' är inte på samma plats om jag använder synen som när jag använder hörseln eller näsan. Om vi springer och hoppar har vi en modell av kroppen som omfattar var fötterna landar så att vi inte stukar dem. I andra sammanhang är fötterna irrelevanta, och ibland upplever man inte ens att man har en kropp.

En sak jag brukar roa mig med är att vrida på mig själv 'i tankarna' när jag ligger i sängen. Det går bra att ligga på ryggen men tänka 'som om' man låg på magen.

Det är nog inte särskilt svårt för de flesta att tänka sig att de är någonstans i en dröm, eller hur det skulle vara att stå utanför och titta på sitt hus fast man sitter vid köksbordet.

Slutsats: det är inte konstigt att man ibland kan flytta på sin modell av kroppen, flyga ut ur den eller tänka sig att man ser sig själv och rummet man är i från någon fjärran synvinkel.

Den här modellen av en kropp man arbetar med är inte verklig, och den är inte egentligen lokaliserad.

Läsning:
The Ego Tunnel av Thomas Metzinger. Behandlar många ting, inklusive OBE och droger.

En test man kan göra
https://www.youtube.com/watch?v=ZFjY1fAcESs#t=2m
Citera
2015-02-28, 16:09
  #5
Medlem
Hacksp1s avatar
Läste en intressant sak tidigare om DMT och Tallkottkörteln i hjärnan. Länk:
http://wondergressive.com/death-solv...stigial-gland/

Jag själv var tidigare helt säker på hur det skulle vara när man har dött, att det var som innan man hade blivit född. Alltså ingenting att det är helt svart. Det finns ingenting. Nu på senare tiden har jag börjat fundera på om det verkligen är så. Medvetandet är något jag funderat mycket kring och förstår att det är så extremt komplicerat att det nog inte kommer kunna förklaras under min livstid.

Om man rent teoretiskt skulle ta alla atomer och molekyler i min kropp, och sätta samman dem precis likadant som det är i min kropp, i hjärnan och allting på exakt samma sätt, skulle det bli en exakt kopia av mig? Finns alla mina minnen lagrade genom atomerna i min hjärna? Får kopian samma personlighet som jag har? Får kopian samma medvetande?

Sorry om det blev lite OT.
Citera
2015-02-28, 16:11
  #6
Medlem
BaalZeBubs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Spirituality
hur kan din verklighet helt plötsligt vara skapt utanför din sfär av sinnen?

Neurologiskt är det troligen precis samma del av hjärnan som aktiveras
- när vi drömmer
- när vi 'spelar upp' episodiska minnen
- när vi tolkar sinnesintryck och skapar en modell av verkligheten i hjärnan.

Så vi har alltså hela apparaten igång för att uppleva en verklighet oberoende av våra sinnen. Den är ständigt påslagen.

Vi har ju också en modell inte bara av oss själva, utan av hela världen. Jag är medveten, mer eller mindre detaljerat, inte bara om min kropp, utan om storleken, akustiken, temperaturen m.m i rummet jag är i, huset jag är, världen utanför, gravitationen från jorden o.s.v. Jag har en implicit modell av den där stora tunga maskinen som åker förbi huset och plogar bort snö, och hur den får hela huset inklusive mig att skaka en smula. Jag har en känsla inte bara av min egen sinnesstämning, utan även en uppfattning av stämningsläget hos de stojande ungarna på gården.
Citera
2015-02-28, 16:31
  #7
Medlem
Jag har ju haft rätt många självförvållade OBEs via klardrömmar. Även om min lägenhet varit så gott som identisk med verkligheten när jag 'flugit ur' kroppen, så har t.ex. en helt annan stad kunnat finnas utanför mitt hem när jag åkt iväg på (dröm-)äventyr.
Citera
2015-02-28, 16:42
  #8
Medlem
Det är ju väldigt lätt att lura hjärnan till att "adoptera" en ny kropp. Se exempelvis:

Out-of body experiences, consciousness, and cognitive neuroprosthetics: Olaf Blanke at TEDxCHU

EDIT: Ojdå, det hade redan länkats en sådan typ av video i tråden.
__________________
Senast redigerad av Frigjord 2015-02-28 kl. 16:49.
Citera
2015-02-28, 16:46
  #9
Medlem
Sen lurar ju hjärnan sig själv till att den har en entitet inne i sig själv som är i kontroll och som t.o.m. skulle kunna överleva sin egen död! Den inbillar sig att det finns en "upplevare" och en upplevelse, när upplevelsen själv blott är vad som existerar. Upplevelsen är det subjektiva, det finns inget subjekt som är skild från upplevelsen.
Citera
2015-02-28, 16:58
  #10
Medlem
particulum1s avatar
Jag tror det är 'mind' som lämnar kroppen, inte medvetandet.
Citera
2015-02-28, 17:21
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av particulum1
Jag tror det är 'mind' som lämnar kroppen, inte medvetandet.

Vad är skillnaden?
Citera
2015-02-28, 17:53
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
Ett svar jag har, och det täcker inte alls in mycket om detta intressanta ämne, är att medvetandet inte är lokaliserat någonstans. Vi har en modell för var vi är lokaliserade, men den kan vi ju själva flytta på, beroende på vad vi intresserar oss för. Mitt 'centrum' är inte på samma plats om jag använder synen som när jag använder hörseln eller näsan. Om vi springer och hoppar har vi en modell av kroppen som omfattar var fötterna landar så att vi inte stukar dem. I andra sammanhang är fötterna irrelevanta, och ibland upplever man inte ens att man har en kropp.

Det finns yoga-övningar som går ut på att placera den medvetna närvaron vid olika punkter i kroppen. Högra delen av kroppen, sedan vänstra, sedan båda delarna separat och samtidigt. Höger fot, vänster fot, sedan båda fötterna separat och samtidigt. Poängen är att se om det finns något som är bestående genom alla dessa förnimmelser, som bevisligen är under ständig förändring.

Perspektivet som till slut kan uppnås är det där närvaron är helt upptagen av nuet och där allt som sker är något som liksom existerar i medvetandets stillhet. Även de mest kaotiska omständigheter är någonting som sker i stillheten, för de uppstår ju i medvetandet som självt är helt lugnt. Vad som än händer med kroppen och i livet så är det ingen fara - för sinnet, i vilket allt förgängligt uttrycker sig, har funnit ro. Det spelar heller ingen roll längre att även medvetandet är temporärt, för det lever inte längre genom tiden, utan uppfattar varje ögonblick som den oändlighet det paradoxalt nog är.

Är det jag skriver begripligt?

Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
En sak jag brukar roa mig med är att vrida på mig själv 'i tankarna' när jag ligger i sängen. Det går bra att ligga på ryggen men tänka 'som om' man låg på magen.]

Jag brukar faktiskt göra precis samma sak.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback