Ursprungligen postat av
sunepilosner
Det här är nog lite OT… ingen "runk-pinsamhet", utan snarare en "allmän-brunst-pinsamhet"… :-)
Moderator får väl plocka bort mitt inlägg, om det faller utanför ramen.
När jag var i övre tonåren, så bodde min familj i Norrköping.
Vi är en "båt-släkt", så det var läckert att ha hela Bråviken och skärgården, att åka ut i på helgerna.
En gång hade jag fått låna farsans "tredje-båt", en gammal Ockelbo-racer. en liten playwoodbåt med en snurra på, och min flickvän och jag hade bestämt att vi skulle fara ut till en ö och bara må gott tillsammans under lördagen-söndagen… ;-) Hon är numera min fru, en gudomlig kvinna.
OK, på lördag morgon far vi iväg, vi hade köpt vitt vin, kräftstjärtar, ägg, gott bröd, läcker ost och kex, spagetti och köttsås, skulle ha en fin helg tillsammans.
Vi var båda två lite spända, kände nog inombords att vi ville knulla som vi aldrig gjort förr, på en solvarm klippa, på en häll med vatten som skvalpade runt fötterna, lite fnittriga och förväntansfulla.
När vi kommit fram, hoppar flickvännen iland, tar med sig termosen och hembakta bullarna, breder ut en filt vid tilläggsplatsen, och ropar att vi måste ju ta en fika efter resan? Jag kollar ankaret, går i land och kollar tamparna, och slår mig ner på filten bredvid henne.
Efter en stund säger hon: "Jaha… nu är vi här… vad hade du tänkt dig att vi skulle göra nu?" och sedan flinar hon så jävla retsamt att jag bara höll på att gå sönder.
Så jag svarar lite kaxigt: "Jo… nu ska jag ta dig… som du aldrig blivit tagen förr… "
Då garvar hon utav fan, reser sig upp, drar av sig shortsen, trosorna och T-shirten, och säger: "Då måste du fånga mig först!"
Och sedan springer hon iväg!
Det där var ju en ljuvlig invit, så jag slet av mig allt utom skorna, och sprang efter.
Under säkert en halvtimme springer vi sedan omkring som dårar, hon före och jag efter. Jag hade nog kunnat ta fatt henne rätt snart, men det var lite upphetsande att jaga… Jag sprang omkring med snorren i vädret, ylade, vrålade, skrek besynnerliga saker… Vid ett par tillfällen var vi båda så jävla medvetna om att det bara var ett spel, att vi nästan kiknade av skratt. Hon stannade av i sitt "flyende" ett par gånger, la sig bakåt mot en klippa, och skrek:
"Här ligger man och väntar, men det blir visst inget???"
Sen, efter några springturer, hör jag ett fnitter bakom en ring med enar. Svårt att beskriva hur det såg ut, men det var som en liten berså, med 70-80 cm höga enar, och därinne hörde jag ett fenomenalt fnittrande.
Jag tar en grym sats bakåt, vill inte misslyckas, springer fram, och hoppar över en-ridån. Landar på huk, med snorren i vädret, och i luften vrålar jag som en jävla gorilla: NU KOMMER JAG OCH TAAAAAR DIG!! med värsta he-man-rösten…
Då visar det sig att det är min farbror med familj, som sitter där. Han, frun, och deras två små döttrar, 3 och 5 år gamla.
Han håller på att skratta ihjäl sig. Hans fru ser lite försagd ut, men kan trots att döttrarna är med, inte låta bli att skratta hon heller.
Sedan säger min farbror… : "Vi har "finska pinnar" i kaffebröds-lådan, men det ser du inte ut att behöva…? Tack för showen… Fortsätt gärna! Hoppas det går bra… "
Jag vet att han berättat för farsan. Dom tar upp det där ibland när vi ses, och har båda jävligt roligt, och lite då och då brukar min farbror fråga mig om min fru springer bra…
Han är en skön lirare.
