Gud är ansvarig för att ateister finns.

Ja. Om ett barn har en så stark önskan att vara kung så tillfredsställer fadern sitt barn genom att ge honom en krona och en tron, och barnet kan då inbilla sig att han är kung. På samma sätt har vi en önskan att vara kontrollerare, så vår evige Herre skapar denna illusion åt oss.

Ja, jag har också hört att efter sju år har hela kroppen bytts ut. Jag har inte kollat något djupare angående detta tyvärr.


Ja, visst kan lidande vara konstant livet ut, men livet är temporärt. Både njutning eller lidande är temporär, de kommer och går.

Det är en intressant fråga du tar upp. Varför utsätts självförverkligade personer för lidande? Jag kan hänvisa till en vers ur Srimad Bhagavatam och Srila Prabhupadas förklaring. Jag ska söka djupare efter svar!


Jag ber om ursäkt för min oförmåga och bristande tid och kunskap att ge ett utförligt svar.

Nej, genom att utföra fromma handlingar får man goda karmiska reaktioner. Det du säger gäller möjligtvis inom vissa inriktningar i Hinduismen, men den verkliga Vediska "religionen" har inte med Hinduism att göra. Hinduism är lite hodgepodge "do it yourself" religion, lite som new age, "alla vägar leder till samma mål". Detta förnekas av Krishna i Bhagavad-gita.

Ja, vi måste lära oss att tolerera lidande och njutning. Detta sägs i Bhagavad-gita: "O son of Kunti, the nonpermanent appearance of happiness and distress, and their disappearance in due course, are like the appearance and disappearance of winter and summer seasons. They arise from sense perception, O scion of Bharata, and one must learn to tolerate them without being disturbed." Vad händer med en som kan tolerera detta? Det förklaras i nästa vers: "O best among men [Arjuna], the person who is not disturbed by happiness and distress and is steady in both is certainly eligible for liberation." Senare förklaras det:

5.20-21: "A person who neither rejoices upon achieving something pleasant nor laments upon obtaining something unpleasant, who is self-intelligent, who is unbewildered, and who knows the science of God, is already situated in transcendence. Such a liberated person is not attracted to material sense pleasure but is always in trance, enjoying the pleasure within. In this way the self-realized person enjoys unlimited happiness, for he concentrates on the Supreme."

Trots att vi inte önskar lidande så kommer lidande till oss. Vad bör vi då göra? Tolerera, och resa över denna materiella dualism av njutning/lidande. Visst ska vi hjälpa någon i nöd, men samtidigt måste vi förstå att lidande kommer vare sig vi vill eller inte, och därför bör vi tolerera det och inte söka njutning istället, vilket bara temporärt kan lindra vårt lidande. Det är möjligt att vara likgiltig till dessa motsatspar om vi erfar en högre smak och gläds i självet.


Jag menar att det inte är en tro dock. Vi lever i en kausal verklighet, det kan ingen förneka. Vi ser att våra handlingar leder till resultat; inte bara direkta fysiska resultat, utan även i vårt medvetande och inre sinne. Newtons lag lyder "for every action there is an equal and opposite reaction". Varför skulle denna inte gälla när det gäller handlingar? Detta har inget med andlighet att göra, utan är materiell kunskap. Därför accepterar även void-buddister, vilka förnekar existensen av en andlig existens, karmalagen.

Angående dina frågor så beskrivs det i de Vediska skrifterna att i tidigare tidsåldrar (satya, treta, dwapara) så fick man dåligt resultat genom att bara tänka att göra något ont, och man fick gott resultat endast genom att utföra en god handling. I denna fallna tidsålder som vi nu lever i (kali) är det tvärtom; vi får gott resultat genom att bara tänka på att göra något gott, och dåliga resultat endast om vi utför onda handlingar.

Nu spekulerar jag lite, men fantasier när vi sover har ju med tänkande att göra. När vi drömmer dväljs vi i vår subtila kropp (inre sinnet) utan kontakt med den grova fysiska verkligheten, och inre sinne innebär tänkande, kännande och viljande. Därför bör detsamma gälla drömmar. Igen, detta är en spekulation.


Ja precis, vi får ett visst spelutrymme. Det sägs att antalet andetag i ens liv är redan förutbestämt. Därför kan man förlänga livet genom att lugna andningen, eller avbryta den (genom astanga-yoga). På så sätt kan yogier leva lång tid.

Nej, slump existerar inte. Det är då ett öde att du hamnar i Helsingborg istället, trots att du önskade åka till Malmö.


Du menade så! Vad jag förklarade var varför denna materiella existens existerar. Nu ska jag försöka svara dina frågor kortfattat:

Vi är eviga andesjälar, små fragmentariska delar av Gud (inte så att vi alla tillsammans bildar Gud). Som delar av Gud äger vi samma kvaliteter som Gud i minimal kvantitet. Skillnaden mellan andesjälen och Gud är att andesjälen är liten och Gud är stor. Exemplet som ofta ges är att solen och solskenet är kvalitativt ett, men kvantitativt olika. Solen är solskenets källa, solskenet är del av solen och har samma kvalitet som solen själv (värme och ljus). Trots att solen och solskenet är ett så finns det samtidigt åtskillnad. Varje partikel av solljus är mycket liten medan solen är stor. Med hjälp av detta exempel kan vi förstå skillnaden och enheten mellan Gud och andesjälen.

Den eviga andesjälens eviga dharma (sanatana-dharma) är att tjäna Gud liksom delarna av kroppen är menade att tjäna helheten. Dharma kan översättas till "characteristics", tex så är eldens dharma värme och ljus. På detta sätt är själens dharma att tjäna Gud.

jivera svarupa haya krsnera nitya-dasa - "It is the living entity's constitutional position to be an eternal servant of Krsna because he is the marginal energy of Krsna and a manifestation simultaneously one and different from the Lord, like a molecular particle of sunshine or fire." (Caitanya Caritamrta Madhya 20.108-109).

När Gud är tillfredsställd är helheten tillfredsställd, på samma sätt som när vi vattnar trädets rot så tillfredsställs hela trädet.

"The supreme occupation [dharma] for all humanity is that by which men can attain to loving devotional service unto the transcendent Lord. Such devotional service must be unmotivated and uninterrupted to completely satisfy the self." (Srimad Bhagavatam 1.2.6)

Vi kan inte vara lycksaliga oberoende av Herren, och när andesjälen känner minsta avund mot Gud, som är kontrolleraren och njutaren, och vi tänker "jag vill vara njutaren", då täcks vår verkliga position av illusion. I vår verkliga position är vi lycksaligt engagerade i Herrens tjänst och tar del av Hans oändliga lycksalighet, men i denna illusion vill vi istället njuta av Guds energier utan Gud. Vi vill med andra ord vara Gud. Eftersom vi inte önskar den självlösa tjänsten i den rena andliga världen (Guds högre, inre energi) tilldelas vi denna materiella värld (Guds underlägsna, yttre energi). I denna materiella värld kämpar vi hårt med våra sinnen för att bli lyckliga. "The living entities in this conditioned world are My eternal fragmental parts. Due to conditioned life, they are struggling very hard with the six senses, which include the mind." (Bhagavad-gita 15.7) Vi tror då att vi njuter av olika sinnesobjekt, men eftersom vår verkliga dharma är att vara Guds tjänare, så är egentligen faktumet att vi tjänar våra sinnen. Vi tjänar, istället för Gud direkt, Guds yttre materiella energi. Andesjälen kan inte bli tjänad, eftersom hans dharma är att vara tjänare.

Så det är på grund av denna "separation" från Gud som den materiella existensen existerar, och dess syfte är åtminstone två: (1) att tillåta de dåraktiga betingade själarna att uppfylla sina önskningar att njuta, liksom en fader ger sitt envisa barn, som vill hålla månen i sin hand, en spegel i barnets hand och vinklar den mot månen, och (2) att ge dem en möjlighet att nå insikt om deras verkliga position (självförverkligande).