"Neuropsykiatrisk utredning" Bör jag dra mig ur det här?

Fick sparken från ett jobb pga att jag hade "samarbetetssvårigheter" och "saknade empati..."
En "mentor" tipsade mig om att kontakta min läkare och be om en remis till psykiatrin för att göra en Neuropsykiatrisk utredning. Jag frågade varför detta var nödvändigt och hon svarade något i stil med: "det är helt uppenbart att du lider av en funktionsnedsättning" "Du måste få en skriftlig diagnos av läkare".

Jag har aldrig känt att jag har någon funktionsnedsättning endast att jag stavar lite illa men det gör ju typ alla som är födda på 70 och 80-talet.

Vad kommer hända med mig om de finner att jag lider av något?
Borde jag försöka dra mig ur det här så fort som möjligt?
Jag vill ogärna få en stämpel i pannan som skriker att jag har en släng av ADHD eller något annat som gör att alla mina vänner kommer överge mig och att jag aldrig mer kommer få ligga om den andra personen inte har en liknande störning.

Söker seriösa svar och råd.

Det är väldigt få fall där någon utomstående har rätt att se din eventuella diagnos, så om du inte vill det behöver ingen få reda på det. Journalen hos psyk är sekretessbelagd och det är väldigt få fall den kan påverka något mot din vilja.
Jag har för mig att man numera måste ha ett läkarintyg för att ta körkort om man har ADHD.. det är typ det enda jag kan komma på där det påverkar något att ha en sådan diagnos.

Du ska vet en sak: Det är mycket lätt att få en psykiatrisk diagnos, spec adhd diagnos. Med andra ord; Jag hade dragit mig ur

Jag håller med dig, en läkare kan ställa diagnosen ADHD på bara något läkarbesök på en person han aldrig har träffat.. Svårare är det med AS där det nästan är tvärtom: Det krävs omfattande utredning för att kunna få diagnosen.

Man måste göra en bedömning för att kunna avgöra för och nackdelar med en diagnos.

Jag tycker du ska hålla dig undan från psykiatrin så länge du kan lösa dina problem själv. Psykiatri är till för människor med lidande och problem som de inte kan lösa på egen hand. Att någon påstår att du har "samarbetetssvårigheter" och "saknade empati..." behöver inte betyda att det stämmer. Har du hamnat i konflikt med personer på arbetsplatsen så är det naturligt att de kan uppleva dig på det sättet. Det är bara att försöka med ett nytt jobb och se om det går bättre.

Det må vara lätt att få vissa diagnoser men att få till själva utredningen kan ta tid. Köerna är långa, finns folk som väntat i upp till 2 år för utredning. Så TS bör knappast känna någon större stress i dagsläget.

Vart skulle detta ske? Min utredning påbörjades för över ett år sedan och fick den klar för ngn månad sedan men fortfarande inte fått den hjälp jag har efterfrågat. Jag har fått gå igenom 3 olika instanser innan jag var klar. Det har varit allt annat än enkelt...

Som svar på ts, jag tror du behöver känna efter och svara på det själv. Jag har även högt på antisocial personlighetsstörning vilket jag aldrig skulle sökt hjälp för om det inte varit för att man drog igång den här utredningen. Idag är jag glad att jag fått svar på det då det har gett mig insikt i varför jag fungerar på vissa sätt i sociala sammanhang och relationer. Men om du själv inte upplever att du har problem med detta eller att det är något du faktiskt själv känner att du skulle kunna få hjälp av så finns det kanske ingen anledning att göra en utredning heller.

En utredning ska man genomgå för sin egen skull och för att man vill, inte för att någon random arbetsgivare kläcker ur sig det. Hitta ett nytt jobb som kanske passar dig bättre istället. Man fungerar helt ärligt inte ihop med alla människor.

edit. att sakna empati är dessutom inte heller något absolut tecken på neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, låter mer som tex antisocial personlighetsstörning, vilket är en personlighetsstörning.

Det där är sanning med modifikation. Går han tex till vårdcentralen kommer de kunna se hans psykjournal och läsa i den. Får de reda på att han har en aspergerdiagnos eller ADHD kan läkaren skicka ett brev till trafikverket och så dras hans körkort in. Idag är läkare tvingad till att anmäla alla som är olämpliga som förare. Dessutom, om han någon gång i sitt liv blir anklagad för något brott så har polisen rätt att bryta sekretessen och använda det som står i journalen mot honom. Och tillråga på allt kommer det som står i den offentliggöras vid rättegången eftersom Sverige tillämpar offentlighetsprincipen. TS kan även få svårt att resa för att länder som USA släpper inte in folk om de vet att de har en psykiatrisk diagnos. Det finns många schizofrena som inte får resa in där även fast de inte begått något brott, endast haft en diagnos.

Eftersom TS skriver att hen klarar att jobba tycker jag att hen bör avstå från att utredas.

Förstår inte varför det vore negativt att få en diagnos? Speciellt om du har fått sparken, för med en diagnos så blir du med största sannolikhet berättigad lönebidrag om du har svårigheter på arbetet av något slag.

Jag har adhd men inte är det stämplat i min panna. Det är konfidentiellt.

Får vårdcentraler verkligen kolla i psykjournaler hur som helst?
Så fungerar det i alla fall inte i landstinget jag bor. Kommer jag in med en bruten tumme så kanske de ser att jag tidigare har haft magkatarr i sina journaler.. men inte ifall jag har en diagnos från psyk.

Nej det får dom inte,det är straffbart