Citat:
Ursprungligen postat av
Vaftrudner
Undrar varför Caitlin Gregg inte får åka en sträcka för USA? Det kan ju inte bara ha varit tur med vädret att hon tog brons i tisdags....... Hon vann väl dessutom USA-mästerskapen i sprint i januari i år? Verkar vara i god form.
Brennan är vassare klassiskt och i det amerikanska laget har Diggins och Stephen redan ockuperat de tvåfristilssträckorna. Jag hade dock haft med Gregg alldeles oavsett, uppenbart att den människan bringar tur och rikedom!
Citat:
Ursprungligen postat av
eternussermo
Jag är lite orolig att Charlotte fått en reaktion efter att ha uppnått sitt mål med det fina loppet tidigare, tycker mig ha sett dessa reaktioner på de norska guldåkarna. Är jag nojig, eller finns det risk?
Vi har sett det ske förut, i Sotji t. ex. Som helhet var detta ett fantastiskt mästerskap för Charlotte men vi är ju många som minns den där deprimerande tremilen, där hon efteråt var lika svart i blicken som efter vilket misslyckat lopp som helst trots att hon vunnit typ hundra medaljer på det mästerskapet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Moon The Loon
Riktigt trevlig trådstart!
Ja vad tror vi då? Stina spurtar ner Marit på upploppet? Nej, Jag tror vi går jämt med Norge på de två klassiska sträckorna, sedan kommer Rydan tyvärr släppa Astrid på tredje vilket medför att Marit kan defilera. Stina hade haft oerhörda problem att ta Marit om hon fått gå i rygg, trots lätt bana - om hon får gå ut 15 sek efter är det helt omöjligt.
Pessimistiskt samtidigt som det är realistiskt.
Se detta är även det scenario jag finner mest troligt. Att vi skulle haka av Norge på någon sträcka är inte realistiskt och Stina mot Marit på sista... även om de går ut samtidigt så har jag svårt att se de två vara tillsammans inför upploppet. Stina såg olustigt svag ut i backarna på teamsprinten och ifall Marit har en normal dag på jobbet kommer hon nog kunna stampa plattan i botten upp för varje liten stigning. Har Stina dagen och är i pangslag så kan hon kanske följa men inte ska hon väl vinna sträckan? Men att Norge är före Sverige i mål är inget konstigt, i synnerhet inte i en damstafett. Med undantag från Sotji har det liksom varit en naturlag, som gravitationen. Vilket är ganska skönt, nervositeten är inte riktigt lika uppskruvad som inför tidigare lopp även om dagens race är riktigt intressant sett till förutsättningarna.