idag var jag ute med min fina stora snälla vovve, o medans han utövade sin stora passion grävning på stranden kom en liten alldeles kritvit hund på vägen.
jag kunde givetvis se rasismen lysa ur dom elaka små pliriga ögonen, alla kunde nog det.
min vovve -som är både svart o brun, o dessutom av blandras blev naturigtvis så djupt ledsen o rädd av den strukturella vardagsrasism som han utsattes för...
för att inte tala om hans ledsna blick när den vita hunden bajsade en liten äcklig alldeles brun -ni läste rätt! BRUN bajshög!
nåt måste göras!
ja jag har inte hämtat mig från rasistattacken ÄN!