Citat:
Ursprungligen postat av
PissingContest
Jag säger inte att du lever enbart för att bli förlåten, jag säger att du är kristen för att bli förlåten. Lever gör du för att du är född och har överlevt.
Mina "icke existerande skuldkänslor" kommer nog mest av att jag aldrig varit just kriminell eller alls särskilt orättvis eller taskig mot någon. Klart jag har skuldkänslor för att jag tillbringar för lite tid med min familj eller för att jag inte alltid hjälper till i varje situation jag kan, men det lägger jag på att jag är mänsklig och jag känner inte något behov av förlåtelse för så grova är inte mina fel. De är mänskliga..
Och jag hitta gud för att.. känna mig omänsklig?
Om det är din värsta skuld så visst, jag tror dock det är din egen förnekelse. Vem vill erkänna att man är otrogen emot sin partner i tankarna, att man slutat känna kärlek till en familjemedlem eller liknande kval livet bjuder på.
Det är inte på grund av gud jag blev kristen, jag blev kristen på grund av människor som praktiserar kristendom och de läror som gjort mitt liv enklare och mer värdefullt. Förlåtelse är en av kanske 50tal andliga principer, som acceptans ödmjukhet, mod, ärlighet osv. Allt Finns tillgängligt för dig, den dagen du behöver det. Du kanske kommer söka råd hos psykologer eller annat när din kris kommer men alla råd du än får vilar på de andliga principer gud gett oss.
Men om du mot förmodan skulle vara genom ärlig, förlåtande, ödmjuk, accepterande, allt som får din själ att må bra så grattis, du är kristen utan tro.