Fördrevs judarna från Palestina år 70 e.Kr?

Jag är själv ashkenazi jude. En populär tes är att alla judar fördrevs från Israel/Palestina ca 70 e.Kr efter det andra templets förstörelse av romarna. Att templet förstördes är ett faktum, men resten? Finns det någon riktig historisk forskning som talar om det här? Så vitt jag vet så fördrev aldrig romarna hela folkslag från sina hemländer. De dödade en hel del och tog med sig slavar, men hela folkslag? Enligt Shlomo Sand ( israelisk professor i historia) finns det ingen riktig forsking som stöder den här tesen. Så hur ligger det till egentligen är fördrivningen enbart en myt eller ligger det någon sanning bakom det här?

Jag vet inte vad du syftar på när du menar folkslag, den judiska tron var väl utspridd och de största populationerna fanns i egypten. Romarna förföljde inte judar per se, utan specifikt tempelkulten i Jerusalem som spred uppror mot det romerska riket. Det var förmodligen inte endast judar som föll offer för romarnas revansch i Jerusalem.

Men går man såhär långt bak i historien så är det svårt att säga att något är faktum. Enligt Josephus, romersk medlare i konflikten, så togs 97 000 invånare till fånga och såldes som slavar. Om detta är den enda siffran som finns, vet jag inte. Om Shlomo avfärdar dessa siffrorna så är det svårt att säga emot honom, det är trots allt segrarens siffror som avspeglas. Vad säger han själv om det hela när han säger att det saknas forskning?

Med folkslag menar jag alla judar som levde i Palestina vid den här tidpunkten. Det sägs att det var så här den judiska diasporan började. Jag har också hört talas om att majoriteten av judarna levde utanför Palestina vid den här tidpunkten. Det jag undrar är om det finns någon seriös forskning som säger annorlunda?

Professor Sand är oerhört kritisk till att se judar som ett folkslag och han menar att alla judar härstammar från konvertiter och inte ifrån israeliterna, så han köper inte den här tesen för fem öre.

Sand menar alltså att hela folkslag INTE förflyttades, vilket förmodligen stämmer. Det låter som att han håller med rådande historiekonsensus. Han menar alltså att Jerusalems förstörelse inte var det som triggade igång diasporan?

Du kan nog tycka att den här tråden är intressant: http://historum.com/ancient-history/...nversions.html. Trådskaparen menar att diasporan började innan 70 e.kr.

Jag tror inte att någon påstått att _alla_ judar fördrevs från nuvarande Israel vare sig år 70 eller efter Bar Kokhba-revolten år 135. Det skulle vara oerhört ansträngande rent logistiskt och inget romarna ägnade sig åt vid andra tillfällen. Däremot kan nyckelgrupper identifierade med revoltmakarna (släkt, klan eller religiös inriktning) ha deporterats. Och när romarriket slog ner uppror tog man massor av slavar vilka spriddes för vindarna och kan ha startat sina små judiska samhällen runtom i Romarriket. Många framgångsrika romare härstammade från frigivna slavar.

Efter år 135 förbjöds judar från att bo i Jerusalem, med varierande framgång. Men det var inte första ansatsen till diaspora - redan babylonerna förflyttade massor av judar till Babylon, och det är mycket möjligt att några judar stannade i Babylon eller andra delar av perserriket (som erövrade Babylon och därefter frigav judarna), blomstrade och expanderade.

Bevisligen spred sig judar helt frivilligt, oavsett diasporan, inom Romarriket och Perserriket (eller vad riket som omfattar dagens Iran nu hette i olika reinkarnationer), samt Mohammed utkämpade flera krig mot beduinstammar vilka var judiska.

Som så mycket historia har fördrivningen av judar en kärna av sanning, men väldigt mycket senare påhäng som inte har något stöd i historien.

En del av sanningen är att många judar drev bort andra judar, främst judiska profeter. Att skylla bara på araber eller kristna är fegt och inte hela sanningen. Läs lite om Israelsson, alltså sönerna av ISrael.

Men nu har ingen skyllt på vare sig kristna eller muslimer. Det här sägs ha hänt innan kristendomen hade fått någon större spridning och nästan 600 år före Muhammeds födelse.

Tack en väldigt intressant tråd.

Precis. Bar Kochba upproret 135 visar med all önskvärd tydlighet att INTE hela judiska befolkningen flyttades. Antagligen bara en mindre del; en del som slavar, andra som tvångsförflyttade, några artigt men bestämd ombads att flytta nån annanstans.
Men rätt många måste bevisligen blivit kvar ja.

Det att folket spreds för vinden avser nog i första hand det religiösa. När Templet gick under, startade på allvar synagoge-inriktningen. Och även de tempeltjänare och övriga berörda, om de inte gick under lär de flyttat. Flytt eller tvingats flytta.

Däremot vad som kan ha hänt parallellt, att en del icke judar tog an judiska traditioner och med tiden blev goda judar. Ungefär som det delvis hände under tidigare folkförflyttningar, tex Samaritaner.
Nu spekulerar jag litegrann förstås.

Hur kommer det sig att judarna hade en diaspora, medan det knappt finns någonting kvar av ett annat semitiskt folk, fenicierna, som bodde nära dem? Från att dominera medelhavet till ingenting.

Jag vet inte om någon grävt djupare i detta, men det är ju slående att den judiska diasporan i hög grad är samma områden som fenicierna redan spritt sig till, iallafall runt medelhavet.
http://forums.civfanatics.com/attach...1388882704.png

Främst handlar det om att den judiska diasporan hållt kvar vid sin etniska och religiösa identitet.
De flesta minoritetsgrupper assimileras in i samhällena de bor i över tid, men judar och zigenare är lite unika i att de alltid hållit sig frånskilda från övriga samhället och undvikit assimilering.
Detta i sin tur är ett stort skäl till att deras historia ser ut som den gör, sådant beteende väcker misstankar och väl befogade sådana då ett krav för att kunna upprätthålla sin egen identitet över flera generationer innebär att man måste inskärpa i de nya generationerna att man är så mycket bättre än omgivningen och därför ska undvika att bli en del av dem.
Judar har därför mer gemensamt med andra judar i andra länder än med deras gentila landsmän, den judiska identiteten är viktigare än medborgarskapet i det land de bor i.

Man ska nog inte se det som en diaspora, utan mer som en konvertering av handelsmän runtom i medelhavet. Vi kan se samma handelsmannakonvertering inom muslimsk historia i östafrika, kustliga indien, oceanien och västafrika. Personligen tror jag att trenden under historien har varit att när monoteismen introducerats från en välställd klass (i.e. Handelsmän) i nya områden, så blir det trendigt att även själv anamma samma världsåskådning, speciellt om man kan avancera i sin sociala roll med hjälp av konverteringen.

En sådan teori skulle förklara varför judar ofta lyfts fram specifikt som slående handelsmän. Deras framstående roll på detta fältet har förstärkts ytterligare med hjälp av förföljelser och tvångsflytt som leder till kontakter på många platser i främst medelhavet, något som lockade bl.a. Ottomanska sultaner att ha tvångsflyttade judar som handelsrådgivare.

Idén med diasporan är i min mening en förklaring av judaismen för 2000 år sedan, med hjälp av vår syn på den idag. Idag ser många judaismen som en exklusiv religion, men så var det nödvändigtvis inte för 2000 år sedan.