Hur kan man vara anarkokapitalist utan att vara konspirationsteoretiker?

Du lyckades med konststycket att problematisera statens inblandning i det hela vilket jag tydligt specificerade skulle utelämnas.

Jag ser inget problem i att en bank lånar ut mina pengar och tar ränta, givet att jag får ränta. Villkoren för detta bör rimligen stå i det avtal vi ingår när jag sätter in stålarna på banken.

Hela ditt inlägg ser jag som nonsens och ett sätt för dig att teoretisera dina personliga åsikter. Att köpa och sälja saker - fysiska ting och arbete på termin (alltså få betalt i förhand) är direkt ekvivalent med FRB.

Försök igen, utan att blanda in staten och din åsikt att "det är fel för att alla inte kan få ut sina pengar samtidigt". Med samma logik går det att argumentera för ett förbud av lån ty om bankerna krävde in alla sina utestående lån samtidigt hade folk inte kunnat betala. Att folk inte utbildar sig i vad det innebär att låna ut pengar till banker (utan dom antar att pengarna ligger i en stor binge likt JvA) är ju knappast bankens fel, det är kunderna som är dumma i huvudet.

Om man tar bort alla negativa effekter av statlig fiatvaluta så finns det inget dåligt med det. Det finns bara stater som upprätthåller en fiatvaluta - själva namnet kommer ifrån att de beordrar människor att acceptera det som ett värde. Alltså, det går inte att diskutera de negativa effekterna av fiatvalutor utan att ta med hur de kommer till genom statlig intervention.

Jag fattar inte vad du vill ha för information över huvud taget. Det är som om du frågar "Varför är du emot mord som enbart staten begår? Och berätta inget om hur mord som staten orsakar är dåligt, det är inte intressant." Visa gärna hur det skulle gå till.

Ett kontrakt är bara giltigt ifall det finns en "meeting of the minds" om vad kontraktet går ut på. Ett kontrakt blir inte då giltigt för att man säger att någon är för korkad för att förstå kontraktet. Det är folk inte, pratade med en Mensa-snubbe som inte hade koll på det.

EDIT: Och att få betalt på förhand är inte detsamma som FRB. FRB (utan bra kontrakt) är att jag får din tv i mitt förråd och ger både dig och en annan rätten att hämta tv:n när som helst. Det finns alltså två rättsliga titlar till en grej. Att köpa något på förhand är att man köper en sak, men att den är i en annans förvar ett tag - att jag håller en tv men ger enbart dig rätten att ta över den.

Svaret på detta finns i ett otal svar i ett otal trådar i detta forum!

Att kräva denna förklaring på det sätt som du gör här tycker jag är respektlöst! Du förväntar dig att bli "spoon-fed" utan att själv bidraga alls! I min värld är detta ett vidrigt beteende!

För att, trots allt, styra dig i rätt riktning vill jag ge dig tips på hur du bör bete dig.

Visa att du läst och förstått tidigare publicerade inlägg om ämnet. Referera till dem och de svar som givits! Beskriv varför du tycker att tidigare svar är otillräckliga och på vilket sätt!

Efter att du gjort detta kommer vi att kunna ha en mycket bättre diskussion!

Okej, så då definierar vi alltså fiat-valuta som statliga pengar, och ekvivalent valuta utan statlig inblandning är då inte fiatvaluta. Jag köper det resonemanget.

Mitt problem är att fiatpengar lika gärna skulle kunna vara utställda av en privat institution (tex. paypal eller amazon) och användas av individer på helt frivillig basis (tex. bitcoin eller forumpengar). Det är vad fiatpengar betyder för mig, "valuta som saknar ett reellt värde" utan istället får sitt värde beroende på utställarens rykte / maktposition. Jag ser inga problem med själva konceptet fiatpengar således.


Jag tror att vi bara missuppfattat varandra och vad vi menar med fiat.


Låter inte särskilt liberalt om jag alltid kan hävda att jag inte visste vad jag skrev på. Du får allt ta att vederlägga detta uttalandet med någon form av källa eller praktiskt exempel ty jag har då aldrig varit med om att avtal kan brytas av den anledningen.


Inte alls. Om det är TV i bestämd form finns det bara EN tv. Pengar är inte unika, dvs. det är inte DINA pengar du vill ha, utan bara pengar. Du har alltså en fordran på banken, det är var inlåning betyder enligt avtal.

Att köpa olja exempelvis på termin är direkt ekvivalent, någon lovar att förse dig med x antal fat brent-olja vid ett visst datum eller under vissa förutsättningar, på precis samma sätt som banken säger att "Om inget oväntat (krig eller sådana saker) händer kan du ta ut detta belopp när helst du vill" om det är ett kapitalkonto tex.

Så nej, jag ser fortfarande inte det liberala problemet i FRB.


Japp, och alla ger precis samma skitsvar som du ger. Här i tråden sas det att banksektorn och "systemet" var en konspiration i bland annat: (FB) Hur kan man vara anarkokapitalist utan att vara konspirationsteoretiker?. Därav min fråga - folk bara antar att det är på något vis skamligt att syssla med FRB och fiatvalutor ur ett liberalt perspektiv, jag håller inte med.

Ja, vi kallar bitcoin och liknande valutor för marknadsvalutor. Fiatvalutor är just när det kommer till från härskarens ord (fiat = befallning) om att det skall vara en valuta. Om det är frivilligt så är de grejer som endast kan användas för en valuta helt okej.


Det vore inte liberalt, nej, men det är inte vad jag skrev. Jag skrev att det krävs att båda parter förstår kontraktet de går med på för att det skall vara giltigt. Det betyder inte att en person kan bryta det när som helst genom att bara hävda att man inte förstod det. Om man skulle göra det så gör domstolen en bedömning: är det sant att den här individen inte visste vad kontraktet innebar? Hur den processen går till är en annan sak, men principen kräver inte att man måste tro på vad någon säger rakt av.

http://en.wikipedia.org/wiki/Meeting_of_the_minds


Hm, ja, det var en dålig liknelse. Men det skiljer sig fortfarande från ett lån eller att någon förvarar X kronor hos någon annan i det att banken har fler skyldigheter än vad den kan ge tillbaka en viss dag. Problemet med att flera personer kommer och kräver, inte exakt samma kronor, men lika mycket kronor kan inte uppstå med en bank med rena insättningskonton eller rena utlåningskonton. Det är när de två kontona blandas som en insättare kan gå till banken, kräva pengarna och inte få dem.

Och visst, om det står i kontraktet - "Om vi i banken anser att vi inte kan ge dig pengar just nu, så får du inga" - eller något lika vattentätt, så är det FRB med fungerande kontrakt. Som jag skrev innan så är det helt okej för min del (däremot finns det andra libertarianer som inte håller med om det). Men då måste den klausulen vara förstådd bland bankkunderna. I Sverige skulle jag gissa att de flesta förstår det som att vid vissa tillfällen så kan man behöva, som kund, att behöva vänta en dag för att få ut pengar, från ett visst ställe. Krig skulle definitivt vara ett godkänt hinder, men jag undrar om en bankrun skulle vara det. Alltså, det sker fortfarande bankruns då och då, och då händer det ofta att bankkunderna inte får ut några pengar. I dagsläget är det inget större bekymmer, eftersom staten försäkrar kunderna mot det, men om det skulle inträffa i ett fritt samhälle så skulle de allra flesta nog inte anse att det var något alltför oväntat och att banken tillhandahållit en omöjlig tjänst (såvida de inte haft något kontrakt som explicit säger att de inte kan få några pengar vid bankruns).

Fiat är latin och betyder "låt så vara" eller dylikt vilket inte uteslutande är en befallning utan kan lika gärna vara en överenskommelse. Av de tre olika typerna av valuta (Fiat, commodity och representativ valuta) har jag svårt att se bitcoin falla under någon annan kategori än Fiat (värdet kommer enkom från att utställaren har lovat en massa saker, tex maximalt antal, säkerhet och transparens.) men jag går med på din definition.



Detta leder till slutsatsen att frb inte är konstigare än att operatörer dimensionerar sin kapacitet så att det i 90 procent av fallen fungerar. Detta regleras i avtalet.



En socialistisk princip som formades när folk inte kunde läsa eller skriva. Den är inaktuell och synnerligen ickeliberal, hur ska du kunna hävda avtalsfrihet när tredje man avgör om endera parten "inte förstod"?



Du utgår från helt fel premiss. Banken har aldrig och kommer aldrig garantera till 100 procent att du kan få ut pengar omedelbart. Det är du som efterfrågar en sådan tjänst och anser att all bankverksamhet ser ut så. Inte nog med att det är ett vansinnigt resursslöseri att låta outnyttjat kapital samla damm i ett valv, kunderna kräver dessutom ränta - något som pengar i ett rum naturligtvis inte kan uppbringa.

Så jag anser att du är ute och cyklar i ditt resonemang, du får ju starta en bank som följer dina principer, du kommer dock inte ha några kunder.

Det är sant att den hade den betydelsen på latin, men så som jag hört och använt det så har det en engelsk konnotation.

http://en.wiktionary.org/wiki/fiat#Noun

Ordet finns inte på svenska i wiktionary.

Vad gäller bitcoin så kommer inte värdet för att någon har lovat något om det, utan för att den faktiskt har vissa egenskaper och för att det finns andra i ett system som gör det möjligt att använda den.


Jag och Jakob ingår ett vad. Vi skall slå vad om huruvida temperaturen nästa år blir ett rekordår, enligt officiella mätningar; jag tror inte det blir det. Den som har rätt får en hundring av den andre. Vadet kom dock till efter en längre diskussion om temperaturer i Sverige och över hela världen. När vi gör vadet antar jag att det handlar om Sverige, Jakob om hela världen. Nästa år blir ett rekordår för världen, men inte Sverige. Båda av oss gissar alltså rätt och båda kräver pengar av den andre.

Kan du lösa konflikten utan att hänvisa till att de båda som gick in i kontraktet hade olika idéer om vad det innebar?


Läs vad jag skriver eller ta och läs en bok. Jag skrev att uppfattningen i Sverige är att man kan behöva vänta en dag för att få pengar ifrån ett bankkontor. Det verkar vara vad de flesta önskar sig - att kunna ta ut kontanter när de behöver. Du har ingen aning om vilka principer jag skulle följa för att öppna en bank, då jag själv inte funderat igenom det. Jag lutar åt den lösning som jag tog upp i mitt första inlägg - att man kan ta ut pengar när som helst men att om jag haft fel mängd reserver så är jag skyldig att betala för det. Det beror på omständigheterna.

I vilket fall, med sådana avtal är det helt okej med FRB, som jag sagt. Men utan sådana avtal innebär det att banker inte kan stå vid sitt kontrakt om att ge bort pengarna vid begäran. Vad svenska banker har för kontrakt för sina lån vet jag inte, antingen skyddar de sig mot bankruns eller inte. Men, säg att de skyddar sig (alternativet borde vara att de har en väldig hybris), är det förstått av deras kunder? Jag kan ha fel om huruvida det är allmänt känt eller inte, men, när jag tänker på det, så skulle ju de flesta kunna utgå ifrån att det är bankernas villkor som gäller: "Hopp, jag trodde att man kunde få ut pengar när som helst, och inte behöva vänta en vecka, men så stod det inte i det finstilta." Om det då inte gör reklam för att man faktiskt skall kunna ta ut pengar när som helst så finns det inga strikt juridiska problem med kontraktet, som att det inte saknas en meeting of the minds, men det är inte ett tydligt kontrakt.

Som jag sa, olika definitioner och jag köper din. Jag hävdar att det är en semantisk diskussion.



Och jag hävdar att marknaden apprecierar ett värde till bitcoin beroende på att:

Den kommer finnas i ett begränsat antal
Inflationen är transparant
Det går inte att dubbelreservera valutan
Den är decentraliserad

Om inte dessa (löften från utställaren som de de facto är) hålls kommer valutan tappa i värde, vissa aspekter väger tyngre än andra. Skulle exempelvis utfärdaren byggt in i sitt system att han kan ge ut oändligt med valuta eller att någon när som helst kan stjäla andras valuta hade den snabbt blivit värdelös. Detta vederlägger jag med värdet i liknande valutor tex litecoin, dogcoin och allt vad de heter som baseras på samma uttalade regler (löften) men har ett mindre värde. Market capen bestäms av användbarheten, men huruvida valutan har ett värde eller ej beror på dess underliggande löften. Skulle jag ställa ut en virtuell valuta fast utan de löften jag angett ovanför hade den valutan varit värdelös.

Med din definition av Fiat är det således inte en fiatvaluta, men det är heller ingen av de andra två allmänt vedertagna begreppen för valuta (se tidigare inlägg).



Du är en skicklig debattör utan tvekan. Jag är stolt över att det är en egenskap som liberaler i allmänhet besitter (jag kan inte för mitt liv förstå varför vi inte lyckas övertyga folk om att libertarianismen är att föredra). Med det sagt:

Analogin är inkorrekt. Du har exemplifierat ett fall av usel kontraktskrivning ty mekanismen för avtalets utlösande är inte definierad. Kontextuella villkor vars kontext inte är angivna är inte ens juridiskt gångbara. Ponera att jag skriver ett samboavtal med min flickvän där det i avtalet framgår att "detta avtal gäller under förutsättning att Kajsa inte blir fet" (ett rimligt förbehåll kan tyckas) just den klausulen är ogiltig då "fet" inte är ett mätbart tillstånd då det är ett relativt begrepp.

I ditt exempel hade avtalet ogillats då det inte är entydigt (i den juridiska begreppsvärlden jmf force major, avsevärt eller sedvanliga förhållanden som exempel) definierat. Huvudpoängen är att det specifika fallet avgörs per avtal och principer (praxis) härleds därmed, varvid företaget naturligtvis skriver om resterande avtal.

I förlängningen hade alltså en bank behövt betala skadestånd en gång i värsta fall som det ser ut idag. Jag vet nämligen att det i avtalet finns en klausul för detta. Jag skall dock låta det vara osagt huruvida det i avtalet för ett bankkonto regleras hur pengarna skall fås ut och under vilka premisser. Ockhams rakblad medger dock att det juridiska läget inte medger kunden absolut rätt till sin skuld då det vid åtminstone 2 tillfällen i närtid hade inneburit allmäna skadeståndsutbetalningar (2008 i "världen" och 2010 i Grekland) något som inte skedde.




Vad människor i Sverige förväntar sig och inte har inte relevans och ärligt talat saknar totalt dignitet. Krasst uttryckt har dom fel.



Jag hade erbjudit bankfack mot betalning till dom som vill ha 100 procent täckning för sina pengar och ett villkorat frb-upplägg för de som vill ha ränta och rimlig likviditet. Tänka sig, precis så är det redan!


Att folk är idioter och att företag utnyttjar detta är ingen nyhet och inget unikt för banker. Hade det varit som du trodde hade staten inte behövt garantera insättningar, inre sant? Om du inte har läst kontraktet så anser jag att det är jävligt olämpligt att du utifrån dina åsikter argumenterar för dess tydlighet - tycker du inte?

Jag håller med om de övre uppräkningarna, men det är inga löften. Bitcoinsystemet är, som du säger decentraliserat, och kan inte ändras utan att alla eller nästan alla användare går med på det. Det är en av de viktigaste sakerna till att det blev populärt: just att det inte behöver bygga på ett löfte som gjort det värdefullt. Ett löfte kan brytas, det här är teknologi som har gått ifrån löften.

Och för egen del, när jag köpte mina första bitcoin, så gjorde jag inte det för att jag litade på någons löfte om att bitcoinen skulle fungera på ett visst sätt. Jag litade på vissa tekniska individers kunnighet om att det gjorde det. Det är så som jag förstått att alla pratat om det och folk som senare köpt valuta har gjort det för att den redan har ett värde och kan användas eller för att de tror de stiger ännu mer i värde.

Så som du skriver om litecoin skulle man lätt kunna tro att du menar att den inte är lika mycket värd som bitcoin för att den ursprungliga skaparen av den kan använda systemet för att stjäla andras litecoin. Menar du det?


När du säger att min analagoi är inkorrekt, då antar jag att du menar att den situation jag tog upp inte var ett fall där de båda parterna hade olika idéer om kontraktet som de ingick (och att det därför inte var ett giltigt avtal)? Det verkar så. Ditt argument för det är att du kan tänka dig en annan princip som ogiltigförklarar kontraktet - nämligen att det inte var tillräckligt väl definierat. Vilket inte visar det, det visar bara att det finns ett annat sätt som det inte är ett giltigt kontrakt. Det är som att argumentera att South Park inte är ett satirprogram, för att de kommer med kiss- och bajshumor: båda två går att kombinera.

Men, du har en poäng i att det finns ett annat system för att ogiltigförklara vissa kontrakt som även meeting of the mind-teorin gör. Jag tycker det är rätt intressant att de producerar samma resultat. Det och att de båda är inne på att försöka slå ned på oklarheter i kontrakt får mig att gissa att båda är just olika lösningar på ett och samma problem. I båda fall antar man att det måste finnas ett klart kontrakt mellan båda parter och att inga kontrakt som innehåller otydligheter (antingen de är nedskrivna eller om de är i folks sinnen) är bindande. Jag skulle gissa att för väldigt många fall så kan båda användas för att komma till samma resultat, eller vad tror du? Jag skulle säga att de är bra eller dåliga beroende på situationen, men i slutändan så är meeting-of-the-mind-principen viktigare än att kontrakt bara skall vara entydiga, tar upp det nedan.

Vad folk har rätt till är inte vad statlig rättvisa nödvändigtvis producerar. Ofta producerar de orättvisa. Så vad en individ har rätt till - vad rättvisan borde vara i ett fritt samhälle - ser man inte nödvändigtvis av att kolla hur konflikter löses idag.


Kontrakt är bra i att det kan fastställa vad parterna gick med på, kan tjäna som ett mer tillförlitligt minne och kostar inte mycket när de är standardiserade (ex. anställningskontrakt, futuresköp). Men att helt utgå ifrån dem innebär vad jag skulle kalla för orättvisor. Om man skriver på ett avtal, som man inte tror innehåller några problematiska klausuler - för att de inte är vanliga i samhället - och det nu gör det, har du en skyldighet att följa dem? Om man skall följa kontraktet till punkt och pricka så är man skyldig att göra det, men det skulle vara en ohållbar situation, ett sådant system skulle snabbt göras mycket dyrt genom att folk får folk att skriva på kontrakt där de ger bort sina ägodelar. Det skulle kunna göras utan att vara marknadsföringsbrott eller något bedrägeri. Men, gissningsvis finns någon lag som säger att en individ måste vara rimligtvis underförstådd med avtalet denne skriver under. Ett sådant krav kan härledas ifrån meeting-of-the-mind-principen, men inte entydigt-kontrakt-principen.


En annan lösning vore att tillhandahålla ett rent "på begäran"-konto (som kostar, men lånas inte ut), ett rent utlåningskonto och ett frb-konto.


Ursäkta, jag var lite otydlig. När jag skrev kontrakt så gjorde jag det utifrån perspektivet om att det som står fysiskt på pappret inte är det enda som räknas, utan även folks förväntningar och idéer om vad deras avtal innebär. Om en firma säger en massa saker till sina kunder och dessa sedan missförstår en stor del om vad som står på det nedtecknade avtalet, så är helheten inte tydlig. Det själva fysiska kontraktet behöver inte vara det, definitivt, men det var inte det jag uttalade mig om.

Med det jag trodde om hur det skulle fungera, vad menar du då?

Behövs inte. Det räcker med lite inåtvändhet och drag av autism. Jag har inte stött på andra AK:are än ungdomar och kufar på universitet.

Ren underbegåvning funkar givetvis också.

Så du menar alltså att det är fysiskt omöjligt att bryta dessa uppsatta reglerna, att de faktiskt är lika konsistenta som gravitationen?

I det praktiska fallet kan man tänka sig att någon / en organisation - låt oss kalla den "staten" köper upp datorkraft så att 51 procent av nätverket tillhör den. Då innebär det att denna organisation helt godtyckligt kan ändra reglerna för huvud block-chainen. Whoops. Det är löften / garantier om ön mer rigida än statens. Att argumentera om detta är bara fånigt, jag dissar inte bitcoin, äger själv en hel del. Det jag säger att det inte på något vis är ekvivalent med exempelvis guld(myntfot).



"Jag litar på de folkvalda individerna att göra vad dom lovar "sa etstatisten när han deklarerade.



Det fundamentala värdet är identiskt, ja (finns fler lite coins dock) marketcap-värdet dvs marknadsvärdet av alla coins av viss typ är högre för att markanden föredrar bitcoin för att den var först tex.

Det jag egentligen påstår är att givet samma underliggande regler är dom, som valuta betraktat, värda exakt lika mycket.



Vänts nu. Jag har aldrig hävdat att det inte existerar juridiskt icke giltiga kontrakt, det jag hävdade var att ena partens uppfattning om vad kontraktet innebär inte har relevans för dess giltighet.



Bestäm dig, är det en "teori" eller en juridisk princip? Om det är en juridisk princip får du allt ta att hänvisa till minst ett domslut som refererar till denna principen, annars är det bara din åsikt.



Du gör logiska kullerbyttor. Att ogilla kontrakt som är odefinierade är inte en princip, det är sunt förnuft. Om du och jag skrev ett kontrakt där det stod "chokladglass" och endera parten stämde den andre för att denna inte betalat ur ett visst belopp med hänvisning till kontraktet där det står "chokladglass" vad tror du rätten hade gjort då? Det har absolut inget med meeting of mind att göra, inte heller kan denna teorin/principen lösa ett sådant fall.



Du har fel. Är kontraktet tydligt utformat i text räcker detta och det är bindande, förutsatt att kontraktet inte bryter mot någon annan av rikets lagar eller inte följer god kontraktssed (exempelvis genom att skriva in klausuler med mikrotext.



Vad jag tror är inte relevant. Ologisk eller felaktig matematisk logik kan också härleda korrekta slutsatser i många fall, det betyder dock inte att den är korrekt.



Tycker du. Den juridiska sfären håller inte med, därav särlagstiftning (konsumentköplagen) för efterblivna konsumenter som tror en massa saker utan att veta.



De judiska principerna är till absolut största del oberoende av hur fritt samhället är. Det är lagen det är fel i, inte tillämpningen av den.



Jag tolkar det som att du är emot fri avtalsrätt.



Ja. Under förutsättning att kontraktslydelsen är tillräckligt tydlig så att domstolen förstår vad som står så är du skyldig att följa avtalet - oavsett vad du trodde om det. Det enda alternativet att slinka undan är att anlita en armada av advokater och svälta ut motparten och hoppas på förlikning.


Pratar du om hur det är eller om hur du vill att det skall vara? Är man för fri avtalsrätt (en av liberalismens grundstenar och en konsekvens av rätten till sin egen kropp) kan man inte hävda att en stat skall lagstifta om vad man får och inte får avtala om samt att vissa, godtyckliga, saker utanför kontraktet lydelse skall medföra att kontraktet är ogiltigt. Inte nog med att det går emot liberalismens fundamentala principer, det är dessutom folkomligt absurt iom att varje individ som missgynnas av ett avtal då kan hävda att hen inte förstod innebörden. Dessutom bryter det mot legalitetsprincipen.



I dagsläget finns ingen sådan lagstiftning utöver konsumentlagstiftning samt den vägledande (ej lagstadgade) goda avtalsseden. Därför roar sig ofta företag med att skriva klausuler i så kallad "finstilt" dvs. text vanligt folk inte orkar läsa.




Absolut, min poäng var att frb och banksektorn inte är icke liberalt, det är staten som är problemet.




Fast det stämmer inte och bör aldrig stämma. Företaget skall straffas genom att kunderna sprider att det är ett skitbolag och inga nya kunder skriver under deras avtal. Svårare än så är det inte.


Antingen tror du att det fungerar på det sätt du artikulerar och i sådana fall har du fel.

Eller så vill du att det skall fungera på det sätt du beskriver och i sådana fall är du bara en annan typ av maktkåt socialist.

Det är inte bara löften som går att upphävas och sluta spela roll, till skillnad från naturlagar. Jag hävdade inte att Bitcoin-systemet var en naturlag, utan att det fungerar utifrån en annan grund än att det bygger på rena löften eller "garantier". Det bygger på en kod och hur folk interagerar med den koden. Tillräckligt många skulle kunna ändra systemet; jag har också hört något om att över 50% skulle kunna sabba systemet, men vet inte hur väl det stämmer. Ivf skulle det inte då vara pga ett brustet löfte eller garanti att bitcoin förlorar i värde, utan för att systemet inte visade sig vara tillräckligt säkert. Jag - och kanske du med - tror det är högst osannolikt att staten eller några andra går samman och sabbar det.

Bitcoin är likt guld på många sätt. Det är inte helt ekvivalent, så klart, men de är lika i det att båda är enkla att dela (och behålla sitt sammanlagda värde samtidigt), högt värde per viktenhet, relativt lätta att bevisa för någon annan att det är just en bitcoin eller en bit guld. De är alltså lika varandra i det att båda har de kvaliteter som gör de till bra pengar; förutom det att bitcoin klår guld på alla dessa punkter.

Jag har inte heller sagt att du dissar bitcoin. Jag säger att bitcoins värde inte kommer från någons löfte. Den kan så klart vara en improduktiv debatt, definitivt, men inte då för att det här inte säger något om den relativa fördelen med bitcoin vs andra valutor - åtminstone för egen del har jag inte sett det som att vi diskuterade för eller emot bitcoin.


Det finns olika verifikationsprocesser i samhället som producerar olika sorters grader av pålitliga idéer. Vissa processer är relativt tillförlitliga (som marknader) och vissa är inte tillförlitliga (som politik). Vissa marknader har inte bara hög konkurrens (vilket skapar tillförlitlighet till att produkterna är bra) utan även öppen granskning och diskussion om produkten, vilket gör att den processen är ännu mer tillförlitlig.

Det är den senare processen som skapat bitcoin. Själva idén om en decentraliserad valuta är minst 20 år gammal enligt David Friedman (tar upp det i någon av hans föreläsningar, minns inte vilken, kanske "Law Without the State"[/url]) och togs då upp bland kryptotekniker och diskuterades i öppna, vetenskapliga journaler. När sedan Bitcoin släpptes gjordes den det i en miljö med massa andra tekniskt intresserade människor som kunde undersöka den öppna koden och ge en oberoende beskrivning av hur den fungerade.

Politik går inte att lita på i lika stor utsträckning eftersom den processen är sämre.


Om jag förstår dig rätt så menar du att bitcoin och litecoin har samma struktur, så att de, på ett sätt har lika mycket värde. Som om det fanns en metall väldigt lik guld, men som inte är lika värdefull för att folk aldrig använt den som pengar, så den har inget sådant värde. Men det var inte det jag undrade över, utan om du menade att det var möjligt för de som etablerade litecoin att, i princip, stjäla folks pengar, just för att de skrivit koden så?


Jag har inte hävdat att du hävdat det. Det jag skrev var dels en sammanfattning av hur jag uppfattade ditt argument. Och sedan kritiserade jag den för att den försökte visa att en princip var falsk för att en annan princip kunde visa att ett dåligt kontrakt inte skulle vara giltigt; två principer kan visa att något är fel.


Det är rätt vanligt att i libertarianska kretsar tala om teorin om eller bakom en viss lag eller regel. Inte som något nedsättande utan som något som håller en hög standard och som är sant - juridisk rätt är något man kan komma till genom rent rationellt tänkande om människans natur.

Om du skall ta och hävda att en viss princip eller teori är rent nonsens ("socialistisk", "icke-aktuell") så är det bra ifall du läser på om principen innan du gör det. Om du tar och kommer med lika starka påståenden med mig en gång till utan att knappt ha läst på något om ämnet så avslutar jag den här debatten. Jag länkade till Wikipedia innan om meeting of the mind, där de tar upp några rättsfall där principen används. Det går även att läsa mellan raderna om att lagen (som i law, jämfört med legislation) funnits väldigt länge. Här läggs en striktare variant av regeln fram, att folk måste komma fram till en gemensam förståelse av kontraktet samtidigt genom en kommunikation (håller inte med om alla kraven, men det kan ha varit en vettig regel innan det blev vanligt med avtal via masskommunikation):


Wikipedia tar även upp att det finns hela varianter av kontraktsteorier som ser det här som en nödvändig del för att det skall vara ett kontrakt:

http://en.wikipedia.org/wiki/Meeting...se_in_case_law