TU:s VD Gustafsdotter: Yttrandefriheten ingen rättighet utan ett skydd för demokratin

Förstår ärligt talat inte vad ni är så upprörda över. Hon är ju emot lagändringar och hot och förtal är redan idag olagligt, precis som det bör vara.


Om du är en sådan yttrandefrihetskämpe kanske du ska låta bli att använda epitet som "hora" och "cp" om någon som du inte håller med om. Det ger en viss känsla av hyckleri...

Jag har svårt att se att man kan dra någon annan slutsats. DinKamrat uttrycker det väl ovan: "Hon gör misstaget att anta att yttrandefriheten är till för att säkra demokratin, istället för att demokratin ska fungera som ett skydd för yttrandefriheten. Faran med det här är att yttrandefriheten blir godtycklig. Exakt vad som yttrandefriheten ska tillåta ska då bestämmas demokratiskt."

Yttrandefrihet är en rättighet som inte är avhängig av demokratin och en följd av denna utan tvärtom så följer demokratin av att vi har rättigheter som yttrandefrihet. Utan yttrandefrihet så är demokratin åtminstone kraftigt begränsad.

Om man som Gustafsdotter definierar yttrandefrihet som något som försvarar demokratin och inte människor är det mycket svårt att se att hon ser yttrandefriheten som en rättighet som är oavhängigt av vad som är bra för demokratin. Av hennes definition följer att om åsikterna kan klassas som odemokratiska är de fritt fram att förbjuda och då har friheten upphört att vara en rättighet och blivit villkorad av nyttan med dem.

Och som vi vet varierar åsikten om nyttan med åsikter beroende på politisk uppfattning.

Du får gärna göra ett försök att förklara hur det kan förhålla sig på annat sätt.


Du hade kunna svara utan att behöva komma in på det, men det var för all del en rätt korkad fråga av mig i alla fall. Jag ber om ursäkt.

Det säger hon visserligen i rubriken, men senare i artikeln framkommer att Jeanette Gustafsdotter sitter med i en utredning som av allt att döma redan diskuterar lagändringar för att komma till rätta med aktörer som Flashback och då är det oroande att hon har den inställning till yttrandefrihet hon har. Meningen blir då uppenbarligen snarare att det är onödigt att skrika på omedelbara lagändringar för sådana är redan på gång, än att det inte skall införas förbud.

Flashback är en konkurrent till de media Jeanette Gustafsdotter företräder och talet om självreglering innebär med största säkerhet att hon inte ser det som problematisk att skjuta Flashback i sank genom yttrandefrihetsfientliga regler, då yttrandefriheten säkras genom att ge traditionella medier mer makt och en ytterligare särställning, medan vanligt folk kommer att sättas åt hårdare och ges mindre yttrandefrihet under förevändingen - som är noga propagerad för och banad väg för - att göra något åt "näthatet".

Jag tycker det är ganska spekulativa ideer. Från texten kan jag inte läsa ut att det skulle vara som du hävdar.

"Yttrandefriheten var aldrig avsett att skydda människor som hotar andra eller har till syfta att skapa hat mot andra folkgrupper".

Jo, det har den visst, för det ingår i rättighetsbegreppet att yttrandet inte skall bedömas efter om syftet är att skapa hat mot andra folkgrupper. Det spelar ingen roll vad syftet kan anses vara.

Istället definierar Gustafsdotter yttrandefrihet som "ett skydd som ska skydda demokratin". Sammantaget innebär det att det blir syftet som är avgörande och att det skall bedömas utifrån aspekten att utgöra ett skydd för demokratin.

Det är inte förenligt med att det är en rättighet att yttra även saker som är odemokratiska eller där syftet av Gustafsdotter anses förkastligt. Man kan inte villkora yttrandefrihet på det viset och fortfarande kalla det en rättighet.

Bump då hon nu är kulturminister

Gustafsdotter diskuteras i Perspektiv-TV på youtube:

https://youtu.be/bQo76ouzMdA

Tack. Att Gustafsdotter nu är demokratiminister - ett mörkt ondskefullt hån mot demokratin - säger i sig mycket om den ohederliga alliansen mellan de mest inflytelserika medieägarna och medierna och staten och ger perspektiv på hur de samarbetar för att föra propaganda mot yttrandefriheten och det fria ordet för andra än de mest etablerade medierna och hur staten gynnar dessa medieägare och medier och försöker ge dem total makt över vad som får sägas och inte i Sverige. Man ger dem särprivilegier och särställning oftast utan stöd i lag men ibland genom nya yttrandefrihetsfientliga lagar.

Mediepolitiken är som en följd helt genomkorrumperad som ett resultat bland andra problem. En före detta lobbyist för de mest inflytelserika och mäktiga medieägarna sitter nu som minister med uppdrag att gynna dessa och begränsa andras möjligheter att uttrycka sig, i en socialdemokratisk regering.

Folk förstår inte hur illa det är ställt med demokrati och yttrandefrihet i Sverige utan tror på propagandan där det är Bonniers och Schibstedt frihet som är hotad av att vanligt folk kan uttrycka sig fritt på nätet.

Just nu kan man förresten studera hur DN betalar tillbaka för stödet i form av fördelar av regeringen och sin representant i den Gustafsdotter genom att försvara Ida Karkiainen och utmåla kritiken mot henne och granskningen av henne som orättmätig och en ”kampanj”.

Att den utövande makten och den granskande är så tätt samverkande och har samma mål är förstås djupt obehagligt och olyckligt. Att denna granskande makt sedan har som självpåtagen uppgift att attackera legitim granskning av makten de är en del av med ohederlig ad hominem-argumentation där man ifrågasätter personer istället för fakta är extremt oroande.

Vad som är värre är att ingen av sympatisörerna inom S reagerar. De borde själva se att något håller på att hända men istället jamsar de med och kröker ryggen.