Bra artikel i GP av Jesper Bengtsson, chefredaktör för Tiden.
https://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2...det-godas-namn
Jag anser att Bengtsson ger en riktig beskrivning av vad många tyvärr anser om yttrandefrihet och att han även i övrigt har rätt i sina slutsatser. Vad anser ni?
https://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2...det-godas-namn
Citat:
Censur sker alltid i det godas namn
Det har skett en glidning i debatten om yttrandefriheten sedan attentaten i Paris och Köpenhamn. Innebörden är att den som kränker allas lika värde inte ska ha rätt att yttra sig. Men denna princip leder rätt ut på ett sluttande plan, skriver Jesper Bengtsson, chefredaktör Tiden.
Efter attentaten i Paris och Köpenhamn är det tydligt att satirtecknare i Väst har blivit högvilt för några av vår tids mest blodiga politiska rörelser. Den som passerar gränsen, eller den som kanske mest av en slump råkar befinna sig i närheten av den som gjort det, får räkna med att bli utsatt för hot och mordförsök, eller rätt och slätt skjutas ihjäl.
De allra flesta har med emfas fördömt terrordåden. Tagit parti för det fria ordet. Gett sitt stöd till rätten att häda, en urgammal tradition som i högsta grad varit med om att flytta bort kyrkan (och kungen) från den världsliga makten i de flesta europeiska länder. De flesta är noga med den avgörande distinktionen: det är rätt att häda, men kanske inte alltid lämpligt. Jag delar den uppfattningen, och skrev nyligen om saken i Dagens analys på Tiden.
Ändå är det något som skaver.
Jag blir inte fri från känslan av att det varje gång det inträffar något som detta sker en glidning i debatten. En person i mitt facebookflöde sammanfattade den där hållningen i en kommenta. Hon menar att yttrandefrihet kräver att man respekterar alla människors lika värde och att inskränkningar av yttrandefriheten därmed också skulle kunna följa den principen. Den som kränker allas lika värde ska inte ha rätt att yttra sig.
(...)
Det har skett en glidning i debatten om yttrandefriheten sedan attentaten i Paris och Köpenhamn. Innebörden är att den som kränker allas lika värde inte ska ha rätt att yttra sig. Men denna princip leder rätt ut på ett sluttande plan, skriver Jesper Bengtsson, chefredaktör Tiden.
Efter attentaten i Paris och Köpenhamn är det tydligt att satirtecknare i Väst har blivit högvilt för några av vår tids mest blodiga politiska rörelser. Den som passerar gränsen, eller den som kanske mest av en slump råkar befinna sig i närheten av den som gjort det, får räkna med att bli utsatt för hot och mordförsök, eller rätt och slätt skjutas ihjäl.
De allra flesta har med emfas fördömt terrordåden. Tagit parti för det fria ordet. Gett sitt stöd till rätten att häda, en urgammal tradition som i högsta grad varit med om att flytta bort kyrkan (och kungen) från den världsliga makten i de flesta europeiska länder. De flesta är noga med den avgörande distinktionen: det är rätt att häda, men kanske inte alltid lämpligt. Jag delar den uppfattningen, och skrev nyligen om saken i Dagens analys på Tiden.
Ändå är det något som skaver.
Jag blir inte fri från känslan av att det varje gång det inträffar något som detta sker en glidning i debatten. En person i mitt facebookflöde sammanfattade den där hållningen i en kommenta. Hon menar att yttrandefrihet kräver att man respekterar alla människors lika värde och att inskränkningar av yttrandefriheten därmed också skulle kunna följa den principen. Den som kränker allas lika värde ska inte ha rätt att yttra sig.
(...)
Jag anser att Bengtsson ger en riktig beskrivning av vad många tyvärr anser om yttrandefrihet och att han även i övrigt har rätt i sina slutsatser. Vad anser ni?
