Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2015-02-26, 23:43
  #25
Medlem
Flamsans avatar
Farfar var i sjuttioårsåldern när han dog. Så han var i femtioårsåldern när han fick diagnosen.

Men tråden skulle inte handla om att du är övrtygad om att all cancer dör man av. Och att du tror att urinblåsecancer egentligen är prostatacancer.
Citera
2015-04-12, 03:54
  #26
Medlem
Flamsans avatar
cellgoftnehandling.

Jag och min man startade en tråd gör någon/några månader sedan med en fråga om cellgifter.

Tänkte jag skulle uppdatdra lite.
Min man nlev diagnosteserad med blåscancer muskelinvasiv sådan. Och det fanns även cacer i lymfkörtlarna i ljumskarna.
Planen var tre cyklar med cellgifter sedan petscan för att se om cancern reagerat på cellgifterna. Och då om maken klarade fler omgångar nåhra cyklar till med cellgifterna.

Tänkte berätta att man inte behöver bli jättesjuk och eländig.
Han går behandling ons-torsdag ojämn vecka och då börjar han må dåligt på fredagen. Illamående som han har medicin mot och han känner sig sjuk. ( nu tillhör inte maken den gnällade typen som anser sig döende av en förkylning)
men det är inte värre än att vi kan åka och handla. Sen är han dålig lörda-måndag sen är det över till nästa behandling. Han tar sprutor för imunförsvaret i sju dagar efter behandling de gör att helgen i jämn vecka är jobbig då han får värk i skelettet av dom men citodon hjälper mot det.
Det han tycker är jobbigast är tröttheten han är inte van att vara sjuk.
Han tappade håret två veckor efter första dosen och även skäggväxten har stannat av. Så han både ser ut som en barnrumpa ;-) och gammal gubbe på en gång beroende på hur han mår.

Hade någon berättat innan att man lunde må så förhållandevis bra när man gick på cellgifter hade jag aldrig trott dom. Han mår aldrig så illa att det är risk för kräkningar tack vare mediciner. Han har gått upp i vikt under behandlingen, han hade gått ner ca 10-15 kilo månaderna innan behandlingen startade. Det har aldrig varit något fel på hans aptit innan men nu är den ännu bättre.
Och petscanen som gjordes efter tre cykler visar att cancern i lymfkörtlarna är borta och att cancern i nlåsan reagerar så nu har han fått fjärde dosen cellgifter och fler är inplanerade innan OP.

Vad jag vill med denna trådstart är att tala om att cellgifter behöver inte betyda ett helvete och att de hjälper även om det har spridit sig till lymfkörtlarna.
Citera
2015-04-12, 05:32
  #27
Avstängd
Christopher Hitchens avfärdade tanken att man "fight the cancer". Han menade att man sitter där bara och låter cellgifterna går runt i kroppen.

Om det betyder nåt så har du och din fru min sympati. Jag tror jag talar för hela FB, när jag säger att vi önskar dig och din familj det allra bästa!



Citat:
Ursprungligen postat av Flamsan
Jag lånar frugans konto för att fråga lite praktiska saker;

Nästa vecka ska jag få de första doserna cellgifter (mot min urinblåsecancer), ett preparat på onsdag och tre preparat på torsdag, och vi bor ett antal mil utanför Malmö så bil är det mest praktiska resesättet.

Nu till frågorna;
Hur fort börjar cellgifterna "verka", tror ni jag kommer att kunna köra bil hem efter att jag har fått behandlingen?
Blir det värre efter andra dagens tre preparat (dag 1 tar 30 minuter och dag 2 tar hela dagen)?
Sitter effekterna kvar till nästa cykel (12 dagar senare)?

Jag vet att alla reagerar olika så min tanke var att höra hur andra har reagerat och mått.

MVH
Citera
2015-05-13, 20:20
  #28
Medlem
geographicalnorways avatar
Kanon att höra att det går bra för honom/er! Själv fösvann blodet i urinen för mig i ca 6 månader för att sen återkomma. Så nu är jag verkligen orolig att dom missat något. Blir ett helvete att börja om den utredningen. Har urinblåsa tagits bort? Hur mår han annars idag?
Citera
2015-05-13, 23:32
  #29
Medlem
Flamsans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av geographicalnorway
Kanon att höra att det går bra för honom/er! Själv fösvann blodet i urinen för mig i ca 6 månader för att sen återkomma. Så nu är jag verkligen orolig att dom missat något. Blir ett helvete att börja om den utredningen. Har urinblåsa tagits bort? Hur mår han annars idag?

Tack som frågar. Han mår ganska bra i dag. Han är Klar med cellgifterna nu fick fem cykler. Och i dag var vi hos urulogen allt ser bra ut alla prover är bra och den 8 juni blir det operation. Då tar de bort blåsan prostatan och lymfkörtlar i ljumskarna. Allt tas bort gör att minimera risken för återfall.

Nu när han är klar med cellgifterna önskar vi att man kunde ha fått lite mer possetiv information. Att inte alla blir jättesjuka osv vi fick mest information om all jäkelskap som man kunde drabbas av.

Så nu har vi nästan fyra veckor då vi ska njuta av varandra och vår hund och vårt hus.

Ja en sak var jäkligt svår att handskas med vår hanhund Tudde som vi själva fött upp och skulle fylt elva år i augusti blev akut sjuk och jag blev tvungen att fatta beslutet att låta jonom dö.
Då trodde jag att jag skulle bli heltokig. Min största skräck är att jag ska förlora bäggeina karlar i år. Även om jag är övrtygad om att min man överlever detta, så kommer de tankarna ibland.

Men nu är jag en i grunden genomposetiv människa det hjälper nu lan jag lova
Citera
2015-05-14, 19:21
  #30
Medlem
geographicalnorways avatar
Okej skönt att höra, håller fler tummar en jag har för er den 8:e juni!!!

Känns betryggande att höra era positiva ord om det skulle vara så illa för mig med nu när den nya utredningen startar.

Beklagar hunden, vi hade också en hanhund vi haft sedan han var 6 veckor gamal som vi var tvugna att avliva 2011....en trogen vän som jag tänker på än idag när jag ser någon vacker hund som liknar han!

Men din man kommer det gå bra för! Jag tappar också hoppet ibland men sen inser jag att mina barn behöver mig! Om det nu skulle vara cancer i urinblåsa eller njurar som orsakar mina blödningar i urinen. Din man, hade han innan upptäckten av tumörer konstanta blödningar i urinen eller kom det och gick?
Citera
2015-05-14, 20:32
  #31
Medlem
Flamsans avatar
Det som fick honom att söka var att han behövde gå och pinka så ofta, två timmar var max. Det var inget blod förren i november och pinkbesvären började så smått i april-maj ungefär.

Sen efter var det rosa i stortsett varje gång. Han had inge ont eller några besvär alls utom pinkandet.
Han genomgick en sån kameraundersäkning den 9 januari en TUR-B op den 21 januari och cellgiftbehandling startade 25 februari.
Det går undan när de upptäcker det.

Hur gammal är du? Urinblåsecancer är vänligasr bland herrar i 60-70 års åldern.
Citera
2015-05-15, 05:05
  #32
Medlem
geographicalnorways avatar
Tack för bra svar. Håller som sagt tummarna för er!

Skönt att höra att dom inte slöade när dom väl upptäckt vad det handlade om. Har ju läst att just vid den typen av sjukdom är det viktigt att det går undan. Vilken stad bor ni i? Tror det är olika väntetider beroende på vart man bor också, jag som bor i en storstad fick vänta nästan en månad på cystoskopi men bara ca 10 dagar på röntgen.

För mig började det hela med att jag kände mig extremt kissnödig, som att jag skulle pissa på mig, när jag sen väl skulle kissa så kom det knappt nånting. Samma för mig att blodet kom inte förrens flera månader efter. Då gjorde man en utredning med röntgen CT buk med kontrastmedel. Även cystoskopin utan att hitta något. Blodet upphörde då i ca 5-6 månader för att sedan återkomma. För mig va det dock inte rosa utan rödbetsfärgat, alltså ganska kraftigt med blod i. Därför gör man nu om utredningen ang c i urinblåsan då "om blod i urinen är återkommande hittas nästan alltid något vid nästa utredning"...

Jag är snart 30 år och vet att man kan drabbas även i ung ålder...vanllgast är dock som du säger i ca 55-70 års åldern att den debuterar.

Har även trängningar som din man hade, och måste gå upp på natten och kissa vilket aldrig skett innan detta började. Även ibland smärta och sveda vid och efter urinering. Samt att blåsan inte töms helt.

Hur mådde han efter första operationen? Och har han fått göra fler cystoskopier?
Citera
2015-05-17, 10:38
  #33
Medlem
Flamsans avatar
Den drabbade som hoppar in igen;

Vi har förundrats över hur fort det gått, vi bor utanför Landskrona. Landskrona sjukhus "tillhör" Skånes Universitets Sjukhus (Malmös och Lunds sjukhus) så det är ett av de större sjukhusen i Sverige pga detta tror jag inte att storleken har någon större betydelse snarare ett belastningsproblem. (När jag tänker på det tog det drygt en månad innan jag fick tid till cystoskopi och röntgen (gjordes samma dag) efter det har det gått som tåget).

Jag hade aldrig några problem med mängden urin, var jag kissnödig kom det en hel del (naturligtvis inte som om blåsan var frisk men definitivt mer än några droppar). Jag hade ingen sveda eller värk innan min första operation, efter operationen fick jag urinvägsinfektion och det sved......

Det enda problemet jag hade efter den första operationen var infektionen utöver det så var det lugna gatan. Jag har bara gjort en cystoskopi och en operation samma väg . Jag har gjort två Petscans där man får ett radioaktivt ämne injicerat, ett ämne som är bundet till sockermolekyler och där med rör sig till de celler i kroppen som arbetar hårdast (muskler som arbetar) / delar sig fortast (cancern). I och med att radioaktiviteten redan är i kroppen och det inte blir mer strålning i kroppen även om man kollar hela kroppen, kollas hela kroppen regelmässigt. På dessa såg man att det endast var cancer i blåsan och i två lymfkörtlar, samt att efter tredje cykeln av cellgifter cancern i lymfkörtlarna var utsläckt.

Jag intalade mig själv att det skulle bli bra istället för att se på det hela som om slutet var nära, jag såg på cellgifterna som läkemedel inte som något farligt. Jag tror att en positiv inställning hjälper, det botar inte cancern men det underlättar livet......
Citera
2015-05-18, 06:07
  #34
Medlem
geographicalnorways avatar
Hej! Kul att höra att det går så bra för dig! Hoppas det fortätter på samma spår. Skönt att höra också att du verkar fått bra vård och bemötande? Man har tyvärr hört andra som inte blivit bemötta på samma sätt.

Det med kisseriet känner jag igen, för mig började det med att jag behövde gå på toa oftare och att när jag gjorde det så kom det kiss men strålen va svagare. När jag sen kissade blod var paniken ett faktum.

Men som jag uppfattat det så hade du blod i urinen konstant efter första gången? För mig så kom det för att sedan försvinna, dom kunde inte ens se det i mikroskop nån dag efter det varit helt röd/rosa färgat. Gjorde röntgen och cystoskopin men hittades inget. Därefter så höll det sig ca 6 månader innan jag en dag kissade blodblandat igen, då rasade världen samman

Hade tidigare hört att om det återkommer så är sannolikheten högst trolig att de missat något första utredningen, och det som gör mig så extremt orolig är då att det under dessa 6 månader hunnit sprida sig....

Ska nu göra om min utredning och hoppas att dom kan hitta fort vart det kommer ifrån denna gång.

Men hur är rutinen efter behandligen är klar? Läste något om cystoskopi var tredje månad första åren för att sen vara var 6:e månad?
Citera
2015-05-30, 08:00
  #35
Medlem
geographicalnorways avatar
Hej! Hur har det gått för dig/er? Några uppdateringar?
Citera
2015-05-30, 08:41
  #36
Medlem
Flamsans avatar
Maken mår bra. Är ute och promenerar ca en mil om dagen nu. Vi vänter bara på att det ska bli den 7: e nu. Han opereras ju den 8 juni.

Sen efter den är han ju cancefri.
Sen att det blir jobbigt efter op med att lära sig pinka igen och så är ett lågt pris att betala tycker både han och jag.

Hur går det för dig? Har du fortfarande problem? Och får du någon hjälp?

Maken har ju inte haft några direkta bekymmer av själva cancern förutom att han var så pinknödig jämt. Inget ont eller så. Jag trodde att hade man cancer var man sjuk men inte han inte.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback