Reaktion på Cellgifter

Jag lånar frugans konto för att fråga lite praktiska saker;

Nästa vecka ska jag få de första doserna cellgifter (mot min urinblåsecancer), ett preparat på onsdag och tre preparat på torsdag, och vi bor ett antal mil utanför Malmö så bil är det mest praktiska resesättet.

Nu till frågorna;
Hur fort börjar cellgifterna "verka", tror ni jag kommer att kunna köra bil hem efter att jag har fått behandlingen?
Blir det värre efter andra dagens tre preparat (dag 1 tar 30 minuter och dag 2 tar hela dagen)?
Sitter effekterna kvar till nästa cykel (12 dagar senare)?

Jag vet att alla reagerar olika så min tanke var att höra hur andra har reagerat och mått.

MVH

har inte genomgått cellgiftsbehandling själv.

Men de olika cellgifterna som används har olika effekter och olika biverkningsprofiler.
Så det bästa är att rådfråga vårdpersonalen i samband med att du får din första behandling.

När effekten sätter in beror också mycket på vilket preparat du får.

Tror det beror mycket på vad det är för cellgifter du får. Kan du inte få färdtjänst?

Hmm min man är bara 47 år. Och vi har familjen nära som kan skjutsa och sånt.

Han vill mest kunna förbreda sig.
Och sjukvårdspersonalem säger bara att alla reagerar olika.

Vi försöker förbereda oss på alla evemtualleteter.
Inte alltid så lätt när vi inte hittar svar på alla frågor. Och vi är ju vana att sköta oss själva att inte få en massa hjälp från andra.

Läkarna mjukstartar cellgiftbehandlingarna och ökar dosen varje dag tills kroppen är på gränsen att kollapsa, sedan tvingas man göra ett uppehåll, eftersom cellgiftet är vad det säger att det är ett gift. Man har innan sprutat in ett spårämne som gör att cancern mår sämre än kroppen av cellgiftet.
Man brukar tappa håret, må fruktansvärt illa och magra enormt eftersom du tappar all aptit.
Men alternativet är en för tidig död. Så du får bita ihop. Läkarna idag är duktiga så helt kört är det inte för någon med cancer. Jag blev botad och det är 25 år sedan. Hoppet är det sista som överger människan. Sjuksystrarna och läkarna på Radiumhemmet har det inte lätt, men har lärt sig att ge sanna men artiga besked som skadar så litet som möjligt. Man får själv gissa till sig resten.

Sjukresa är troligen ett bra alternativ och det gäller oavsett ålder. Det som styr är möjligheten att kunna åka kollektivtrafik. När man får behandling mot cancer är en bieffekt oftast nedsatt immunförsvar vilket gör att kollektivtrafik är olämpligt och därmed brukar man få sjukresa. Sjukresa kan man också få med egen bil och får då ersättning för det också. Hör med mottagningen.

Sen så reagerar alla faktiskt olika, så det är väldigt svårt att säga.


Ditt inlägg är bara helt osant. Så fungerar det inte alls. Däremot ja, man brukar få cancerbehandling i cykler för att andra celler ska få återhämta sig. Men ingenting av det andra i ditt inlägg stämmer överhuvudtaget. Man ökar inte alls dosen regelmässigt på det sättet, däremot kan man öka dosen om effekten inte är tillräcklig och man tolererar biverkningarna. Man sprutar inte alls in spårämnen, utan just att cancern mår sämre än andra celler beror på bland annat att de delar sig fortare och därmed blir mer påverkade än de övriga cellerna.
Vilka biverkningar man upplever är otroligt individuellt och det är väldigt stor spridning på olika preparat. Du vet ingenting om vilken behandling som är planerad i det här fallet och då går det inte att uttala sig om tänkbara biverkningar. Du behöver inte gissa dig till det du inte får veta, utan om det är något du inte får veta av sjukvårdspersonal trots att de frågar så är det helt enkelt så att man inte har ett svar.

/Specialistsjuksköterska i onkologi

Syrran mådde illa och kräktes, syrran tappade håret, fick peruk, syrran magrade och så dog hon.
Här går det bra att läsa om alla biverkningar.

http://www.cytostatikainfo.se/hanter...kningar/haret/

Han kommer få en sort dag 1 som skulle ta en halvtimme.
Dag 2 får han tre olika sorter och det skulle ta hela dagen.
Sedan uppehåll och nästa cykel börjar om på dag 15. Som vi har förstått det.
Och han skulle få sex behandlingar. Om han orkar.

Sedan operation.

(Döden finns inte som alternativ)

Mest nyfikna på detta med illamåendet och smakförändringar.
Fast han har fått fyra olika mediciner mot illamående. En för varje sorts cellgift ;-)

Vi har namnen på cellgifterna.

Alla har väl flera kvinnor i grannskapet som jag, som kan berätta om illamåenden, håravfall, peruker och andra biverkningar.
Utvecklingen går framåt så moderna mediciner och behandlingsmetoder ger säkert färre biverkningar.

Nope känner ingen som behandlats med cellgifter, den enda som varit sjuk i cancer är min far men han är friskförklarad sedan många år (nja sedan 5 år) och han behandlades inte med cellgifter.

Och bröstcancerbehandling verkar vara annorlunda än urinblåsecancerbehandling. Vi har hört om EN bekants bekant som har bröstcancer. Annars inga cancerpatienter i varken släkt eller vänkrets.
Utom min familjen på min fars sida där vi har prostatacancer då.

Och att maken kommer bli flintskallig vet vi om och peruk är inte aktuellt.

Sen har du KalleXL nog missat att majoriteten av cancerpatienterna överlever idag.

Och att man ger cellgifter innan op för att döda cancercellerna och tumörerna sedan tar de bort tumörerna och lymfkörtlarna. Och då har man med största sannolikhet dödat all´cancer och patienten slipper återfall.
Så behandlar de min mans cancersort med mycket goda resultat och få insjuknanden i cancer igen.

Bra att du tror på livet.

Med jämna mellanrum på Fråga doktorn har man intervjuat kvinnliga kändisar som berättar om sin bröstcancer som tvingats bära peruker i TV studion. Den sista var Kim Anderzon och Katarina Hultling i Skavlan.

Det finns statistik från Socialstyrelsen på att det är omkring 8000 som får prostatacancer och lika många kvinnor som får bröstcancer varje år. Det står också hur många som dör men det får du leta reda på själv. På nätet finns flera sidor om detta.
Att fler botas från sin cancer, det stämmer, men att det skulle vara dom flesta, tror jag inte på.

Men nu rör det sig inte om varken bröstcancer eller prostatacancer utan urinblåsecancer.
Vilket har en överlevnadsprocent på cirka 76%.