Låt oss diskutera lite demokratin i EU:s nyaste medlemsland. För ca 70 år sedan styrdes landet av Ustasha-rörelsen som med sina metoder och handlingar under andra världskriget skrämde självaste SS. I och med axelmakternas nederlag kom partisaner, med hjälp från väst, till makten och "rensade" Jugoslavien på ustasha, chetniks, handzhars och alla andra som motsatte sig Titos idéer, på senare tid även de som såg upp till Stalin. 90-talets händelser visade dock att Tito och hans kommunistiska parti aldrig har lyckats med att utrota fascismen bland något folkslag i exJU. Allt snack om broderskap och enighet blev som bortblåst efter hans död. Nationalistiska idéer började komma upp till ytan och yttras öppet av kvasi-kommunisterna Milosevic och Tudjman.
Det som hände sen är ganska bekant för de flesta av oss. Tudjman ville ha Storkroatien, etnisk ren från serber, medan Milosevic ville ha Storserbien som skulle sträcka sig över hela Jugoslavien och kanske "fram till Tokyo". JNA, styrd av Milosevic invaderade Kroatien, en serbisk republik grundades på delar av kroatiskt mark. Kroater, uppbackade av EU, via Slovenien och Ungern, slog tillbaka JNA och serbiska separatister. Serbernas intog i Kroatien resulterade i att ca halv miljon serber fick lämna sina hem och starta om livet på andra ställen, t.ex. i Serbien, Bosnien eller över hela världen. Kroater, med fortfarande befintliga sympatier till Ustasha-rörelsen nöjde sig inte med att endast kriga mot serber. I Bosnien bestämde man sig för att hugga bosnierna i ryggen i kampen mot serberna och bilda en egen kroatiskt republik som senare skulle slås samman med Kroatien. Den republiken blev upplöst i och med Washington-avtalet och federationen BosnienHercegovina skapades vid sidan av serbiska republiken i ramen av staten BiH.
Det som fick mig att starta denna tråd är nyheten om hur en professor i historia från universitetet i Split, Dragan Markovina, fick sparken från sin arbetsplats pga hans negativa inställning till nationalismen som råder i Kroatien samt i delar av Bosnien som kontrolleras av kroater. Han talar öppet om att han är vänsteranhängare, antinationalist och att han avskyr Tudjman och den Kroatien som Tudjmans politik har format idag. Han var en av få som motsatte sig Tudjman-statyn i Split. Självklart förklarar universitetsledningen och utbildningsministern hans uppsägning med argumentet: nedskärning. Det ironiska här är att han, doktor i historia Dragan Markovina, var en av de som jobbade med grundandet av universitetet i Split. Så till mina frågor:
Hur fan kunde Kroatien gå med i EU med politiken som förbjuder en att uttrycka sina åsikter, annars blir du av med jobbet?
Kommer EU att kunna hålla emot trycket från de nationalistiska strömningarna som kommer från sydöst?
I hur pass stor uträckning fungerar demokratin i dagens Kroatien?
Det som hände sen är ganska bekant för de flesta av oss. Tudjman ville ha Storkroatien, etnisk ren från serber, medan Milosevic ville ha Storserbien som skulle sträcka sig över hela Jugoslavien och kanske "fram till Tokyo". JNA, styrd av Milosevic invaderade Kroatien, en serbisk republik grundades på delar av kroatiskt mark. Kroater, uppbackade av EU, via Slovenien och Ungern, slog tillbaka JNA och serbiska separatister. Serbernas intog i Kroatien resulterade i att ca halv miljon serber fick lämna sina hem och starta om livet på andra ställen, t.ex. i Serbien, Bosnien eller över hela världen. Kroater, med fortfarande befintliga sympatier till Ustasha-rörelsen nöjde sig inte med att endast kriga mot serber. I Bosnien bestämde man sig för att hugga bosnierna i ryggen i kampen mot serberna och bilda en egen kroatiskt republik som senare skulle slås samman med Kroatien. Den republiken blev upplöst i och med Washington-avtalet och federationen BosnienHercegovina skapades vid sidan av serbiska republiken i ramen av staten BiH.
Det som fick mig att starta denna tråd är nyheten om hur en professor i historia från universitetet i Split, Dragan Markovina, fick sparken från sin arbetsplats pga hans negativa inställning till nationalismen som råder i Kroatien samt i delar av Bosnien som kontrolleras av kroater. Han talar öppet om att han är vänsteranhängare, antinationalist och att han avskyr Tudjman och den Kroatien som Tudjmans politik har format idag. Han var en av få som motsatte sig Tudjman-statyn i Split. Självklart förklarar universitetsledningen och utbildningsministern hans uppsägning med argumentet: nedskärning. Det ironiska här är att han, doktor i historia Dragan Markovina, var en av de som jobbade med grundandet av universitetet i Split. Så till mina frågor:
Hur fan kunde Kroatien gå med i EU med politiken som förbjuder en att uttrycka sina åsikter, annars blir du av med jobbet?
Kommer EU att kunna hålla emot trycket från de nationalistiska strömningarna som kommer från sydöst?
I hur pass stor uträckning fungerar demokratin i dagens Kroatien?
