Citat:
Jag tror definitivt att det internationella sammanhanget och tidsandan skänkte både Bejerot och hans projekt legitimitet. Det finns också många likheter såväl ideologiskt som praktiskt till den parallell du gör, exempelvis sådana myter om blodets renhet och rashygien eller då mentalhygien som Bejerot var inne på. Stollen ansåg ju bland annat att serietidningar som Kalle Anka var just ett mentalhygieniskt samhällsproblem, men insåg väl att narkotikafrågan smällde betydligt högre.
Jag har en hypotes om hur Nils Bejerot kan ha fått den roll han fick i Sverige på 70-talet.Sen hur hans illgärning har präglat svensk narkotikapolitik ända tills i dag är däremot för mig en gåta, det ger inget gott betyg till det svenska samhället tyvärr. Min fundering är bara en teori så ta den för vad den är.
Nils Bejerot var ju mer eller mindre en stolle och hade verkligen extrema åsikter och varför någon skulle ta honom på riktigt allvar fanns inte på kartan på 50- och 60-talet. Men så 1971 fick Pr. Nixon en ide om att det vore ett politiskt bra drag att skylla alla problem på narkotika - "Public enemy no 1" som han kallade narkotika. Samma typ av avledningsmanöver som hade använts av nazisterna däremot tyckte Adolf att det var Judarna som var samhällets fiende nr 1.
Nils Bejerots idéer var mer extrema än Nixons men eftersom NB var "profeten" i Sverige lyssnade många på honom.
Nils Bejerot var ju mer eller mindre en stolle och hade verkligen extrema åsikter och varför någon skulle ta honom på riktigt allvar fanns inte på kartan på 50- och 60-talet. Men så 1971 fick Pr. Nixon en ide om att det vore ett politiskt bra drag att skylla alla problem på narkotika - "Public enemy no 1" som han kallade narkotika. Samma typ av avledningsmanöver som hade använts av nazisterna däremot tyckte Adolf att det var Judarna som var samhällets fiende nr 1.
Nils Bejerots idéer var mer extrema än Nixons men eftersom NB var "profeten" i Sverige lyssnade många på honom.
Att hans irrläror fortfarande präglar den svenska narkotikapolitiken tror jag bäst förklaras till att han betraktas som den svenska narkotikapolitikens fader. Han lade oerhört stor vikt vid etableringen av konsensuskulturen som rent livsnödvändig och lanserade sina idéer som en nationell angelägenhet. Det fick bära eller brista, om hans irrläror inte godtogs skulle hela samhället kollapsa och räddhågade politiker tog till sig detta. Därav är politiken fortfarande panikdriven, det har blivit ett låst läge som är ställt bortom vanlig politik och är svårt att komma ur.
En avgörande faktor i detta avseende tror jag har att göra med myten om narkotikan som oförenlig med svensk kultur. Bejerot applåderade förstås när detta proklamerades i Sveriges riksdag. Nu är det dock bekant att cannabis namngavs av vår Linné och användes redan på vikingatiden, av allt att döma både ceremoniellt och till föda, rep och tyg. Många har ju tyvärr svalt denna och andra mytbildningar kring detta med hull och hår. Att cannabis dock är och har varit del av svensk kultur sedan vår forntid är dock ett faktum som inte längre kan viftas bort.
