(Evilhoney, som du ser har jag gjort om allt till dåtid + lite andra omformuleringar, som en godkänd rapport hoppas jag. PM mig gärna om det är något du inte godkänner. Ha det!)
Den här rapporten startar 1½ timme efter intag av 3g torkad cubensis och 1 spliff.
Resan upp var för jävlig.
Skakningar, illamående och skenande tankar i ren och skär förvirring.
Mina vänner klarade det mycket bättre.
Dom pratade och höll på... Jag överlevde nätt.
Men jag visste.
Visste att jag alltid gör såhär.
Lider för att maximera lyftet.
Jag tänkte:
"Nu har jag lidit nog, jag orkar inte mer.
Det är dags för det mentala självmordet."
Jag proklamerar stolt för mina vänner
"Nu är det dags! Nu kör vi!"
Dom har givetvis inte riktigt förstått mitt lidande utan har varit fullt upptagna med sina egna trippar.
Men dom är på ändå.
Nu kör vi.
Cannabis röks, sifonerna med lustgas laddas.
Nu jävlar.
Peppen inom mig var hyper.
Nu skulle lidandet dö!
Jag tog första patronen.
Jag var lite stressad och kände inte riktigt munstycket mot min mun.
Materia, tankar, allt var lite i ett virrvarr.
Gasen kändes inte heller, det var som vanlig luft.
Tog andra patronen.
Nu hände det grejer.
Lidandet rann helt av mig. Jag var superlätt.
Det kändes som att jag skulle kunna hålla inne gasen i all evighet.
Hur länge har jag hållit inne den nu? Jag kanske blir skadad? tänkte jag.
Blåste ut, tog ett andetag (för säkerhets skull), laddade i 3e patronen och sög in den.
Zap.
Framför mig var ett svart hål.
Runt det svarta hålet rörde sig massor av mönster i olika färger.
Jag gjorde allt i min makt för att forma mig efter alla mönster, som är samma mönster.
Fast på olika positioner.
Det kändes som att det var det jag skulle göra.
Jag kände inte min kropp, jag såg bara färgerna.
Och det svart hålet.
Jag visste inget utom det jag såg.
Jag kom tillbaka till normal medvetandegrad, eller ja, nyss gasad/svampad medvetandegrad.
Jag tittade mig omkring och såg att alla rörde sig efter mönstret jag nyss såg.
Talet dom talade lät som mönstret jag nyss såg.
Jag tittar på mina väggar och ser att det är svart "utanför" rummet.
Som ett vanligt synfält fast svart runtomkring.
Jag såg blinda fläcken.
Det svarta hålet.
Efter detta var det smooth sailing resten av ruset, seglade långsamt ner som ett löv i vinden.
Den här rapporten startar 1½ timme efter intag av 3g torkad cubensis och 1 spliff.
Resan upp var för jävlig.
Skakningar, illamående och skenande tankar i ren och skär förvirring.
Mina vänner klarade det mycket bättre.
Dom pratade och höll på... Jag överlevde nätt.
Men jag visste.
Visste att jag alltid gör såhär.
Lider för att maximera lyftet.
Jag tänkte:
"Nu har jag lidit nog, jag orkar inte mer.
Det är dags för det mentala självmordet."
Jag proklamerar stolt för mina vänner
"Nu är det dags! Nu kör vi!"
Dom har givetvis inte riktigt förstått mitt lidande utan har varit fullt upptagna med sina egna trippar.
Men dom är på ändå.
Nu kör vi.
Cannabis röks, sifonerna med lustgas laddas.
Nu jävlar.
Peppen inom mig var hyper.
Nu skulle lidandet dö!
Jag tog första patronen.
Jag var lite stressad och kände inte riktigt munstycket mot min mun.
Materia, tankar, allt var lite i ett virrvarr.
Gasen kändes inte heller, det var som vanlig luft.
Tog andra patronen.
Nu hände det grejer.
Lidandet rann helt av mig. Jag var superlätt.
Det kändes som att jag skulle kunna hålla inne gasen i all evighet.
Hur länge har jag hållit inne den nu? Jag kanske blir skadad? tänkte jag.
Blåste ut, tog ett andetag (för säkerhets skull), laddade i 3e patronen och sög in den.
Zap.
Framför mig var ett svart hål.
Runt det svarta hålet rörde sig massor av mönster i olika färger.
Jag gjorde allt i min makt för att forma mig efter alla mönster, som är samma mönster.
Fast på olika positioner.
Det kändes som att det var det jag skulle göra.
Jag kände inte min kropp, jag såg bara färgerna.
Och det svart hålet.
Jag visste inget utom det jag såg.
Jag kom tillbaka till normal medvetandegrad, eller ja, nyss gasad/svampad medvetandegrad.
Jag tittade mig omkring och såg att alla rörde sig efter mönstret jag nyss såg.
Talet dom talade lät som mönstret jag nyss såg.
Jag tittar på mina väggar och ser att det är svart "utanför" rummet.
Som ett vanligt synfält fast svart runtomkring.
Jag såg blinda fläcken.
Det svarta hålet.
Efter detta var det smooth sailing resten av ruset, seglade långsamt ner som ett löv i vinden.
__________________
Senast redigerad av ivanivan 2015-02-20 kl. 02:20.
Senast redigerad av ivanivan 2015-02-20 kl. 02:20.
väl skrivet o låter som du hade en häftig upplevelse.
