Harmonisk/Disharmonisk Yttrandefrihet

Harmonisk Yttrandefrihet

Hur ser en sund relation ut mellan två människor, eller mellan olika grupper i samhället?

Är det rimligt att man ibland grälar med varandra?
Är det rimligt att man ibland kritiserar varandra?
Är det rimligt att man ibland (grovt eller harmlöst) skämtar med varandra?

Självklart är det så. Alla dessa i en sund balans är det som kännetecknar en sund relation. Yttrandefriheten är till för att man ska kunna ha en sund relation där man grälar, kritiserar och skämtar med varandra, både grovt och harmlöst.
Lagen om hets mot folkgrupp och tabut mot att kritisera feminismen eller Islam, invandrare och dylikt förhindrar en sund relation individer och grupper emellan i samhället.

Disharmonisk Yttrandefrihet

Är det rimligt att man trakasserar varandra i en relation?
Är det rimligt att man isolerar sig permanent från varandra och aldrig på något vettigt sätt möts förutom när man trakasserar varandra eller begår våld och övergrepp?

Nej, självfallet är dessa inte en del av en sund relation. Men då måste man titta på varför dessa avarter uppstår.

Varför går man från harmonisk yttrandefrihet till disharmonisk yttrandefrihet?

Om jag hela tiden är överdrivet artigt och trevlig så tyder detta på ett kuvat beteende. Får man inte skämta, kritisera och gräla på varandra utan att man blir stigmatiserad och uthängd som "rasist" eller "antifeminist" eller andra vackra epitet så uppträder man artigt på ett ytligt sätt.

Men inom dig växer ilskan och frustrationen... som sedan leder till "näthat" och liknande. Som sedan ger detta forums mest älskade person Robert Aschberg anledning att "hänga" ut personer.

I samhället finns det alltid grupper som vill kuva andra grupper och för att identifiera dessa grupper finns det fem varningstecken:

1. Man tror sig vara perfekt och felfri. Normalt sett så ser sig levandsglada människor som är mentalt friska och balanserade inte sig själva som guds gåva till jorden.

2. Man tål inte kritik förrän man blir ilsken och ilskan blir permanent, den går inte över, personen ältar och ältar samma "kränkning" om och om igen.

3. Man tål inte längre skämt, även harmlösa skämt upprör och betraktas som "hat" eller "hets".

4. Man är inte ensam utan dessa beteenden uppstår i grupp vilket leder till att vanföreställningarna förstärks eftersom man i en grupp med likriktade åsikter tenderar att hetsa upp varandra. (masspykos eller gruppsykos)

5. Man tar till våld, både psykiskt (feminism) eller fysiskt (Islam). Eftersom dessa beteenden uppstår i grupp där man hetsar varandra så kan våldet bli dramatiskt.

Sista varningstecknet eller sista spiken i kistan:

6. Man tror att den ideologi som man representerar är vägen till paradiset och om man bara kan utrota allt motstånd från den eller de grupper man kuvar så kommer vi alla att komma till det förlovade paradiset.

Levnadsglada människor skapar harmonisk yttrandefrihet.
Psykotiska människor skapar disharmonisk yttrandefrihet.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är så glad att få skriva dessa ord som (om alla följer dem) kommer ta oss alla till paradiset...

Bra skrivet. Jag hade utelämnat hets mot folkgrupp ur texten om jag var du, i övrigt håller jag med dig.

Varför utelämna HMF? Jo. Korrekt formulerad och tillämpad är lagstiftning mot detta inte en dum idé. Som jag menar ska du inte få hota eller utsätta andra för våld. Det är rimligt att du inte heller ska vara utan skuld när du hetsat andra att göra skitgörat (=hoten, våldet) åt dig.

Den svenska lagstiftningens utformning vill jag inte uttala mig om. (Jag är ingen jurist) tillämpningen tycker jag dock är åt helvete.

Vad ska vi inte tolerera?

-våld
-hets / uppvigling
-hot om våld
-systematiska trakasserier / mobbning

Det tordes inte vara svårt att skilja trakasserier / mobbing från t.ex en förolämpning. Trakasserier och mobbning förutsätter kontinuitet och frekvens. En utsträckning i tid.

Hets skiljs från att bara uttrycka negativa åsikter om *** i det att hets uppmuntrar till kriminella handlingar som dem ovan.

Det är alltså OK att säga att norrmän är fula illaluktande mammaknullare och att man hatar dem.

Ett mer extremt exempel: Medan jag själv inte hade fått för mig att gå runt med en swastika på armen kan detta enligt mig inte vara HMF. Det är bara en symbol. Visst är det osmakligt att gå ut på stan iklädd en swastika, men nånstans föredrar jag att folk får göra det. Då får jag veta om pelle att han gillar swastikor och kan fråga varför. Kanske han är nazist, kanske har han en roll i en teaterföreställning om slaget vid stalingrad. Oavsett vilket får jag veta mer om pelle om vi inte förbjuder honom från att uttrycka sånt som finns på insidan utåt.

Det är däremot inte ok att uppmana andra att hota, använda våld emot eller trakassera ex. norrmän.

(Skrivet från mobil)

Yttrandefrihet är bara mellan individ och stat. Väl?

Det är inte det minsta rimligt, för hela tankesättet pissar totalt på konceptet om personligt ansvar. Ett grundkriterium för ett civiliserat samhälle.

Om jag kommer med verbala uppmaningar att döda negrer, så är det inte mitt fel om du faktiskt går och gör det. Det är du som håller i vapnet och du som begår brottet. Jag blir inte "medskyldig" till ett brott du begått, och du blir heller inte mindre skyldig till brottet för att du lyssnade på en uppmaning från mig.

Att påstå att jag också ska straffas är att ta ifrån dig skuld som du rimligen borde bära ensam, i och med att det är du som är en mördare och inte jag.

Rätten till yttrande innebär inte nödvändigtvis rätten till att bli hörd. Du kunde ha låtit bli att lyssna/bedrivit källkritik kring det du hör/tagit ditt personliga ansvar och låtit bli att mörda. Således är skulden enbart din och på intet sätt min.

Det är den enda rationella och logiska slutsatsen.

Nej jag vet att du inte håller med mig. Men det är väl en gradfråga. Vore jag den nya Hitler som spenderade åratal åt att varje fredagsafton hetsa mot judarna genom uppmaningar till mord, lögner, förtal och smutskastning så kan man anta att mitt handlande ledde till att snedvrida folks bild av den judiska folkgruppen.

Sen tycker jag förvisso att det är nog att i samma veva säga att man inte faktiskt menar att åhörarna ska gå ur och göra som man säger.

Så du menar att Tyskarna som röstade in Hitler och gav honom makten inte har något ansvar då? De blev helt enkelt "lurade" bara?

Ja i Tyskland pre-1940 så kanske det är ett halvgiltigt argument i och med att värden som källkritik och att granska sina överordnade inte fanns då. Journalister och "underställda" som kritiserade eller ifrågasatte såväl makthavare som industrimagnater sågs som bråkstakar och förtalspridare, medan gemene man mer eller mindre ansåg att om en person nu hade makt och rikedom så var den välförtjänt per definition.

Men de flesta av oss har utvecklats sen dess. Vi har alldeles för många exempel på att man inte bara ska tro på allt man hör och läser rakt av, att makthavare är precis lika bristfälliga (om inte mer) som vanligt folk och att de måste hållas under lupp konstant för att det ska finnas någon chans att de håller sig på mattan.

Källkritik och att inte tro på allt som sägs och hör rakt av utan att konsultera olika källor och ifrågasätta lärs ju till och med ut i grundskolan.

Därför är det inte en hållbar ursäkt att säga att man blev "lurad" av en modern Hitler. I synnerhet inte när en sådan sprider så uppenbar galen propaganda om att mörda folk enbart p.g.a färgen på deras hud.

Du gillar att hänvisa till källkritik, det fungerar ju dock bara om folk är källkritik medvetna.

Och att tycka att hetslagstiftning kan ha en poäng är inte detsamma som att erbjuda ett kryphål för den som håller i vapnet.

I vilket fall. Jag sitter på mobil just nu så mer ingående svar får dröja. Men visst, jag förstår din poäng.

Ok. Så jag har funderat lite över vad du skrev, framförallt är jag tillbaks framför en dator igen.

Som jag skrev tidigare; Nej, att någon utsatt dig för propaganda, att du blivit hjärntvättad eller att samhället befinner sig i ett tillstånd av masspsykos är inget som ursäktar "det vanliga folket" från ansvar. Den som håller i vapnet ska ha sitt straff.

Å andra sidan: har någon (exempelvis en politisk ledare eller sektledare) genom systematisk agitation förmått andra till att begå våldshandlingar mot en utvald "fiende" så tycker jag det är fel att enbart den som höll i vapnet ska straffas. Det är att ge riktigt farliga och manipulativa (ännu ett) kryphål som de säkert kommer använda sig av.

Självfallet blir bevisföringen svår. Man måste göra utom all tvivel att det just rör sig om systematisk och långtgående agitation, och att våldshandlingarna var ett resultat av just den anklagades agitation. Det duger knappast med att jag över en kopp kaffe och helt apropå säger till dig att "negrer, dem borde man döda." Så med andra ord är det inte HMF i sin nuvarande form jag pratar om. En hel del av de fall som förekommit på sistone är barrocka.

Förmodligen hade bevisföringen varit som enklast just i fall som rörde sekter eller mindre politiska grupperingar, och i min tanke så borde eventuella åtal vara svar på utförda eller planerade brott. Kanske skulle det jag beskriver snarare kunna tas under uppvigling som rubricering. Jag vet inte, jag är inte juridiker, men detta är hur jag tänker kring moraliskt ansvar.

Jag tror dock att du misstar dig när du sätter tilltro till människors förmåga till kritiskt ifrågasättande och källkritik. De flesta har inte den förmågan. Det är bland annat därför folk år efter år tror på domedagsprofetior, går med i sekter, betalar förmögenheter till scientologerna och väljer att tro på enkla lösningar på svåra problem. De flesta av oss är dumma i huvudet.

Jag sätter ingen sådan tilltro till människor. Jag vet att de flesta är intelligensbefriade miffon. Men jag är inte rädd för intelligensbefriade miffon.

Grejen är den att jag gillar fria samhällen, och det gör de flesta av oss. Idén om ett fritt samhälle blir tillintetgjord om man i samma veva utgår ifrån att alla människor i det inte är förmögna att vara rationella, fritt tänkande och förnuftiga.

Jag struntar i hur många "misslyckanden" det skapar. Jag är inte rädd för en intelligensbefriad lynchmobb då och då. Det är helt klart ett pris värt att betala för att kunna åtnjuta ett fritt samhälle med riktig yttrandefrihet.

"He who tries to trade liberty for security deserves and recieves neither."

EDIT:

Sen vill jag hävda att du omöjligen kan bevisa att någon blivit så "förmådd" av någon annans ord att denne var oförmögen att hindra sig själv från att begå våldsdåd, vetenskapligt.

Du säger dessutom att du är rädd för att "manipulativa och farliga" typer ska få ett kryphål, men din retorik bäddar bara för att de som faktiskt håller i vapnet också kommer få en massa kryphål.

Att man utgår från att människor i vissa lägen kan vara form- och påverkbara är inte detsamma som att alla, alltid skulle sakna förmågan till fritt tänkande.

Rationalitet innebär inte objektivt förnuft.

Att många människor är mottagliga för påverkan och gärna vill underordna sig tordes vara tämligen bevisat av att människor går med i sekter.

Du uttrycker saker på ett onödigt tillspetsat vis för att kunna göra din egen poäng. Att bevisa att någon var oförmögen att hindra sig själv är dumheter. Jag är alltid förmögen att hindra mig själv så länge ingen lyckas hacka mina neuroner. Däremot kan jag vara under starkt inflytande från en världsbild som odlats fram under lång tid. Det har hänt förut, det undantar inte från ansvar, men det kan medföra att fler än den som höll i vapnet har ansvar.

Så t.ex tror jag inte du kan påstå att Hitler eller Charles Manson inte är utan ansvar för det deras anhängare gjorde, men även anhängarna, händerna, har straffats. Rightly so.

Så, nu låter jag dig ha sista ordet så kan du skriva något om hur viktigt det fria samhället och att kunna uppvigla till våld är för dig.