vill tro men kan inte

Meditation är ett väldigt kraftfullt verktyg för att finna acceptans. Acceptans i sig själv, i sitt varande, i sin omgivning och i vetskapen av att inte veta allt och vetenskapen att inte heller kunna veta allt.

Ett bra råd.

//Tripportreat

Ditt problem är att du vill ha något, en tro, utan att behöva anstränga dig för att få det. Börja där.
Man kan se på kristendomen på många olika sätt, bevis för det är väl alla dessa avknoppningar och varianter och konkurrerande kyrkliga organisationer. Så vilken Bibel ska man läsa och vilket samfund ska man ty sig till? Personligen skulle jag nog säga, ingen.

Du har helt rätt ang Bibelns oläsbarhet. En hel del i den skulle dessutom mer leda in läsaren på spåret mot ateism än att man fattar tycke för kristendomen. Troende människor kommer i alla varianter och en del av dom är uppenbarligen ordentligt mentalsjuka.

Vägen till Gud kan ibland behöva ta omvägar.

Jag ska försöka här skissa dig en rutt som kan leda till en tro.

1. Skippa TV. Vi lever i en tid som med rätta kan beskriva som Satans Tid och ondskans främsta propagator är just TV:n. Men verkligen, Satanism? Alltså, allvarligt? Ordet Satan kommer från hebreiskan och betyder anklagare. Satan (eller djävulen, hin håle etc) är enligt Jesus lögnernas fader och lögnen är alla synders början. TV:n kallas allmänt dumburken, men ljug-burken hade passat lika bra. När jag läser korkade inlägg på Flashback kan dessa i många fall härledas till sånt folk sett på TV. Om du absolut måste se på TV, titta på Simpson hellre än nyheterna. Om du tycker det känns löjligt att föreställa sig en figur med bockhorn så tänk istället att Satan representerar den allegoriska avbildningen av ondskan. Som Botticellis Våren ungefär. I hans målning är Våren en ung kvinna med utströdda blommor omkring sig. Botticelli har alltså gett naturfenomenet våren en mänsklig form för att det är vad vi människor lättast associerar olika fenomen med. Tänk på alla de förkristna gudarna som beskrivningar av naturfenomen i en slags människoform, eller allegorier.


2. Bestäm dig för att aktivt arbeta på att bli en bra människa. En bra person definierades redan av de gamla grekerna, som gett mycket av sin världsåskådning till kristendomen, som en som är måttfull, rättvis, modig och vis. Kristenheten lade senare till ytterligare tre egenskaper: tro, hopp och kärlek. Nu tror de flesta av oss att vi redan är goda. Vi har inte torterat katter och vi brukar inte stjäla i mataffären. Men avsaknad av ondska betyder inte att godheten automatiskt inträtt. Det räcker inte att låta bli att göra saker. I så fall kan man spendera hela sitt liv på sofflocket och få en gloria när man dör. När du kan bocka av samtliga grekiska dygder och dessutom de kristna, då är du en bra person. Etniska svenskar brukar ha störst problem med mod. Fokusera extra på det.


3. Var inte rädd. Rädsla låser dig och du kan inte använda hela din kapacitet. Som att binda upp ett ben när man ska tävla i löpning.


Men, gubben med det vita skägget? Ingenting om honom? Att Gud har beskrivits som en man med vitt skägg har återigen att göra med allegori. När Bibeln skrevs rådde den patriarkala ordningen som innebar att en äldre man, över 40, var den person som hade mest makt i en familj. Över liv och död tom. De flesta män var vithåriga redan vid 40-50 och det var tradition att bära skägg. Alltså avbildade man Gud så att han liknade dem som hade mest makt på den tiden. Att avbilda honom som en kvinna hade varit befängt av flera anledningar, som jag inte orkar gå in på just nu.

Gud är alltså inte en man med vitt skägg, utan en man med vitt skägg är en allegori för Gud. OK. men vad är Gud då, om han inte är en vitskäggig man? Gud är helt enkelt den goda kraften i världen. Att en främling hjälper dig när du fått stopp på bilen. Att du är vänlig mot din granne. Att en far berömmer sin son. Osv.

Djävulen är då den goda kraftens motsats. Alltså inte en läskig figur med bockhorn, utan ondskan i världen. När en pedofil antastar ett barn. När någon stjäl din matkasse på bussen. När man flyr från sina problem pga feghet och rädsla och istället tar till flaskan. Motsatserna till de grekiska och kristna dygderna.

Att vara troende är inte att vara en fjant.
"Jag tänker inte spola på toaletten för det kommer Gud ta hand om."
Tyvärr måste jag meddela att Gud inte är någons privata butler. Annars hade själv bett honom fixa frukost och fotmassage åt mig. Och att han suger av mig innan jag ska till jobbet.

Det är samma med argumentet att om Gud är allsmäktig, varför tillåter han att ondska existerar? Gud, som INTE är en skäggig figur som sitter på en himmelstron, är inte en spelare i världen. Han är inte en person eller figur med en agenda. "Nu ska jag ut och ställa allt till rätta". Hm, stoppa översvämningar, bota de cancersjuka, ge pengar till de fattiga, hjälpa isprinsessor till orgasm, minska mängden socker i flingorna osv. Då snackar vi möjligtvis om Stålmannen.

Gud är den goda kraften, som vi kan ta till oss eller som vi kan svepas in i. Vi väljer alltid själva hur vi ska agera. Men vad är det för vits med att ondska finns? Någon vits är det väl knappast, men båda krafterna kan hjälpa dig nå insikt och föra världen framåt. Mänskligheten har aldrig varit så fredlig och haft det så bra som efter andra världskriget tex.

I korthet, älska Gud (den goda kraften), avsäg dig onskan, ljug inte, anklaga inte, var kärleksfull och glad. Som kristen får du visst lov att att njuta. Ät, drick och var glad, står det i Bibeln. Sexualiteten finns för att mannen och kvinnan ska njuta av varandra, står också i Bibeln.

Lycka till.

Det är många som blir troende i vuxen ålder, så det där snacket köper jag inte.

Fråga er själva varför källkritik ska appliceras på allt man läser i dagens samhälle förutom inom religion.

Mina personliga åsikter råder som så att religion och tro är helt enkelt en falsk trygghet och någon slags moralkompass.

Räckte för mig att höra om en talande orm, delade hav och andra overkliga saker för att vända mig till vetenskap och teknologi för att förstå att universum handlar om matematik och inte sagor som någon skrev i någon bok för för flera hundratals år sen.

Livet är en gåva, men inte fan var det en gubbe med skägg som skapade det. Säger ju sig självt, iallafall för mig.
Men människor är kopplade på olika sätt och utsätts för olika läror under livets gång och behöver olika sätt att vakna.

Ju fortare vi blir av med religion desto fortare kommer mänskligheten ta ansvar för sina egna handlingar och utvecklas monumentalt som kollektiv livsform.

Jag är dock rädd att jag inte kommer vara vid liv när detta händer om det ens kommer hända innan vi tar kol på oss själva med heliga krig.

Se på IS, de ser allah akbar jihad, jag ser ursäkten för ett tredje världskrig runt krönet.

Mycket svammel här. Jag är troende och min fasta övertygelse är att livet inte tar slut med döden, vilket bekräftas i Bibeln. Jesus säger också "Den som tror på mig ska leva om han än dör".
Ett tips kan vara att ladda hem folkbibeln-appen och lyssna på Bibeln när du är ute och promenerar. Det brukar jag göra till/från jobbet.
Vad meningslöst livet måste te sig för de som kallar sig ateister. Varför ska jag leva några år om jag ändå ska vara död för alltid sedan? För mig är det otänkbart att tro så. En hemsk tanke.
På världen och naturen förstår jag att Gud finns, i livet förstår jag att människan är full av synd, och i Bibeln får jag kunskap om Gud och förlåtelse för mina synder. Och evigt liv. Jag kan vackla i min tro, men jag tror. Vill man tro så tror man. Gud älskar alla människor och utestänger inte någon. Vill man däremot inte tro, har man valt att ta avstånd från Gud och hans löften om evigt liv och salighet. De människorna är utlämnade åt djävulen och en evighet i helvetet.

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan få evigt liv" Joh 3:16

Jag spelar djävulens advokat.

Fast ditt eget svamlande besvarar ju knappast TS frågor.


Kul att det funkar för dig, men TS säger ju att han är helt ointresserad av bibeln. Tror du koranen skulle funka lika bra? Mormons bok? Det är ju viktigt att hitta rätt gud om det nu skulle finnas någon. Dumt att låsa fast sig vid en.


Fast alla har ju inte samma behov av snuttefiltar som du har.


Så eftersom du inte förstår dig på hur världen och naturen fungerar så tror du på gud? TS sa ju uttryckligen att hans hjärna inte fungerar så.


Detta gäller nog bara så kallade kristna. TS verkar inte lida av inbillade skuldkänslor.


Visst, det kallas självsuggestion och är inget övernaturligt.


Förutom de som likt TS vill men inte kan. Eller de som inte hört talas om honom. Eller de som blivit lurade till att tro på någon annan gud. Eller de som levde innan guden uppfanns.


Ja, dessa exkluderas också ur gudens klubb. Att man kan dyrka en sådan gud är för mig fullständigt obegripligt när man samtidigt talar om dennes godhet. Denna variant av kristendom är tvärtom rakt igenom ondskefull.

Varför tror du att det skulle få dig att sluta att ha existentiella funderingar?
Jag tror på Gud men har ändå funderingar på det existentiella.
Jag tror eller rättare sagt har förstått att en del måste jobba väldigt mycket på sin egen synd eller kamp eller hur jag skall utrycka det. Medan en del har det redan inom sig mer eller mindre.
Ingen vet vad som händer efter döden. Det enda vi vet är att vi kommer att dö.
Det visar sig eller inte. Så ser jag på saken.

Underligt då att du bidrar med så mycket mer av detta.
Du tänkte inte långt här, men hela ditt inlägg präglas ju av den problematiken.

En ateist har allt att leva för, för det är det enda vi har.
Men vi har inget att dö för.

Det är därför vi lever till fullo som fria människor,
medans ni underkastar er som de intellektuella slavar ni valt att vara.

Inget att dö för?
Hur menar du nu? Skulle du inte kunna offra ditt liv för någon annan?
Vare sig om det är Gud eller din dotter t.ex...?!
Om inte, fine, det får stå för dig.
Men jag tror inte att alla ateister inte har något att dö för...

Jag ska väl kanske inte tolka vad MeanME egentligen menar, men jag säger vad jag tror ändå. Jag tror han menade att en ateist inte tror på ett efterliv. Många religiösa ser gärna ett slut på detta liv så livet i paradiset börjar, och har då en anledning till att dö. Ateisten saknar denna anledning.

Huruvida någon skulle offra sitt liv för en annan är ju en högst personlig fråga och inget man egentligen kan veta förrän det är gjort. Visst vill de flesta tro att de skulle offra sitt liv för sitt barn (inkl mig själv och jag är ateist), men hur många skulle egentligen göra det? Knappast alla.

Kan hålla med dig i mycket här som du skrivit.
Jag tror men är inte så mycket i min tro där vid döden och vad som händer eller inte händer efter döden. Min tro är mer i livet jag lever här och nu och som levande varelse.
Jag vet att jag skall dö. Det absolut enda som jag med säkerhet kan konstatera.
Och att offra sig för någon vet man som sagt var aldrig förens man står där. Man kan nu säga att man skulle offra sig men då man står med döden i vitögat det är då man vet om man är den som offrar sitt liv.