Citat:
Ursprungligen postat av
qbit
Inte alla gör nödvändigtvis vad som är långsiktigt bra för en själv och dem man bryr sig om, trots att ens ”rationella” del av hjärnan vet vad man borde göra. Men javisst, man kan säga att alla gör vad de vill, men en del klarar bara av att göra det de vill för stunden oavsett långsiktiga konsekvenser, d.v.s. följa sina impulser även om ens ”rationella” del av hjärnan vill någonting annat och vet att det leder till dåliga konsekvenser för en själv och dem man bryr sig om. Andra är bättre på impulskontroll och kan handla i enlighet med det man vet är långsiktigt bättre för sig själv och dem man bryr sig om.
Så man kan säga att det finns en kamp mellan vårt rationella jag och ens impulser (eller det som Buddha metaforiskt kallade för kampen mellan ”ryttaren” och ”elefanten”, eller Paulus kallade för kampen mellan ”anden” och ”köttet”, eller kanske i mer moderna termer skulle man kalla det för kampen mellan ”neocortex” och ”limbiska systemet”). Och om man vill kan man kalla ens "rationella jag" där man agerar utifrån långsiktig nytta för sig själv och dem man bryr sig om för "gott", och ens impulser som man vet leder till dåliga konsekvenser för "ont" och som man bör försöka justera så att ens impulser har samma mål som ens "rationella jag".
Denna "kamp" inkluderar även moral. Med moral menar jag att vissa val och handlingar värderas som icke önskvärda, klandervärda (eller kan kallas för ”onda”) och bör avskräckas, medan andra val och handlingar värderas som önskvärda (eller kan kallas för ”goda”) och bör uppmuntras. Jag kan förvisso gynnas kortsiktigt av handlingar som skadar andra, men ur ett rationellt perspektiv så gynnas vi som individer långsiktigt av ett samhälle med ett moralsystem och rättssystem där skada någon som inte skadar andra betraktas som klandervärt (”ont”) och någonting som bestraffas.
Det låter ju vettigt men jag undrar om det är så. I de fall man inser att det man gör kortsiktigt inte är så bra långsiktigt tror jag man rationaliserar en hel del. "Det händer inte mig". Rökning tex, som alla vet är skadligt på lång sikt, fungerar eftersom man rationaliserar. Såvida man inte är självdestruktiv, den möjligheten finns ju också.
Det är ju också en övervägning, även om jag vet att det kommer att bli problem om jag är otrogen eller förskingrar på jobbet så uppväger de direkta fördelarna de långsiktiga nackdelarna.
Så i den kamp du beskriver finns bara en vinnare, det goda. Oavsett om det är den direkta belöningen eller vinsten i att avstå.
