Hejsan, jag tänkte redovisa mina tankar rörande rubriken och höra över respons eller andra tankar, fakta och åsikter.
Människan och revolten
Människan föddes i den mån att världen och universum är oresonlig tyst och att vi i vår situation av människa är tvungna att skapa oss en mening eller mål med livet på jorden som människa. Människan blev av Gud eller skaparen utrustad med förnuft och samvete och vi måste därefter agera för att skapa en rättvis, sund och förståelig värld som är lämplig att leva i, utifrån vårt medfödda förnuft eller samvete. Människan blev också utrustad med en människokropp som är förståelig för det mänskliga intellektet i den mån att människokroppen kan undersökas och förstås till det yttersta med förståelsen att den mänskliga hjärnan och intellektet är utrustat med olika beteenden, tankar, känslor och samspelar med andra människor.
Människan måste inför denna oresonliga och tysta värld och universum ställa sig inför det nekade faktum att människans strävan efter ordning och reda måste förkastas och nekas. Därför karaktäriseras existentialismen efter den "den existentiella inställningen”, eller människans inställning och födelse till vad som verkar som en förnuftsvidrig värld eller en desorientering över vad som anses som en oförståelig och oresonlig skapelse.
Enligt Albert Camus verk "Människans revolt" föds vi in i en skapelse som vi inte accepterar och kan inte acceptera. Vi föds in i en värld som han uttrycker det vi måste "revoltera emot”, vi revolterar alltså emot en absurd och förnuftsvidrig värld i den mån att det mänskliga intellektet, samvetet och medvetandet tvingas leva i en förståelig och absurd värld för det mänskliga intellektet som resulterar i tankeförmåga, desorientation, konstruktivitet och oförståelse inför en absurd och okänd värld, skapelse och universum. Enligt Camus är också att leva är att leva i revolt. Camus uttrycker det också som att det inte går att leva på ett anat sätt än i revolt, från det ögonblick vi blir medvetna om det meningslösa i vår tillvaro. Jag skulle vilja hävda att det mänskliga medvetandet och intellektet lever i revolt från det tillstånd vi blir introducerade till en okänd och absurd skapelse som vi söker en logisk och vetenskaplig lösning till.
En annan utgångspunkt för nihilismen och inte minst Nietzsche är Guds död eller som Camus kallar det: det absurda. Alltså människans tidiga insikt att världen är skapad oförståelig och att Gud har skapat den. Denna ståndpunkt tar sitt avtryck och slut som Nietzsche uttrycker det med "Guds död." Denna ståndpunkt tar också slut med det västerländska civilisations uppkomst och början. Jag skulle vilja hävda att världen och människans revolt alltid har existerat och att Nietzsches begrepp "den eviga återkomsten" avspeglar och hävdar människans revolt samt människans medvetande genom historien. Människans strävan efter ordning och reda i en oresonlig värld och människans utrustade förnuft, samvete och konstruktivitet har alltid och kommer att fortsätta avspegla människans revolt i samma mening som vi säger Ja! Till att leva i en oresonlig värld. Kristendomens särskilda existens har dock fördömt människans revolt eller människans Ja! Till att leva i denna oresonliga värld eftersom kristendomen har sökt och funnit ett svar på människans existens i världen. Människohistoriens auktoritära styre strävan efter att förneka mänsklig frihet, samt gamla skrifter avstamp från en gud har samtidigt förnekat människans revolt eller människans konstruktivitet att leva i en oresonlig värld i den meningen att revoltera mot sig själv.
Människan och skapelsen
Big Bang är den mest vedertagna kosmologiska teorin om universums uppkomst och tidiga utveckling. Skapelsen har definierats olika genom årtusenden sedan människans uppkomst och utveckling. Tidigt i människans historia trodde man mycket på gudar, övernaturliga väsen, högre makter eller andra skapare till skapelsen. Med takt med vetenskapens framväxt har man försökt söka ett vetenskapligt svar på universums och livets uppkomst. Det vi lever i, d.v.s. rum, tid och materia samt det som finns omkring oss som djur, växter och annat liv har alltid förundrat och bekymrat människan och tvingat oss att söka ett svar till tingen. Människan har sökt svar på livsfrågorna och ingen vet ännu säkert livets och människans uppkomst och villkor.
Jag tror på en skapelse. En skapelse som vi, alla människor, djur, växter och ting lever i, men som inte alltid har existerat. Jag tror att skapelsen kom till på ett vetenskapligt sätt som via Big Bang. Rum, tid och materia som från början var koncentrerat i en punkt i teorin om Big Bang var från första början något oförståeligt för det mänskliga medvetandet och intellektet. Den mänskliga kunskapen och insikten om denna koncentrerade punkt är inte tillräckliga, utan denna punkt har alltid existerat och kommer fortsätta att existera, utvidga sig och bilda ett konkret, gripbar och åskådlig universum som människan kan förstå och relatera till. Punkten, där all materia, tid och rum fanns koncentrerad till innan Big Bang är också bortom existensen i den mänskliga förståelsen. Punkten finns fortfarande idag, eller det som universum expanderade ifrån, är oförståelig för människan. Punkten är det som utvidgar universum och är bortom eller utom universum.
Universums ålder kan bestämmas genom att bestämma universums utvidgnings början. Själva utvidgningen av universum och punkten som all materia, tid och rum var koncentrerad i innan utvidgningen av universum där avståndet mellan partiklarna är 0 är något som är långt bortom människans förståelse eller något immateriellt eller översinnligt som utvidgade sig till det universum som kan förstås av människan.
/Henrik
Människan och revolten
Människan föddes i den mån att världen och universum är oresonlig tyst och att vi i vår situation av människa är tvungna att skapa oss en mening eller mål med livet på jorden som människa. Människan blev av Gud eller skaparen utrustad med förnuft och samvete och vi måste därefter agera för att skapa en rättvis, sund och förståelig värld som är lämplig att leva i, utifrån vårt medfödda förnuft eller samvete. Människan blev också utrustad med en människokropp som är förståelig för det mänskliga intellektet i den mån att människokroppen kan undersökas och förstås till det yttersta med förståelsen att den mänskliga hjärnan och intellektet är utrustat med olika beteenden, tankar, känslor och samspelar med andra människor.
Människan måste inför denna oresonliga och tysta värld och universum ställa sig inför det nekade faktum att människans strävan efter ordning och reda måste förkastas och nekas. Därför karaktäriseras existentialismen efter den "den existentiella inställningen”, eller människans inställning och födelse till vad som verkar som en förnuftsvidrig värld eller en desorientering över vad som anses som en oförståelig och oresonlig skapelse.
Enligt Albert Camus verk "Människans revolt" föds vi in i en skapelse som vi inte accepterar och kan inte acceptera. Vi föds in i en värld som han uttrycker det vi måste "revoltera emot”, vi revolterar alltså emot en absurd och förnuftsvidrig värld i den mån att det mänskliga intellektet, samvetet och medvetandet tvingas leva i en förståelig och absurd värld för det mänskliga intellektet som resulterar i tankeförmåga, desorientation, konstruktivitet och oförståelse inför en absurd och okänd värld, skapelse och universum. Enligt Camus är också att leva är att leva i revolt. Camus uttrycker det också som att det inte går att leva på ett anat sätt än i revolt, från det ögonblick vi blir medvetna om det meningslösa i vår tillvaro. Jag skulle vilja hävda att det mänskliga medvetandet och intellektet lever i revolt från det tillstånd vi blir introducerade till en okänd och absurd skapelse som vi söker en logisk och vetenskaplig lösning till.
En annan utgångspunkt för nihilismen och inte minst Nietzsche är Guds död eller som Camus kallar det: det absurda. Alltså människans tidiga insikt att världen är skapad oförståelig och att Gud har skapat den. Denna ståndpunkt tar sitt avtryck och slut som Nietzsche uttrycker det med "Guds död." Denna ståndpunkt tar också slut med det västerländska civilisations uppkomst och början. Jag skulle vilja hävda att världen och människans revolt alltid har existerat och att Nietzsches begrepp "den eviga återkomsten" avspeglar och hävdar människans revolt samt människans medvetande genom historien. Människans strävan efter ordning och reda i en oresonlig värld och människans utrustade förnuft, samvete och konstruktivitet har alltid och kommer att fortsätta avspegla människans revolt i samma mening som vi säger Ja! Till att leva i en oresonlig värld. Kristendomens särskilda existens har dock fördömt människans revolt eller människans Ja! Till att leva i denna oresonliga värld eftersom kristendomen har sökt och funnit ett svar på människans existens i världen. Människohistoriens auktoritära styre strävan efter att förneka mänsklig frihet, samt gamla skrifter avstamp från en gud har samtidigt förnekat människans revolt eller människans konstruktivitet att leva i en oresonlig värld i den meningen att revoltera mot sig själv.
Människan och skapelsen
Big Bang är den mest vedertagna kosmologiska teorin om universums uppkomst och tidiga utveckling. Skapelsen har definierats olika genom årtusenden sedan människans uppkomst och utveckling. Tidigt i människans historia trodde man mycket på gudar, övernaturliga väsen, högre makter eller andra skapare till skapelsen. Med takt med vetenskapens framväxt har man försökt söka ett vetenskapligt svar på universums och livets uppkomst. Det vi lever i, d.v.s. rum, tid och materia samt det som finns omkring oss som djur, växter och annat liv har alltid förundrat och bekymrat människan och tvingat oss att söka ett svar till tingen. Människan har sökt svar på livsfrågorna och ingen vet ännu säkert livets och människans uppkomst och villkor.
Jag tror på en skapelse. En skapelse som vi, alla människor, djur, växter och ting lever i, men som inte alltid har existerat. Jag tror att skapelsen kom till på ett vetenskapligt sätt som via Big Bang. Rum, tid och materia som från början var koncentrerat i en punkt i teorin om Big Bang var från första början något oförståeligt för det mänskliga medvetandet och intellektet. Den mänskliga kunskapen och insikten om denna koncentrerade punkt är inte tillräckliga, utan denna punkt har alltid existerat och kommer fortsätta att existera, utvidga sig och bilda ett konkret, gripbar och åskådlig universum som människan kan förstå och relatera till. Punkten, där all materia, tid och rum fanns koncentrerad till innan Big Bang är också bortom existensen i den mänskliga förståelsen. Punkten finns fortfarande idag, eller det som universum expanderade ifrån, är oförståelig för människan. Punkten är det som utvidgar universum och är bortom eller utom universum.
Universums ålder kan bestämmas genom att bestämma universums utvidgnings början. Själva utvidgningen av universum och punkten som all materia, tid och rum var koncentrerad i innan utvidgningen av universum där avståndet mellan partiklarna är 0 är något som är långt bortom människans förståelse eller något immateriellt eller översinnligt som utvidgade sig till det universum som kan förstås av människan.
/Henrik