Kosmologiska filosofers allvarliga missförstånd om sannolikheter

Inom s.k. kosmologisk filosofi, och kanske även i andra sammanhang, förekommer påståendet att domedagen är nära, baserat på följande (felaktiga) sannolikhetsresonemang:

Föreställ dig mängden av alla människor som någonsin kommer att leva. Det är arean under en exponentiellt stigande kurva. Det mest sannolika är att du befinner dig i mitten av denna area, att det har funnits lika många människor före dig som kommer att finnas efter dig. Eftersom kurvan växer exponentiellt, det levde t.ex. bara någon miljon människor för hundratusen år sedan med tusen gånger fler idag, så är den återstående tiden för den framtida halvan av mänskligheten mycket kortare än vad tiden varit för den föregående halvan av mänskligheten.

Flera fel här. Dels finns det sånt som växer exponentiellt utan slut, det finns oändliga mängder. Intressantare är dock felet som begås i själva urvalet, definitionen av den mängd i vilken man försöker beräkna en sannolikhetsfrekvens. Du, och alla människor. Varför inte Du och alla mikrober, en människa består till större delen av just mikrober. Eller Du och alla stenar.

Är sånt snack bara avsett som löjlig scifi-underhållning, eller är dessa gubbar så seriösa som de låtsas vara när de spelar sin korkade teater där de uppenbart begår felet "misconception of probability"?

Jag ska inte dra alla kosmologiska filosofer över samma kam. Jag såg någon som använde följande exempel:
Adam tjatade på Eva att de borde, ja, gå hela vägen i sin relation. Eva tvekade för hon var rädd att bli gravid och det kan göra ont att föda barn. Men så kom ormen och sade att om hon födde barn så skulle de också i sin tur föda barn. Så det skulle med tiden leva miljarder människor. Och det vore ju extremt osannolikt, som en på miljarden, att Eva skulle vara den första kvinnan. Alltså kan hon inte bli gravid. (Vad hittar man inte på för att få ligga!)

Att missförstå sannolikheter är ett sätt att förneka den fysiska verkligheten. Huruvida man kan bli gravid eller inte, huruvida mänskligheten kommer att finnas för alltid eller inte, beror på konkreta fysiska förhållanden. Det är verklighetsflykt att ignorera fysiken och naturen och hänge sig åt frekvenssannolikhet med helt godtyckligt vald nämnare och täljare.

Du har missuppfattat vad kosmologisk filosofi innebär... Kosmologi behandlar universums uppkomst, utveckling och dess öde.

För övrigt: Konstig och otydlig frågeställning.

Om man gör som du efterfrågar och tar med mikrober i undersökningen (och döper om undersökningen för att se hur sannolikhetsfrekvensen för liv ser ut) så får man ju ett resultat som sträcker sig över en ännu längre tid vilket gör att det ändå kan bli tänkvärt och ge en indikation på hur länge livet på jorden kommer att existera. Men anledningen till att man drar sig för att ta med stenar (och liknande) är väl på grund av att det ska finnas någon koppling mellan det undersökningsmaterial som ska ingå. Om man ska kolla sannolikhetsfrekvensen för hur länge människan kommer att leva så kan man ju inte blanda in stenar. Stenar är ju inte människor.

Liv på Jorden är en irrelevant definition, inte minst demonstrerat under Apollo-programmet då det faktiskt fanns mänskligt liv på Månen.

Men det var ju stenar som blev människor!

Det är bäst att sätta diskussionen i rätt sammanhang:
http://en.wikipedia.org/wiki/Doomsday_argument

Den statistiska teori som behövs för att diskutera detta handlar om väldigt små urval, närmare bestämt ett enda urval.

Intuitivt har jag alltid tyckt eller känt att både doomsday argument och den antropiska principen är nonsens, eller på sin höjd förfärliga missförstånd. Men så fungerar inte filosofin. Om man börjar titta på argumenten så hänger de båda sig irriterande kvar. De är förtretligt efterhängsna saker som är svåra till omöjliga att motbevisa.

Tycker Fri att de är ett allvarligt missförstånd så räcker inte det, utan vi behöver se en utförlig argumentation för detsamma.

Bedragarna försöker konstlat ge sken av att det är så. Men det uppenbara faktumet är att de väljer sin kvot, sin täljare och nämnare, i sina frekvenssannolikheter helt godtyckligt. De hittar på dem. Det är så de skriver sina löjliga romaner utan handling. Det enda som är "irriterande" är att de ljuger och försöker lura andra människor.

Vad är orsaken för denna besatthet med dessa s.k. "bedragarna" i dina trådar? Har någon i ditt liv svikit dig stort eller vad är grejen?

Du verkar missförstå argumentet... Hur som helst, att man bara tittar på människor beror ju på att det är människor som diskuterar om det hela. Hur många mikrober eller stenar som existerar spelar ju ingen roll för själva mänskligheten.

Men jo: kurvan har ju alltid växt exponentiellt, och precis när den började gällde samma sannolikhetsregler som nu. Det troligaste var ju då att den elfte människan som någonsin föddes skulle vara den sista. Men så blev det inte, och det troligaste är ju att det fortsätter så.

De som använder denna typ av "argument", påstått professionellt för att berika sig själva, ljuger. Det är oetiskt och förvirrande och tål att påpekas så att folk inte i onödan slösar bort sin tid på deras trams.

Argument? Det var en seriös fråga jag ställde.
Vad är det för fel på Dawkins?

Enligt samma resonemang borde vi också vara kineser eller något sådant. Men det vet vi ju att vi inte är (åtminstone inte jag). Det handlar betingad sannolikhet.

En ständigt exponentiellt växande befolkningsutveckling kan leda till en katastrof. Men en sådan katastrof bör vara förutsägbar då resurserna inte tar slut helt abrupt. Det stora flertalet som lever i slutet av eran kommer att veta om att de lever på lånad tid.

Mer troligt uppstår fluktuationer i populationen. När den växer sig för stor slås flertalet ut genom temporär resursbrist, föroreningar, sjukdomar, krig, massförstörelse etc. Ett fåtal individer övervintrar och utgör grunden för en på nytt växande population. Det är då mindre sannolikt att just vi skulle befinna oss på en av de sista tänderna i en sågformad befolkningskurva.