I min klass i tvåan lyckades en tjej bryta båda armarna - med någon veckas mellanrum och på helt orelaterade vis.
en annan, tror det var i åttan, blev så arg på sin bror att hon måttade en rejäl spark mot honom - och drämde lilltån rakt i ett sängben så den bröts.
Själv lyckades jag också komma på kryckor året innan, då vi lekte med en stor betongring som skulle bli en avloppsbrunn - och jag lyckades rulla den rakt över min egen fot.
Den andra gången jag hamnade på kryckor var när jag försökte börja spela innebandy.
Mitt första försök slutade med blånagel och stukad axel.
Mitt andra med skrapad hand och nämnda kryckor pga. övertramp. Foten hade många intressanta färger på konstiga ställen dagen efter.
Då är fallskärmshoppning säkrare, det har jag hållit på med sedan -09 med endast mindre blåmärken och ett spjälkat pekfinger. När marken är långt bort kan man inte slå sig på den
 
Senast jag igen försökte vara atletisk på marken ("trebenslopp" sist vår, där man knyter ihop sitt ena ben med någon annans) slutade med ett skrapat knä när medparten stannade bättre än jag själv...