Nu ska jag berätta en sak som gjorde mig både ledsen och arg. Jag tar det från början.
I början av mars 2014 började jag praktisera på Coop konsum efter att ha varit arbetslös sedan sommaren 2013 (tog studenten och hade sommarjobb efter det). Jag trivdes bra där och alla var snälla och så, jag jobbade hårt och skötte i princip mjölkkylen helt själv så han som hade hand om den innan jag kom dit kunde vara i frukt&grönt-avdelningen lite mera.
Var där i 3 månader och blev erbjuden sommarjobb, men hade redan fått 10 veckors jobb på stället jag var sommaren 2013 så jag tackade nej till det erbjudandet, men sa att jag gärna kommer dit och jobbar efter sommaren. Det tyckte chefen lät bra så efter sommarjobbet började jag på konsum igen på praktik i 1 månad för att lära mig kassan och postutlämningen.
Efter den månaden började jag jobba där "på riktigt" med lön, som timanställd. Började med att hoppa in för en som var på semester. Sedan fick jag erbjudandet att vara den första i föreningen i hela Sverige att börja en yrkesintroduktion med 75% vanligt butiksarbete och 25% utbildning på plats med en fast månadslön + OB-tillägg, som var framtaget av handelns yrkesnämnd. Anställningen var på 1 år. Det tyckte jag lät kanon, så jag tackade ja och skrev på papper och allt sådant.
Jag jobbade på och var glad över att ha fått jobb ett år framöver. Jobbade nästan alltid från 1-3 fram tills stängning (22:15) och helger både dag och kvällstider.
Men så en fredagseftermiddag så svimmade jag när jag stod i kassan. Blev sjukt rädd (har aldrig svimmat innan). Jag har haft panikångest i 3-4 år så jag trodde ju först det var det jag fick men jag svimmade verkligen. Dock så hörde jag alla och det svartnade inte för ögonen. Har dock läst nu i efterhand att det kan hända när man står stilla länge (vilket jag gjorde) och att det är vanligast bland unga, smala män (jag är smal och ung man). Hade också inte ätit så mycket den dagen. Åkte hem efter det och jag var ledig hela helgen.
Jobbade på måndagen men jag hade ingen kassa då. Åkte hem tidigare ett par gånger efter det för jag mådde inte bra (panikångest) och jag kände att jag blev så stressad i kassan så jag vägrade tillslut att sitta där. Orkade inte med kassatjänsten i längden helt enkelt och tyckte det var alldeles för monotont.
Chefen sa att det blev svårt att ha kvar mig om jag inte klarade av kassan. Jag hade som förslag att jag kunde vara ute på golvet och fronta, packa upp varor, ja göra allt som behövs göras på golvet helt enkelt, och att de andra duktiga kassörskorna kunde ta mina kassapass (fanns fortfarande 7st tjejer/tanter som var suveräna i kassan som hade kunnat ta mina pass). Alternativt att ta in en ny som fick ta mina pass. Men han sa att nej det har vi inte råd med så jag avslutade min anställning den 3:e december. Jag sa upp mig själv, hade jag inte gjort det så hade dem gjort det, så det spelade ingen roll.
Jag känner att jag inte har blivit rättvist behandlad av min förra arbetsgivare. Hade jag bara fått fortsätta utan kassatjänst så hade det varit kanon. Jag har funderat på detta nu efteråt och är ledsen över hur det blev. Med tanke på hur många månader (4) jag jobbade gratis för dem så tycker jag chefen hade kunnat komma på en annan lösning än den som blev.
Hur tycker ni det låter i era öron?
I början av mars 2014 började jag praktisera på Coop konsum efter att ha varit arbetslös sedan sommaren 2013 (tog studenten och hade sommarjobb efter det). Jag trivdes bra där och alla var snälla och så, jag jobbade hårt och skötte i princip mjölkkylen helt själv så han som hade hand om den innan jag kom dit kunde vara i frukt&grönt-avdelningen lite mera.
Var där i 3 månader och blev erbjuden sommarjobb, men hade redan fått 10 veckors jobb på stället jag var sommaren 2013 så jag tackade nej till det erbjudandet, men sa att jag gärna kommer dit och jobbar efter sommaren. Det tyckte chefen lät bra så efter sommarjobbet började jag på konsum igen på praktik i 1 månad för att lära mig kassan och postutlämningen.
Efter den månaden började jag jobba där "på riktigt" med lön, som timanställd. Började med att hoppa in för en som var på semester. Sedan fick jag erbjudandet att vara den första i föreningen i hela Sverige att börja en yrkesintroduktion med 75% vanligt butiksarbete och 25% utbildning på plats med en fast månadslön + OB-tillägg, som var framtaget av handelns yrkesnämnd. Anställningen var på 1 år. Det tyckte jag lät kanon, så jag tackade ja och skrev på papper och allt sådant.
Jag jobbade på och var glad över att ha fått jobb ett år framöver. Jobbade nästan alltid från 1-3 fram tills stängning (22:15) och helger både dag och kvällstider.
Men så en fredagseftermiddag så svimmade jag när jag stod i kassan. Blev sjukt rädd (har aldrig svimmat innan). Jag har haft panikångest i 3-4 år så jag trodde ju först det var det jag fick men jag svimmade verkligen. Dock så hörde jag alla och det svartnade inte för ögonen. Har dock läst nu i efterhand att det kan hända när man står stilla länge (vilket jag gjorde) och att det är vanligast bland unga, smala män (jag är smal och ung man). Hade också inte ätit så mycket den dagen. Åkte hem efter det och jag var ledig hela helgen.
Jobbade på måndagen men jag hade ingen kassa då. Åkte hem tidigare ett par gånger efter det för jag mådde inte bra (panikångest) och jag kände att jag blev så stressad i kassan så jag vägrade tillslut att sitta där. Orkade inte med kassatjänsten i längden helt enkelt och tyckte det var alldeles för monotont.
Chefen sa att det blev svårt att ha kvar mig om jag inte klarade av kassan. Jag hade som förslag att jag kunde vara ute på golvet och fronta, packa upp varor, ja göra allt som behövs göras på golvet helt enkelt, och att de andra duktiga kassörskorna kunde ta mina kassapass (fanns fortfarande 7st tjejer/tanter som var suveräna i kassan som hade kunnat ta mina pass). Alternativt att ta in en ny som fick ta mina pass. Men han sa att nej det har vi inte råd med så jag avslutade min anställning den 3:e december. Jag sa upp mig själv, hade jag inte gjort det så hade dem gjort det, så det spelade ingen roll.
Jag känner att jag inte har blivit rättvist behandlad av min förra arbetsgivare. Hade jag bara fått fortsätta utan kassatjänst så hade det varit kanon. Jag har funderat på detta nu efteråt och är ledsen över hur det blev. Med tanke på hur många månader (4) jag jobbade gratis för dem så tycker jag chefen hade kunnat komma på en annan lösning än den som blev.
Hur tycker ni det låter i era öron?