Vad skapade dig?

Du svarar inte på frågan på vilket sätt det "parallella medvetandet" associerat med en stol skapas i samband med att stolen skapas. Jag förstår inte hur det du skriver här har med frågan att göra. Använd samma ord varje gång du refererar till samma sak och svara sakligt på frågorna. Idén du beskriver i den här posten är jag bekant med, även om jag håller med de flesta att den inte visats vara rimligare än någon annan.

Svaret jag gav har lite med förklaringen att göra.

Eftersom allting har olika former av medvetande. Det är ingenting unikt för människan eller ens djur med hjärnor. Det må låta kontroversiellt, men jag är övertygad om det. Tänker lite som det gamla indianerna, att skogen och naturen har själar.

Anledningen och motivationen till detta förslag är att jag själv är ett djur, jag har en kropp, en hjärna. Sen finns det fiskmåsar till exempel, detsamma gäller där, de kan navigera, som jag. Sen ett träd, när den skadar sig blöder den, precis som jag. Den kan identifiera smärta, men den har inte en hjärna snarare en växtkropp. En väldigt liten fisk, den har en nerv i sin ryggrad, samma nerv som vår hjärna utvecklades ifrån. Vad säger att inte denna nerv har ett medvetande? Att denna fisk har det? Nu går vi ner ytterligare i graderna, en encellig amöba kanske, den består av atomer, precis som jag. Har den ett medvetande? Och en atom då? Den har en kärna(hjärna), tomrum(en kropp). Och så vidare i all oändlighet. Var börjar utvecklingen av medvetandet. Det går inte att fastslå, men jag tror det sammanhänger med existens. Existens, skapar medvetande. Allt som finns har därför ett medvetande.

Vem av allt som existerar är mest intelligent? Vi är alla lika begränsade. Jämför då dessa medvetanden med oändligheten. I jämförelse med något ändlöst, så förhåller sig dessa lika, med olika typer av intelligens. Och förutsättningar till fri vilja. Varför kopierar sig en cell? För att den vill det, det finns i dess dna. Varför följer en blomma solen? För att den vill det. Varför berättar jag det här? För att jag kan och jag vill.

Att "ha lite med saken att göra" räcker inte, du smyger in en massa saker som jag inte antar vara sanna utan vidare. Jag vill höra hela resonemanget.

Mig veterligen låter det inte som om det du kallar ett "medvetande" är ett fysiskt objekt, utan ett abstrakt objekt. Abstrakta objekt fungerar mer som perspektiv än det vi i vardagligt tal kallar objekt. Exakt hur det fungerar beror lite på hur du definierar det. I en tolkning uppstår dessa automatiskt i och med att perspektivet kan existera, och på så sätt kräver det inte en separat skapare. I en annan tolkning skapas dessa objekt inte ur intet, utan ur objektet "saker som inom kort kommer att bilda en stol" (i fallet stol).

Medvetande är inte ett väldefinierat begrepp så dess undre gräns är suddig, men därmed inte sagt att den inte har någon undre gräns. Jag ser ingen anledning att anta att det hänger ihop med existens, och det är det jag har försökt luska ut att du menar, men du har envisats med att inte svara på frågorna jag ställer.

Jag försöker svara, men vet inte riktigt vad du vill ha svar på. Men jag anser att det finns en kropp, och ett psyke för varje kropp.

Jag tror jag förstår hur du menar. Jag definierar både fysiska objekt och abstrakta objekt som densamma, alltså abstrakta. Fysiska objekt vet vi egentligen inte hur de ser ut, så lite svårt att definiera dem, allt vi ser är abstrakt (i bilder). Jag menar på att, visst hjärnan skapar mitt medvetande, men vad skapar min hjärna? Vi kan fråga oss det i en oändlighet. Vad skapar universum? Ett multiversum kanske, etc. Så det skapandet i sig är egentligen lite irrelevant enligt mig.

Vad vi istället ska fråga oss, är vad alla dessa existenser/ting har gemensamt. De kom från intet. Innan du föddes fanns du inte, innan din kropp fanns, så fanns inte dess koncept. Då fanns något annat. Detta gäller för allt existerande, eftersom allt är bundet, begränsat av fysikens regler, av tid. Därför tar allt existerande slut, även om dessa ting och medvetanden må vara oändligt många. Oändligheten i vår realitet, har ett slut. Det är paradoxen vi tampas med.

Vad som däremot är på riktigt ändlöst, verkligt oändligt är just någonting utanför existens. Något vi kallar "intet". Men för "intet" att skapa, så måste det inneha egenskapen av att skapa. Därav förlora sin definition, och därbli någonting. Och om detta någonting skapar alltet, så måste det vara större än alltet. Det måste vara oändligheten per definition. Det är ett väldigt abstrakt koncept egentligen. Det är därför jag envisas med att säga att intet är oändligheten, skaparen och därmed Gud. Inte en väldigt religiös Gud, men en faktiskt vetenskaplig Gud.

Hoppas det ger några fler svar.

Oändligheten.
Oändligheten som allt annat är ett koncept, en idee en tanke om någonting utan slut. Ett koncept som inte många förstår, inte jag heller till en början, helt enkelt eftersom det inte finns. Inte i vår värld åtminstone. Vår fysikens lagar säger emot det, logiken säger emot det. Det finns ingenting som säger att oändligheten skulle kunna existera, i vår värld.

Men vad säger att den inte kan existera utanför den? Vad säger att någonting inte kan existera utanför allting annat som existerar? En existens utanför existens? Någonting som vi kallar för ingenting?

När vi stänger ögonen så blir världen svart, den blir ingenting i vår realitet. Betyder det att världen sluter existera? Uppenbarligen inte. När du dör slutar universum existera? Nej. När universum dör, finns ingenting? Ja, men ingenting är också någonting. Det är en egenskap av att vara skapare. Precis som allt i vårt universum är uppbyggt av energi, som också är en egenskap, skapas vi av en egenskap.

Denna egenskap skapar fysikens relativitet, tiden, storlek, positiv och negativ, men även godhet och mening.

Alla presenteras negativa och positiva tankar, och vi kan därifrån själva välja vilka tankar som vi själva vill fokusera på. Det är vårt eget val och vi kan välja vad vi vill. Det är vår fria vilja. Du kanske säger att nej, det är din hjärnas vilja, vilket jag själv trodde, men det är total bullshit. Din hjärna fungerar inte utan din kropp och din kropp fungerar inte utan en potentiellt oändlig omgivning. Din vilja är ditt ansvar. Din kropp som för övrigt består av triljontals av oberoende organismer och liv. Dina inre organ, tarmar och bakterier, lever i harmoni med din kropp, oberoende av ditt medvetande eller hjärna. På din hud lever kvalster, löss och andra parasiter, osynliga för dina ögon. De är också levande. Toxoplasma, en parasit som utvecklar en form av hjärntvättning hos möss, finns i nästan var tionde människa. Denna parasit påverkar hjärnan på så vis att den får värddjuret att utsätta sig för farliga situationer utan att bli rädd. Den påverkar vår hjärna och vårt beteende, men inte vår fria vilja. Vi kan fortfarande välja om vi faktiskt vill ta dessa risker, eller vara mer smarta. Det gör en mindre medveten om riskerna, men det gör en inte mindre smart. Fast ibland är även den enkla vägen också den rätta. Att ta risker kan vara en fördel många gånger.

Gud.
Det är Gud som skapar allt. Varför? Jo, för det är rimligast. Ja, men inte en religiös Gud, inte en vetenskaplig Gud, utan en faktiskt existerande och bevisad Gud. Det är en tro på Gud. Men denna tro är också ett bevis. För att bevisa någonting krävs observationsförmåga, vilket vi har visat. Men det krävs också kreativitet. Och vi vet detta; Utan din hjärna kan du inte finnas, utan din kropp och omgivning kan inte din hjärna fungera, och utan Gud som skapar denna omgivning och dessa fysikens lagar, så kan ingenting finnas. Att du finns är således bevis för Guds existens.

Denna Gud är god och ganska trevlig. För som jag skrev tidigare så är det vi själva som väljer hur vi vill vara. Det är också vi själva som skapar våra egna fienden. Vi kan välja själva hur vi ska tackla våra egna problem. Jag såg på tv2 om en högerextremist och en socionom av något slag som hade kommit underfund med detta.

Extremism bygger på ett starkt ogillande mot en part, och denna part känner också ett starkt ogillande mot den andra. Men utan den ena så kan inte den andra existera. De skapar alltså sin egen situation genom sitt fokus, vad de väljer att fokusera på.

Högerextremisten gillade inte några personer eftersom de underminerade honom och inte respekterade honom, vilket i djurvärlden (men också i vårt samhälle) ofta kan ses som ett hot. När någon inte har respekt för dig, så kommer du heller inte att ha respekt för denne. De ville säkert väl, men de skapade också situationen eftersom de inte gillade eller respekterade den högerextremistens åsikter. Och vise versa.

Jag kan se mig in i allas situationer, jag kan förstå mig på mördare, gängmedlemmar, religiösa, feminister, rasister och extremister av andra slag, de skapar sina egna rädslor. Vilket är onödigt, när i själva verket behövs det inte. Religiösa fruktar döden, därför är de religiösa. Mördare ser livet som ett spel, att livet inte är värt något. Gängmedlemmar är svaga som individer men starkare i grupp. Feminister och högerextrema ser sig själva som offer, när i själva verket så gnäller de bara.

Dessa rädslor uppstår och är skapade av den egna tanken, omgivningen spelar också roll. Men allt går att fixa med din egen vilja. Visst omgivningen hjärntvättar oss, parasiter tar över våra hjärnor, ondskan knackar på dörren, rädslan och döden. Men dessa saker passerar alltid, de är temporära, de tar slut. Ondska existerar bara om vi accepterar den. Vi kan välja att fokusera på godhet. För så fort man accepterar smärta och skit och fokuserar på någonting annat, så försvinner dem. Varför? Jo, för de betyder ingenting. Sätter du ondska och godhet i kontrast, så vinner alltid godheten.

Det vi borde välja att lägga ner vår egen tid på är snarare att finna oss själva, att inse att alla egentligen är goda, men att vi ibland gör konstiga val. Att det enda som betyder något och har mening, i själva verket är just godhet, och det man själv anser vara rätt och riktigt är just vad som är rätt.

Godhet och ondska finns inte säger du? Det är såklart också skitsnack, jag trodde också så, att de var sociala konstruktioner, påhittade av människan. Vilket de självklart också är. Men det betyder inte att du kan lossas som att de inte finns. Väljer du bort båda så kommer ondskan krypande. För då kommer du inte ihåg godhet, och det är det viktigaste med livet, att komma ihåg godheten som visar sig. Solen som skiner och den blå himmelen.

Hur skulle du själv vilja bli behandlad? Och vilken nytta gör ondska? Inget, det som gör nytta är goda gärningar. Att försöka vara positiv är ett första steg, men man ska heller inte förvänta sig en belöning för det. Belöningen är att alla inser hur det är att vara glada och lycklig. Materiella tingest har ingen mening, pengar, girighet, strävan efter mat, vatten, allt sitter i huvudet. Det som betyder något är välbefinnande, och den hittar du själv. Du kan stå emot allting, bara du har viljan. Du kan vandra flera mil för någonting gott, men inte ens komma en meter för att göra någonting dåligt.

Våra mål är vad som driver oss, se till att dessa är bra, så kommer du också uppnå dem. Mina mål är leva i nuet, allt jag behöver finns i naturen omkring mig. De små sakerna är vad som betyder något. De små goda gärningarna betyder mer än alla pengar i hela världen. För när du väl har alla pengar, vad har du kvar? En familj som lämnat dig? Vänner som hatar dig för vad du gjort för att uppnå din position? Du har ingenting. Ingenting annat än en omättlig girighet att mätta. Men det är just det, det går inte att mätta den. När du supit bort din hjärna, vad har du kvar? En svart lever? Ja, vi kan fortsätta. Du får självklart göra vad du vill, vilket folk också gör. Men vi kan komma överens om att det alltid är bättre att göra någonting produktivt och bra, visst? Rädslan är ett hinder som alla kan hoppa över.

Acceptera och var glad för det du har. Vad nöjd med det. Vad nöjd med allt som livet ger, och allting som du kring dig ser. Glöm bort bekymmer, sorger och besvär. Var glad och nöjd för vet du va? En björntjänst gör ju ingen glad! Glöm bort bekymmer, sorger och besvär. Tycker det sammanfattar det hela ganska bra.