Hej! Tänkte dela med mig lite av min erfarenhet av mdma här och samtidigt kanske ni kan dela med er av era och berätta om ni upplevt något liknande, hur det känts för er och hur man ska få ut det bästa av ruset osv.
Kan börja med att berätta att jag inte testat så mycket. Har väl rökt, provat kola & sen har jag tagit mdma en gång.
Så... Dagen jag tog mdma var jag redan full på en fest. Att ta mdma var absolut ingenting jag planerat, utan det var något som bara hände. Såg att mina vänner stod och åt kristaller av något slag så bestämde mig i mitt berusade tillstånd att göra detsamma, utan en tanke på vad jag fick i mig, att det skulle påverka mig osv. Glömmer snabbt att jag ens tagit något och fortsätter festa i vanlig ordning.
Kort därefter förflyttar vi oss till en efterfest och vi är ganska många där. Alla förutom kanske en har också tagit mdma och verkar ha det trevligt. Jag är fortfarande "ovetande" om vad som kommer att hända med mig och räknar inte direkt med att jag ska känna av något (fråga mig inte vrf, har en tendens att inte fatta sånt på fyllan).
Hur som haver. Sitter ca 1h efter intaget och pratar med en person som jag inte känner. Vi är mitt uppe i ett samtal och helt plötsligt börjar jag känna att "håll käften jag kan inte koncentrera mig", samtidigt som jag börjar försvinna iväg.
Det börjar pirra i hela kroppen på ett skönt men ändå obehagligt sätt, allt sticks ungefär. Samtidigt som jag börjar bli riktigt tung i huvudet och allt bara "tjuter" och känns ansträngt. Nästan som att jag såg allt framför mig fast utan ljud. Förstod vad som hände när hela min kropp säckade ihop på marken och några killkompisar fick bära in mig till ett sovrum medan jag var helt lealös. Hörde inget, kunde inte prata, men var ändå med i "svängen". Fick inte panik heller utan var rätt "cool" med situationen trots att den var obehaglig. Kändes nästan som ett hasch-rus på nåt sätt.
Efter detta sitter jag i några timmar (vet inte hur många) i ett mörkt rum och bara är. Sitter på golvet och bara sitter. Jag tänker inte på något, jag säger inget. Minns att jag höll andan längre stunder för att jag tyckte att det var skönt. Men kroppen stacks och allt va typ flytande och konstigt. Som en 3D värld och det såg nästan ut som att det blinkade små små stjärnor i mörkret. Hörde hela tiden rösterna utifrån festen men de lät inte "normalt". Hur kan jag förklara...? Det lät som att personerna i vardagsrummet var spridda överallt. I luften och alla rum och runt och under mig osv. Rösterna kom från alla håll och kanter och lät mer som smattrande ljud eller applåder. Ibland lät det som en sång och vid vissa tillfällen kände jag vibrationer från rösterna i hela min kropp som om jag blev ett med dem.
Upplevde absolut ingen eufori som man hört människor prata om tidigare, hade noll energi, hade definitivt inte kul & satt egentligen bara på arslet genom hela ruset och stirrade ut i mörkret helt apatisk. Har för mig att jag började gråta vid något tillfälle också bara från ingenstans. Kan inte påstå att själva ruset var hemskt & det var heller inte kul.
Men tiden efteråt var hemsk. Jag drogs med derealisation i flera veckor, extrem ångest, det kändes som om jag var utanför min kropp, jag fick vanföreställningar och hörde konstiga saker. Det var som om hela min normala värld förändrades efteråt och blev overklig på något sätt. Kände mig som inne i ett TV-spel rätt länge efter. Mådde verkligen skit här och var rädd att jag hade blivit "fucked for life". Trodde ärligt att jag åkt på psykos och tog mig en tripp till akutpsyk men vågade aldrig berätta vad som utlöst allt.
I dagsläget har allt som jag upplevde gått över, förutom att jag får såna overklighetskänslor där det känns som att jag är utanför min kropp ibland. Det är äckligt som fan, men det kan jag ändå hantera. Dock får jag en sjuk ångest varje gång jag hör "mdma", "ecstasy" eller ser bilder på kristaller. Då är det nästan som att jag kommer tillbaka till perioden efter trippen. Känns som kroppen blir helt varm och sjunker in under jorden typ samtidigt som jag får hjärtklappning och vill spy.
Ångrar detta beslut att ta mdma innerligt och har förlorat all nyfikenhet kring allt vad droger innebär. Känner mig som en förändrad person efter detta och när jag tänker på trippen blir jag sjukt illa till mods och nästan sjukt rädd. Har lidit mer än jag kan beskriva i ord på en gång. Undrar här om någon av er har några kommentarer på detta? Vad som kan ha orsakat denna känsla? Känner man alltid så? Hur känner ni? Och ja, besvara egentligen alla frågor ni kan komma på att man skulle kunna ha och dela gärna med er av era egna erfarenheter. Fråga gärna om något verkar otydligt eller så
Hoppas ni orkade läsa!
Kan börja med att berätta att jag inte testat så mycket. Har väl rökt, provat kola & sen har jag tagit mdma en gång.
Så... Dagen jag tog mdma var jag redan full på en fest. Att ta mdma var absolut ingenting jag planerat, utan det var något som bara hände. Såg att mina vänner stod och åt kristaller av något slag så bestämde mig i mitt berusade tillstånd att göra detsamma, utan en tanke på vad jag fick i mig, att det skulle påverka mig osv. Glömmer snabbt att jag ens tagit något och fortsätter festa i vanlig ordning.
Kort därefter förflyttar vi oss till en efterfest och vi är ganska många där. Alla förutom kanske en har också tagit mdma och verkar ha det trevligt. Jag är fortfarande "ovetande" om vad som kommer att hända med mig och räknar inte direkt med att jag ska känna av något (fråga mig inte vrf, har en tendens att inte fatta sånt på fyllan).
Hur som haver. Sitter ca 1h efter intaget och pratar med en person som jag inte känner. Vi är mitt uppe i ett samtal och helt plötsligt börjar jag känna att "håll käften jag kan inte koncentrera mig", samtidigt som jag börjar försvinna iväg.
Det börjar pirra i hela kroppen på ett skönt men ändå obehagligt sätt, allt sticks ungefär. Samtidigt som jag börjar bli riktigt tung i huvudet och allt bara "tjuter" och känns ansträngt. Nästan som att jag såg allt framför mig fast utan ljud. Förstod vad som hände när hela min kropp säckade ihop på marken och några killkompisar fick bära in mig till ett sovrum medan jag var helt lealös. Hörde inget, kunde inte prata, men var ändå med i "svängen". Fick inte panik heller utan var rätt "cool" med situationen trots att den var obehaglig. Kändes nästan som ett hasch-rus på nåt sätt.
Efter detta sitter jag i några timmar (vet inte hur många) i ett mörkt rum och bara är. Sitter på golvet och bara sitter. Jag tänker inte på något, jag säger inget. Minns att jag höll andan längre stunder för att jag tyckte att det var skönt. Men kroppen stacks och allt va typ flytande och konstigt. Som en 3D värld och det såg nästan ut som att det blinkade små små stjärnor i mörkret. Hörde hela tiden rösterna utifrån festen men de lät inte "normalt". Hur kan jag förklara...? Det lät som att personerna i vardagsrummet var spridda överallt. I luften och alla rum och runt och under mig osv. Rösterna kom från alla håll och kanter och lät mer som smattrande ljud eller applåder. Ibland lät det som en sång och vid vissa tillfällen kände jag vibrationer från rösterna i hela min kropp som om jag blev ett med dem.
Upplevde absolut ingen eufori som man hört människor prata om tidigare, hade noll energi, hade definitivt inte kul & satt egentligen bara på arslet genom hela ruset och stirrade ut i mörkret helt apatisk. Har för mig att jag började gråta vid något tillfälle också bara från ingenstans. Kan inte påstå att själva ruset var hemskt & det var heller inte kul.
Men tiden efteråt var hemsk. Jag drogs med derealisation i flera veckor, extrem ångest, det kändes som om jag var utanför min kropp, jag fick vanföreställningar och hörde konstiga saker. Det var som om hela min normala värld förändrades efteråt och blev overklig på något sätt. Kände mig som inne i ett TV-spel rätt länge efter. Mådde verkligen skit här och var rädd att jag hade blivit "fucked for life". Trodde ärligt att jag åkt på psykos och tog mig en tripp till akutpsyk men vågade aldrig berätta vad som utlöst allt.
I dagsläget har allt som jag upplevde gått över, förutom att jag får såna overklighetskänslor där det känns som att jag är utanför min kropp ibland. Det är äckligt som fan, men det kan jag ändå hantera. Dock får jag en sjuk ångest varje gång jag hör "mdma", "ecstasy" eller ser bilder på kristaller. Då är det nästan som att jag kommer tillbaka till perioden efter trippen. Känns som kroppen blir helt varm och sjunker in under jorden typ samtidigt som jag får hjärtklappning och vill spy.
Ångrar detta beslut att ta mdma innerligt och har förlorat all nyfikenhet kring allt vad droger innebär. Känner mig som en förändrad person efter detta och när jag tänker på trippen blir jag sjukt illa till mods och nästan sjukt rädd. Har lidit mer än jag kan beskriva i ord på en gång. Undrar här om någon av er har några kommentarer på detta? Vad som kan ha orsakat denna känsla? Känner man alltid så? Hur känner ni? Och ja, besvara egentligen alla frågor ni kan komma på att man skulle kunna ha och dela gärna med er av era egna erfarenheter. Fråga gärna om något verkar otydligt eller så
Hoppas ni orkade läsa!
