Citat:
Ursprungligen postat av
hugelak90
Att Stibor sjunker minskar ju bankernas kostnader vid dagliga underskott. En låg Stibor-ränta bör ju också göra att när bankerna ska låna upp kapital, blir räntan lägre. Och den lägre kostnaden för att låna upp kapital bör ju då öka bankernas vinstmarginal på varje utlånad krona. Det är så jag resonerar. Och den ökade vinstmarginalen bör vara större än kostnaderna för att placera en del av överskottet i Riksbanken. Därmed borde bankernas representanter gå ut och säga något i stil med "vi välkomnar Riksbankens räntebesked då det kommer öka våra marginaler".
Jag kan ju givetvis ha fel här, men det är så det känns just nu. Bankerna behöver därmed inte sänka inlåningsräntan för vanliga småsparare. Men går man ut och säger att ens kostnader kommer öka, ja då är det inga småsparare som klagar på sänkt inlåningsränta. Lite så känner jag.
Jag var inne lite på samma spår. I GP och annan media används ofta formuleringen "Det är bankerna som betalar" osv. Det man syftar på är att bankerna får betala för att deponera medel hos riksbanken, något som ska få de att vilja låna ut dessa pengar istället. Men är detta inte en skönmålning? Bankerna får väl pengar för att låna av Riksbanken? Med minusränta dvs.
Eller gäller reporäntan(som jag antar är den räntan man ändrat?) bara deponering i Riksbanken? Andreas Cervenka skrev i ett twitterinlägg att detta innebär en överföring av pengar från fattiga till rika, kommande generationer till nuvarande osv. Hur menar han, rent praktiskt? Att inflationen drabbar de fattigaste mest, och att bankerna gynnas av minusräntan samt utlåningen?
Har funnits tidigare artiklar om hur bankerna tjänar grova pengar på att låna till låg ränta hos riksbanken och sen lånar detta vidare till kunderna, med minusränta på lån från riksbanken så borde ju rimligtvis marginalerna öka. Men minusräntorna kanske bara gäller när banker lämnar pengar hos Riksbanken?