"Snart går lavinen" (Vart är vi påväg?)

De ekonomiska, såväl som de sociala klyftorna ökar... Ungdomsarbetslösheten är mkt hög och ökande i EU... Särskilt som vi är på väg mot en ny lågkonjunktur.
Bland ungdomar som ändå har anställning, är anställningstryggheten närmast obefintlig för det stora flertalet anställda ungdomar, samtidigt som själva anställningen/inkomsten är så låg, tidsbegränsad och sporadisk, att det inte går att försörja sig på den, än mindre tillräcklig för familjebildning...

Outsourcingen till låglöneländer fortsätter. Klimatförändringarna har vi ännu inte några svar på. Dolda makthavare fortsätter med sina konspirationer bakom kulisserna...

Allt detta skapar ett växande utanförskap, frustration och motsättningar, som i sin tur leder till ökad kriminalitet och missbruk av olika slag, som i sin tur bemöts med mer kontroll och mer övervakning och hårdare tag mot opponenter...

Paralellt har marknaden inga svar och anser sig inte ha något socialt ansvar och politikerna har heller inga svar, utan skyller som vanligt på marknaden och det ekonomiska läget...

Under tiden som ingen vill diskutera alternativa lösningar, fortsätter politiker att göra som de alltid gjort när de står svarslösa och har målat in sig i ett hörn... då ökar vapenskramlet och som ett brev på posten, kastas vi in i nästa stora krig... Game over!?

Som sagt, snart går lavinen...

Har du tänkt på den ökade demografiska skillnaden med?
Att den antal äldre växer snabbare än det föds barn.
Det är ett av dem största problemet.

Vem ska då kunna ta hand om våra äldre igenom att betala in skatt till systemet.

Jag tror EU-projekten rasar snart om man inte ändrar på det.

Tack för att du påminner mig om den... Jo, jag har ofta tänkt på demografin och "den omvända pyramiden" som en starkt bidragande orsak till de ökande problemen...
Problem som jag ser som olösliga i nuvarande paradigm och med de förhärskande attityder, värderingar och inte minst med den befintliga "verktygslådan", d v s med de politiska och ekonomiska institutioner vi alltjämt håller för omistliga...

När jag för över tjugo år sedan hävdade att jag inte längre tror att makt och pengar är lösningen på mänsklighetens problem, utan i själva verket, är just det som hindrar oss från att någonsin kunna skapa en fredligare och tryggare värld åt ALLA, blev jag utskrattad och hånad i parti och minut. Men när jag över åren återkommande testat min tes på omgivningen och i olika sammanhang, har jag kunnat notera en påtaglig omsvängning och idag är det ingen som längre skrattar och hånar... Idag förstår de allra flesta att vi har nått vägs ände med våra politiska och ekonomiska system...

Men ännu så länge diskuteras öht inga alternativa lösningar... ännu så länge ställer vi fortfarande vår tilltro till politiken och pengarna och dessutom tycks vårt TV-tittande mest bestå av intrig- och förnedrings TV, konkurrens och utslagning och reklamen domineras av spel och dobbel... och DÄR går det inte att hitta nya lösningar...

Är inte de demografiska problemen överdrivna? Kan det inte helt enkelt vara så att de äldre klarar sig bättre och har bättre levnadsstandard och kan vara mer produktiva än förr. Detta behöver väl nödvändigtvis inte vara något negativt. Folk jobbar helt enkelt ända in i kaklet och dör sedan knall fall istället för att vara sjuka och sängliggande i åratal.

Problemet med den omvända demografin, är att det stora flertalet pensionärer inte orkar/klarar att jobba ända in i kaklet, samt att det är allt färre unga som ska bära kostnaden för allt fler äldre som dessutom lever längre än tidigare, vilket snarare förvärrar problemet. Problemet förvärras ytterligare av hög/ökande ungdomsarbetslöshet och av att många unga har, otrygga/osäkra anställningsförhållanden, dålig arbetsmiljö och oregelbundna inkomster som inte ens räcker till försörjning, eller familjebildning och än mindre till pensionssystemet...

Men det måste ju, ur en samhällsekonomisk synvinkel, finnas en hel del positiva aspekter med att pensionärerna är friskare.

Absolut, är det så, men det är bara en minoritet som orkar arbeta förbi pensionsåldern och man får gratulera de som orkar, kan och vill, men det stora flertalet varken kan eller orkar...

De flesta vill ju också kunna ha NÅGRA år på ålderns höst, där de kan utnyttja den pensionsavgift de betalat in under ett helt arbetsliv... Guldkanten kan ju de flesta pensionärer glömma bort i vilket fall som helst...

Idealiskt ur samhällsekonomisk synvinkel, vore ju förstås om alla jobbar till 75 år och dör knall och fall, veckan efter...

Därför kvarstår problemet jag beskrivit, oaktat att ett fåtal kan jobba längre...

Och det stora övergripande problemet är att vårt politiska och ekonomiska system inte är hållbart och därför snabbt närmar sig vägs ände...

Jag förstår hur du tänker och jag resonerar i grunden på samma sätt.

Idag är det ju väldigt många som inser att vi är inne i en återvändsgränd och på väg i full fart att krascha in i muren...

Men ingen tycks vara intresserad av att diskutera vad vi ska göra istället, när vi står där i ruinerna av ännu en tillspillogiven civilisation...

Ska vi bara "boota om" systemet och ställa oss på ruta ett igen, med samma gamla attityder och värderingar och med samma gamla "verktygslåda", som ju orsakat problemen, där rädsla, konkurrens och utslagning varit normen... Eller ska våga pröva nåt helt nytt där vi istället för ständig symptombehandling av alla stora och små konflikter, väljer att försöka FÖREBYGGA problemen, genom att hjälpa varandra villkorslöst...