Syndikalistiska framgångar i Sverige i modern tid

Inga framgångar? Finns en massa framgångar där man genom blockader och strejk vunnit segrar mot arbetsköpare, hundratals exempel.

Efter konflikten mot Berns där det blev slagsmål mot polis så gav arbetsköpare upp innan det ens blivit någon riktigt konflikt.

Kapitalet fruktar SAC, de skrattar åt LO.

Men det är ju bara facklig kamp du pratar om.
det jag undrade över var mer strategiska framgångar, inte små taktiska bara.
Vad har syndikalisterna gjort för att få större genomslag. Har de gjort något alls eller står de kvar och stampar - eller har de kanske gått tillbaka?
Jag tycker det mesta pekar på att syndikalismen blivit svagare, gått tillbaka. Dessutom sluter sig på ett ohälsosamt, sekteristiskt sätt.

Att vinna några arbetskonflikter är ju inget SAC speciellt kan slå sig på bröstet för. För det kan ju vilken icke-ansluten fackförening som helst göra också.

Så varför ska man söka medlemskap i ett SAC om det inte skiljer sig från andra fackförbund?

Det är väldigt länge sedan det var 1910, eller 1920. det var etthundra år sedan faktiskt.
Ändå refererar ni Fortfarande till den tidens segrar. Den tidens kamp och strategi.
Men vad har hänt sedan dess?
Ni måste väl ändå inse att tiderna förändrats, och att en rörelse som inte har vunnit en enda framgång på etthundra år knappast kan ses som särskilt framgångsrik överhuvudtaget?


Är det kanske inte istället så att SAC, med sin idé om omedelbar konflikt riskerar att cementera den kapitalistiska rollbesättningen snarare än att minska klyftan mellan rollerna?
Ni borde ju istället arbeta offensivt och proaktivt för att försöka få in en seriös förståelse av en delaktig arbetsplats, ni borde arbeta för att få företagsägare att inse värdet av minska klyftor i företaget, större delaktighet och inflytande. Men istället för det gör ni istället allt för att motverka detta. Allt ni gör leder istället till att uppfattningen av er som just arbetare, arbetstagare, mindre värda kommer att bli mer och mer cementerad i dels er egen självbild, men även i bilden företagsledning/-ägare har av er.

Därför måste man naturligtvis fråga sig om ni egentligen vet vad ni själv gör? Eller är ni så genominfiltrerade av statens och kapitalets infiltratörer att ni inte längre har något självbestämmande?
Glöm inte att staten, säkerhetspolisen redan på 10 - 20-talet såg er och socialisterna som samhällets fiende nr1, och aktivt började arbetet för att försvaga er. Genom delvis infiltration. Och hur det kom at försvåras ytterligare efter vänsterns (sossarnas) valframgångar i mellankrigstiden, där socialdemokraterna togs bor från dessa listor och allt fokus kom istället att sättas in på syndikalister och kommunister.

Dvs det behöver kanske inte vara så konstigt att SAC motarbetar sitt eget syfte, eftersom det inte är syndikalister som styr er längre.
I dagsläget, med er nuvarande strategi (eller brist på strategi) så är ni inte längre något hot mot vare sig stat eller kapital.
det är väl kul för dig om du tror det, som du ju skriver. Men verkligheten ser annorlunda ut. Ni är inte ett hot mot något annat än p individnivå.

Vilket är så synd, eftersom ni hade kunnat göra skillnad.

"Kapitalet fruktar SAC"
Hahaha, eller hur ...

Läste du länken jag redovisade i mitt förra inlägg här i tråden?
Läs den om du inte gjort det - för just sånt, sånt fruktar kapitalet. Sånt är kapitalismen räddare för än något annat.

Ja visst, skitmånga framgångar. Är det därför det är en död rörelse eller?
Som lever vidare genom kompisgäng som vill känna sig intellektuella,
dricka kaffe och snacka skit.
Identitetstjosan osv.

Men visst förtjänar dom väl credd för vunna strider.

Men med tanke på deras enormt höga ambitioner så brister förtroendet när man ser att
prestationerna inte matchar ambitionerna.


Kapitalet blir nog troligt mest besvärade av SAC.

Jag förstår inte riktigt syftet med tråden, många i tråden har lyft fram tvister där SAC
vunnit. Men om framgång räknas i antalet medlemar, så har SAC inte lyckats något
vidare.

Själv är jag med i ett LO fack och skulle inte bli hjälpt av SAC om jag valde det. För att
arbetsgivare förhandlar bara med det största facket om jag inte fått det om bakfoten.
Sedan finns inte SAC på så många orter i landet?

Identitetstjosan? Dricker kaffe? SAC med drygt 5000 medlemmar har fler konflikter än vad LO med 2 miljoner medlemmar har haft senaste åren.

Undrar vad du menar med identitetstjosan? SAC ägnar sig åt faktisk materiell kamp för arbetarklassens levnadsvillkor, har absolut inget med identitetspolitik att göra, det är själva motsatsen till all sorts identitetsvänster.

Tvärtom så lyckas ju SAC med i princip alla konflikter de har tagit. Men visst är det ett misslyckande att man inte kunnat öka organiseringsgraden även om den varit hyfsat stabil senaste 10 åren. Dagens organisation är ju också oerhört mer medveten och stridsvillig än vad SAC var för organisation 10-20 år sedan.

Men om SAC nu är så framgångsrika som du säger, varför lyfter de då Enbart upp framgångar som inträffade för 100 år sedan? Varför lyfter de enbart upp kämpar som kämpade för 100 år sedan?

Det var ju 100 år sedan.

Finns det inga lite mer nutida framgångar?
Finns det inga lite mer nutida kämpar?
Joe Hill i all sin ära, men det var ju för 100 år sedan ...

Du borde ju inse att om man bara kan hitta positiva exempel från sin historia, då har man tappat farten. Då är man på väg mot graven.

Jag menar inte att ni ska lyfta upp tex nutida positiva exempel eller personer bara för att ha något att göra. För såna händelser och såna personer lyfter liksom upp sig själv, i kraft av det genomförda.

Men SAC vilar ju verkligen på Minnet av fornstora dar.

Jag noterar även att ingen faktiskt svarat på mina inlägg här. Hur kommer det sig? Vet ni inte vad ni ska säga eller tror ni att jag är någon slags motståndare som bara vill gnälla?
Men jag ä ingen motståndare, och jag undrar faktiskt varför ni slutade Leva.
Tycker ni inte att er ideologi är värd att kämpa för?
Och om ni bara är en fackförening, då spelar ju er ideologi - syndikalismen - egentligen ingen större roll för er. Då kan ni ju lika bra byta man till "Unionen" eller nåt annat. För inget skiljer er i praktiken från de övriga fackförbunden.
Du kanske tycker det är "svåra" frågor, men om du vet vad du sysslar med så borde du också ha ett svar. Om du inte har ett svar - vaför är du då ens syndikalist eller medlem i SAC?

Existerar SUF fortfarande? Deras hemsida är död sedan flera år och tidningen Direkt Aktion saknar numera fungerande hemsida. Är den helt insomnad?

Ja, det existerar ett flertal grupper. De sitter inte så mycket på nätet dock vilket är ett vanligt fenomen bland vänstern.

Om man kollar på dom enskilda klubbarnas facebooksidor så är det ganska ofta aktivitet, även om dom kan bli bra mycket bättre på att visa sig där. Fast det är väl prioriterat att göra saker AFK gissar jag.

Lägger upp några exempel, orkar inte lägga upp alla

Stockholm
Malmö
Göteborg
Gotland
Örnsköldsvik