Citat:
Ursprungligen postat av
MrSolarium1984
Kan någon förklara med konkreta exempel på hur en person med dessa diagnoser beter sig? Märker man att dom är konstiga i vardagslivet? På vilket sätt isåfall? När jag föreställer mig någon som har autism är det första jag tänker på någon allvarligt sjuk person som man inte kan få kontakt med och lever i sin egen värld och svarar inte på tilltal och såna saker. Aspberger knepiga personer som inte förstår ironi, pratar konstigt och inte förstår uppmaningen "kan du öppna fönstret?" och svarar "Ja jag kan öppna fönstret" och sen händer inget.
Autistiska personer är inte i sinnes fulla bruk och behöver oftast stöd för att kunna leva sitt liv med alla komplikationer, de har ofta vanor som att sitta och vagga sin överkropp och föra klickljud, eller liknande repetitiva vanor för att försvinna in i molnen när de bestämt sig för att det blivit för mycket. Väldigt underligt kroppsspråk, och de har helst inte ögonkontakt ifall de kan komma undan då det är både obehagligt och svårt. Antar att de är ganska gulliga ifrån tredje persons perspektiv men att ha en unge med den diagnosen.. Det är ingen kul grej att uppfostra någon med såna brister, men de är väl rätt glada och nöjda så länge deras värld av trygghet och normalitet kränks. Det leder ofta till att de börjar med dessa reaktioner med repetitiva beteenden då de blir till frids av just vanor. Saker de har gjort flera gånger förut och är bekväma med hjälper dem att flyga bort ett tag.
Nu är ju detta ett väldigt sjukt barn (vid tillfället) och alla är nog inte just på detta vis, men de är väl vad som är vanligast med de. Dem lever inte i samma värld som du och jag, de lever i sitt sinne, och ogillar när någon stör det.
Folk med asperger har ju samma diagnos men av en mildare grad, som du vet. Det är väl ganska lätt att se att folk har mild asperger, missförstår sociala gester som att hälsa och gör något underligt som du inte alls föreslog med rörelsen du försökte skaka hans hand med. Undviker helst ögonkontakt. Underliga hobbies eller program/spel de håller på med, ofta kan de kolla på program avsedda för avsevärt yngre människor. De gillar också att umgås med personer yngre än de själva, på grund av att de har mindre dominans i relation och konversation och bryr sig ofta inte om vad de innebär heller, så det inte finns någon press på dem eller anledning att skämmas över sitt udda sätt.
Som sagt så finns det en del grader av denna nedsättning, detta är vad jag erfaret personligen av personer jag vårdat och haft i min närhet.