Du ska Ni-a dina överordnade !

Här är några av de äldre trådar som Ola Hansson nämnde, med mer eller mindre omedelbar anknytning till detta ämne:

Du eller Ni?

Blev niad idag – gillade det inte, din åsikt?

"Herr", "Fröken", "Ni"

Tilltala med efternamn

"Du" eller "du", och hur är det med "Ni"?

Du med stort D..?

"Ni" i översättningar

Översätta Du/Ni i filmer?

Ha ha jag skrev ett inlägg i min gamla lokaltidnings fritt forum på nätet. Nåt i stil med:

Nu har jag gått och utbildat mig på kvällarna under fyra års tid och äntligen fått min examen. Problemet är att folk vägrar att titulera mig som Ingenjören. En del säger till och med du. Ska det inte löna sig att vilja komma någonstans i livet. Folk har inget hyfs! Snart flyttar jag till Stockholm.

Osv....

Oj oj oj vad det tog fart på gästboken. Folk skrev i en vecka, tog det så seriöst och flög på mig.

"Hur var namnet?"

Eller "vad heter min fröken/fru/herre?"

Det låter som intressant läsning. Länk?

Överklasstrams. Nu har väl inte engelskan direkt du och ni, men tycker det är bättre att man kan justera efter situation.
Tex: How are you eller How are you sir.

Låter som folk har nåt långt uppkört i arslet när man kollar pa gamla filmer och folk tilltalas i tredjeperson eller med "ni".

Det är ju inte ens överklasstrams utan bara ett totalmisslyckat försök till artighet.

När hamburgarvänderskan på Mc Donalds ni:ar dig insinuerar alltså att du står lägre i rang än henne.

Är det samma bland äldre människor?

Jag bor i Finland, finska är det språk som jag pratar med folk ute på stan, på jobb etc. Om jag exempelvis behöver fråga var denochden gatan är av någon okänd människa och den närmaste personen är betydligt äldre (typ i min mormors ålder) än mig frågar jag givetvis (på finska då) : "Ursäkta mig, vet Ni var xgatan är?". Allt annat skulle vara oartigt i mina öron. Jag har också märkt att jag ibland använder Ni i svenska när jag talar med helt okända personer som är betydligt äldre än mig.

Jag har aldrig ens tänkt på att det kunde uppfattas som rent ohyfsat, även om jag förstått att man duar varandra i Sverige. Intressant detdär med att ni:a neråt och använda titlar uppåt. Man lär sig något nytt varje dag.

Nej, jag niar inte folk i min egen ålder eller ens i mina föräldrars ålder. Gamla okända människor niar jag däremot rätt så automatiskt men det blir väl att skärpa sig när man besöker det västra grannlandet näst. Man vill ju inte få en handväska i huvudet när man frågar någon tant om vägen till VikingLine-terminalen.

När jag arbetade på hotell hade vi som regel att Ni'a gästerna vilket som helhet var uppskattat som det verkade, råkade dock ut för detta en gång:

Arg gäst: Jag är "Ni" med dig....
Jag: Och jag är inte "Du" med er................



(Ni'ar ofta äldre människor, känns mest naturligt...)

Menar du att ni används nervärderande ? Jävla donken asså...

Istället för ni så säger jag gubbjävel eller kärring. Till personer i min ålder och neråt så säger jag brorsan eller subba.

Det finns en typ av människor som jag stör mig mer på än på bonntölparna, hur otroligt det än låter. Det är människor som ska till varje pris visa att de är finare än alla andra. Oftast använder de fina ord och ännu finare fraser och uttryck. De verkar föredra så fina ord att de själva inte kan dem. Jo det är sant, det finns sådana.

Så innan du kommer med berättelser om bonntölpar, svensktölparna, kusinen från landet och annat ociviliserat ska du lära dig dem orden du använder. Ordet kotym finns inte i svenskan, ordet du ville skriva för att verka finare är kutym. Ni-reform är ingenting som skedde i slutet av 1960-talet, det är någonting helt annorlunda mot det du tror det är. Att sedan vilja vara ”fin” men inte kunna hantera eller kunna någonting om ”titel-tilltal” tar nog priset.

I Sverige kan det uppfattas som stötande eller iaf uppkäftigt att säga "ni" till en person. Ungefär som att det automatiskt medför att man är ironisk.
Vilket jag tycker är synd. Jag kan ibland känna att man vill tilltala vissa människor, vanligen äldre och/eller folk på arbetsintervjuer, med "ni", "herr", "fru" eller "fröken". Men det uppfattas som sagt som konstigt eller opassande. I engelsktalande länder, och t.ex. Tyskland och Frankrike håller jag med om att man har ett helt annat sätt att tala till främmande människor, och människor man vill bemöta med respekt.
Inte så att svenskar nödvändigtvis är mer otrevliga, men den svenska etiketen är inte vad den borde vara.

"Ni" har aldrig i någon större utsträckning använts som tilltalspronomen för en person.


Att "ni" uppfattas som konstigt beror på att det är ett konstigt sätt att tala på. Det är inte normal svenska, helt enkelt (även om det tycks bli allt vanligare).

Vill du vara ovanligt artig mot ingenjör Pettersson så skall du tilltala honom med "ingenjör Petterson". Vill du vara naturlig i ditt samtal med ingenjör Pettersson så är det bäst att säga "du" till honom. Att däremot kalla ingenjör Petterson för "ni" låter bara fånigt. "Herr Pettersson", "herrn" eller "min herre" funkar naturligtvis också, även om det kommer att få dig att framstå som väldigt gammaldags.

De flesta som säger "ni" i stället för "du" tycks vara ungdomar. Inte sällan rör det sig om butiksbiträden, telefonförsäljare, dörrknackare och andra som kan tjäna en slant på att någon imponeras av deras konstlade beteende.

De som är så gammaldags att de använder "herr X", "herrn", "min herre" och dylika varianter är ett utdöende släkte.


Det kan så vara, men den är vad den är.