Du ska Ni-a dina överordnade !

I civiliserade och kultiverade länder som Frankrike, Tyskland och Ryssland är det god kotym att NI-a sina överordnade. Man ska NI-a sin lärare, läkare och äldre personer man möter, att dua får man be om lov om först. I detta dårarnas paradis, läs; konungariket sverige avskaffades NI-andet 1967 i något som hette Ni-reformen...Vad var det för fårskalle som kom på den idén? Det är förvisso förståeligt att NI-andet inte passade i bonntölparnas land där folk går omkring i sandaler och tubsockor. Nej, dylika finesser förstår sig förståss inte svensktölparna på, de har fått för sig att man kan dua alla, inklusive statsministern och kungen. Sverige är fantastiskt...Återinför NI-andet nu!!!

Civiliserat att nia? Nja. Det är väl snarare på väg bort även i de länder du nämner. Håller med om att det låter artigare, men att nia statsministern för att han är överordnad?

http://forum.flashback.info/scandina...=128898&page=1

Tycker det låter som en urusel idé. Varför ska jag Ni-a någon som är "högre" är jag själv är? Civilisation och kultur handlar inte om att kalla någon eller några för ett "finare" ord, tror du har missat något där...

Tycker du fö seriöst att det spelar någon roll om man använder "du" eller "ni"?

Det märkliga är att min far säger att han aldrig fick säga 'Ni' till äldre personer
han inte kände utan att det alltid var titlar som gällde. Detta ledde också till
konstgjorda konstruktioner då man inte visste vilken titel man skulle använda,
exempelvis 'Hur mås det idag' istället för 'Hur mår Direktör Jansson idag.' Han
växte upp i stockholms medelklass på 40-50-talet.

Just det. 'Ni' säger man till tjänstejon. Herr, fru, magistern, låter bättre. "Vill statsministern ha en kaka?", inte "vill ni ha en kaka?

Även om svenskan tillhör samma språkstam som de språk trådskaparen nämner, har vi använt niandet på ett helt annorlunda sätt.

I sverige har man (historiskt sett) niat nedåt, så att säga, medan man tilltalat "överordnade" med titel. Det är därför många äldre reagerar negativt på ungdomens försök att lägga in kontinental flärd i sitt språk genom att nia dem - de tar det som en nedvärdering. Kombinera detta med en inställning om att äldre ska visas respekt, så kan det bara gå fel.

Exempel från svunna dagar:
"Andersson, kan ni köra fram bilen och städa undan efter er" - typisk mening riktad åt ens chaufför.
"Vill Direktör Nilsson sätta sig så kommer Selma snart med kaffet" - Här har man bjudit hem chefen på kaffe och kaka.

Sensmoral: Vill ni vara gammalmodiga och nia äldre, säg då tant eller farbror istället (vill tant ha en kaka?). Själv tycker jag niandet inte hör hemma i svenskan, vare sig uppåt eller nedåt, utan trivs med att säga du till vem jag vill (såtillvida jag inte vill vara studentikos och dryg genom att tilltala med titel, men det är inte ofta).

Om någon niar mig så avslöjar sig denne i mina ögon som obildad småborgerlig överklass-wannabe.

Jo, sverige har ju alltid varit kusinen från landet och kontinental flärd har bara funnits på kontinenten..Jag vet att det titulerades friskt på 30-40-talet, jag har sett mången Poppe och Sigge Furst käckt prata om fröknar, fruar, ingenjörer och magistrar... men hur tilltalades då en främmande person som man inte visste titeln på? Innan man fick veta att en person titulerades ingenjör Andersson, så måste man ju frågat personen ifråga: Vad heter Ni? Om det nu drevs igenom en ni-reform på 60-talet, så måste det betyda att niandet var utbrett, kan tänka mig att titulerandet avtog efter kriget och niandet tog över..

Den uppfattning jag fått av tyska sedvänjor är att det var väldigt noga med detta, du kunde inte tilltala exempelvis en doktor med "Sie", det var din plikt att veta att han var doktor och följdaktligen skulle han tilltalas med "Herr Doktor".

Precis! Titel tack, om det skall vara fint i kanten. 'Ni' är något man hör på McDonalds.

Det finns redan trådar om detta. Hinner inte söka just nu.

Ni-reformen var någonting som man förgäves försökte genomföra runt sekelskiftet 1900, som en reaktion mot den svenska titelsjukan. Författaren Hjalmar Söderberg var en av tillskyndarna. Den misslyckades dock, och ni kom att förbli ett tilltal som användes av överordnade till underordnade. Det ansågs mycket oartigt att använda till okända personer. När man tilltalade okända personer fick man i stället använda krystade passiva formuleringar som "det är till att vara ute och promenera" eller "får det lov att vara lite mer kaffe?".

Det som genomfördes på 60-talet var i stället logiskt nog du-reformen, som anses ha initierats av Bror Rexed, generaldirektör för Socialstyrelsen.

Visst kan det anses vara en brist att det inte finns något neutralt artigt tilltalsord i svenskan, men det har alltså aldrig funnits något okontroversiellt sådant.