Citat:
Ursprungligen postat av
harlequin73
Fördelen med bitcoins är ju att du har en walletfil med lösenord som bara du (och möjligen den du i hemlighet vill efterlämna allt till eller enligt hemligt testamente litar på) har lösenordet till.
Alternativt att föra över i god tid vad som ska fördelas.
Vid frånfället finns en datafil som är värdelös utan lösenord och eventuella anonyma transaktioner kan inte återvinnas utan att mottagaren samarbetat.
Guld i skogen kan säkert någon privatdetektiv nysta rätt på i värsta fall och det är knappast praktiskt om man skulle vilja tulla på valutareserven av någon anledning.
Nackdelen är att du pratar om är en gåva som juridiskt sett skall återgå till dödsboet. Det där är exakt samma sak som om du bara ger bort förmögenheten till en vän istället för att låta barn ärva den...
Att det praktiskt försvårar situationen är en sak. Men i den juridiska teorin är det där enkelt, det ska återvinnas och barnet skall ärva. Upptäcks det är det med andra ord så att barnen ska ha laglotten av värdet som undanhålls dem.
Citat:
Ursprungligen postat av
Girasoul
En kapitalförsäkring med förmånstagare som är annan än barnen är ju ett ypperligt sätt att kringgå arvsrätten.
Annars får man väl föra ut pengarna från landet och gömma/ge bort dem där de inte kan spåras och återvinnas.
Det här är lite i stil med min stiftelsetanke. Tyvärr omfattar den ju bara delar av förmögenheten. När TS dör kommer han antagligen ändå ha saker kvar som går att ärva. (Om vårt mål då ska vara att barnet inte ska få en enda krona) Att undanhålla delar går ju relativt bra, men att få ner arvet till 0 kr är klurigt. (Som det skall vara i min personliga åsikt)
Trådskaparen:
De tips som nämns här i tråden är mer av typen undanhållande från juridiken. De är inte juridiskt hållbara faktiskt, de kan fungera i praktiken, men vet man om att de finns så ska dödsboet ha tillbaka tillgångarna eftersom det underhållande som tipsas om i ett flertal inlägg i tråden egentligen går emot juridikens åsikt i det här fallet.
Det finns ett par juridiska sätt för barnet att bli utan arv:
ÄB 15:1 - Barnet dödar föräldern.
ÄB 15:2 - Barnet har genom tvång, förledande eller missbruk av annans oförstånd fått testamente tillbakadraget. (tror dock inte att det påverkar laglotten, folk som inte är bröstarvingar förlorar dock arv här.)
ÄB 1:1 - Barnet har dött före arvlåtaren.
Så i teorin, för att ett barn ska bli arvlöst, så rekommenderar jag antingen att döda barnet, eller att förmå barnet att döda föräldern. Om det skett "vanliga" förmögenhetsöverföringar till andra personer så skall dessa betalas tillbaka.
Om det skett konstiga förmögenhetsöverföringar, exempelvis att du eldar upp förmögeheten, eller skänker en krona till alla som går förbi och på det viset gör av med en miljon, då kan dessa självklart inte återvinnas till dödsboet. Men så fort personer får större delar som är värt att ta tillbaka, då kommer de förmodligen också att tas tillbaka om den som ansvarar för dödsboet inte är helt bortkommen.
Det finns egentligen några möjligheter man kan försöka med och som
kan få juridiskt stöd. Men om det upptäcks så uteblir den effekt du vill ha.
Att exempelvis testamentera bort alla sina pengar till en stiftelse med något som man brinner för. Ett barn måste bestrida ett sådant testamente inom viss tid, och sker inte det så förlorar barnet sin rätt till laglott. Nu beror det såklart på barnet. Men om en förälder testamenterar bort alla sina pengar för en god sak så är jag inte säker på att alla barn skulle få för sig att klandra detta testamente. Många är såklart okunniga om klander-reglerna och jag är osäker på hur sånt sköts i praktiken om man exempelvis uppmanar den arvsberättigade att bestrida för sin laglott?
Ponera följande. Jag dör och efterlämnar två barn. Men jag testamenterar all min egendom till "Stiftelsen för hemlösa advokater" en trevlig stiftelse som helt enkelt ger villor i fina områden till stackars advokater som bor i hyresrätt. Mina två barn har då sex månader på sig att klandra testamentet. De vet förmodligen inte om det och några månader går. När det gått fem månader klandrar det ena barnet testamentet och säger till det andra att göra detsamma, det andra barnet klandrar testamentet efter 7 månader.
Resultatet blir att det förstnämnda barnet får ut sin laglott, men den siste har förlorat sin rätt helt. En fjärdedel av totalen kommer gå till det första barnet, men tre fjärdedelar går till stiftelsen. (första barnet får sin laglott, dvs 50 % av de 50 % av arvet hon skulle fått om testamentet inte fanns.)