Ebba Busch, partiledare för KD

Du säger att man bör ha rätt att vägra detta utan att argumentera för varför man bör ha denna rätt. Inte heller bemöter du alla motargument som redan framförts.

Falsk dikotomi, jag argumenterar både för avskaffad offentlig sjukvård och samvetsklausuler tills dess att så sker. Det finns ingen inneboende motsatsställning mellan de båda ståndpunkterna. Den fria avtalsrätten är meningslös så länge staten hindrar mig att avtala med andra än staten eller statsfinansierade entreprenörer.

Tvärtom så blir din argumentation svår, eftersom läkare redan idag kan vägra att utföra omskärelse som inte är av medicinska skäl.

Du tar upp den begränsade konkurrenssituationen inom vården som motargument mot den fria avtalsrätten. För det första finns det en konkurrenssituation även om den kunde vara bättre men argumentera för en förbättrad konkurrens om du tycker det är ett problem istället för att rasera något som är bra, nämligen den fria avtalsrätten.

Vi ska inte börja tvinga parter att ingå avtal som de inte vill ingå. Tvång och förbud är inga bra metoder, det är ett inskränkt tankesätt som hör hemma i en dunkel historia.

I slutändan är det ju en fråga om de frihetliga inskränkningar som följer av statens intervention i samhället kan vara berättigade att tackla genom ytterligare regleringar som förvisso innebär en ytterligare inskränkning i vissas frihet men samtidigt innebär en rejäl minskning i förtryck av andra. Är det acceptabelt att göra en avvägning mellan barnsköterskornas frihet (dvs från delar av det förtryck som följer av att vara bunden till staten som motpart) och klinikernas under, eller bör vi kategoriskt avfärda all förändring som innebär en försämring för någon oavsett frihetsökning för andra?

En lösning jag helst hade sett, även om inte EBT lär dela den åsikten, är samvetsklausul i den offentligfinansierade vården och upp till marknadens parter att avtala själva i den privatfinansierade. Rasera avtalsfriheten vet jag inte riktigt om jag skulle säga hänger på den här frågan däremot, det finnns ju redan nu en stor del indispositiva bestämmelser liksom kontraheringsplikt och kontraheringsförbud som reglerar avtalsbildning på flertalet områden.

Ska den samvetsklausulen också ge utrymme att vägra ge vård till en massmördare, en terrorist, en muslim eller t.ex. en rasist? Vem ska få avgöra när samvetet ska få säga nej till att ge det som den ingår i den offentliga vården?

"När jag var 15 började min kompis och jag att snusa, hans fri-religiösa föräldrar bröt ihop.
Dom hade uppfostrat en knarkare, tobak, röka, hash som är inkörsporten för tyngre knark så gick deras tankebana. Du påminner mig om hans puckade föräldrar."

Ser du likheten i tankebanan nu?



Borttagandet av ett friskt foster hos en frisk moder är inte vård, det är en service som jag är för.

Men liksom EBT förstår jag och respekterar att det finns dugliga barnmorskor som lider av att utföra
aborter. En samvetsklausul är bara en samvetsklausul som inte påverkar resten av vården i någon stor omfattning. Du behöver inte fantisera ihop att muslimer inte ska få vård.

Jag ser att du inte besvarade frågan du citerade.

Min uppfattning om skälet till att Ni talar förbi varandra är att att socialisterna har annekterat samvetsbegreppet. Det har sedan 1960-talet ansetts vara förenligt med ett "gott samvete" att vapenvägra, men sedan abort lagen har det inte ansetts förenligt med "gott samvete" att vägra abort. Varför? Jo, därför både vapenvägran och abortsamvetesförbud är samhällsnedbrytande - precis det socialisterna önskar.

Precis som Svenne skriver så hade landstingen lätt kunna ordna ett antal barnmorsketjänster som var abortbefriade. De hade kunnat betyda något lägre lön emedan den anställdes användbarhet vore lägre.

Precis som Russel skriver så är det en fullt rimlig samvetsfråga att inte vilja delta i aborter under de omständigheter som gäller i Sverige och det behöver inte enbart vara "amerikansk kristen höger" som motiverar att man vill avstå. Rätt många skulle nog kunna tänka sig att vara barnmorska - om man slapp vara motsatsen och ta liv istället för att hjälpa fram.

Så, både Svennes och Russels lösningar motverkas av en socialistisk makthegemoni där samvetsfrågorna kidnappats, ockuperats och annekterats. Härvid är EBT:s inspel så viktigt emedan det är en början till att bryta upp denna hegemoni, och det är givetvis också skälet till att socialisterna är så hatiska. De vet att kommer denna fråga upp på den politiska dagordningen, då kan de i längden inte vinna den. Alla som tänker efter en stund inser förstås att en vanlig slentrianabort inte alls är sjukvård vem är sjuk? Vem vårdas? Därför är det fullt rimligt med både en samvetsklausul och med särskilda abortfria barnmorsketjänster. I ett land som exporterar så många sjuksköterskor är det på tiden att ta denna fråga på allvar och se till att behålla de vi utbildar här i landet.

Håller helt med dig, det går inte att säga att man som konservativ inte ska ta upp migration eller vice versa att man inte ska trycka på de konservativa argumenten för en mer restriktiv migrationspolitik för att man är rädd för att uppfattas som konservativ.

Det är viktigt att peka på att den hållningen är ett viktigt fundament av socialkonservatism/nationalkonservatism. Sedan att det finns borgerliga liberaler som lättvindigt betecknar sig som konservativa och hävdar att den hållningen är förenlig med dagens rådande progressivitet och mångkulturella hysteri lurar både sig själva och andra. Det finns ingenting konservativt i den diskursen. Tänker då närmast på kretsen kring Axess, som ju annars har mycket att bidra med i debatten.

Samma sak gäller kriminalpolitiken som ju är tätt sammanlänkad med dessa frågor. Personligen är kriminalpolitiken för mig ett lika varigt sår som Sveriges migrationspolitik.

Ja, det är inga dåliga maktanspråk abortförespråkarna har.

Att abort är tillåtet räcker inte. Det måste också vara finansierat av skattemedel. Ingen ska kunna avstå uppgiften (som vården är organiserad idag). Och ingen ska ens offentligt kunna ta moraliskt avstånd från akten och de som utför den.

Jag tror att det har att göra med att handlingen i någon slags naturrättslig mening är så extremt svår att motivera. Alla omständigheter pekar på att det är omoraliskt: litet barn, får inte leva, mamman fördriver sitt eget barn, ofta orimliga orsaker, vill satsa på karriären, med mera. Det lyser orättfärdighet lång väg. Det krävs väldig komplicerad hjärngymnastik för att 40.000 aborter per år ska framstå som rimligt. Ett sätt att göra det rimlig, är att nästan ställa frågan på sitt huvudet och säga att kvinnans rätt att välja är den främsta dygden, och alla som vill inskränka den är onda. Då bli varje försök till manifestation av motstånd mot "rättigheten" ett hot mot den bräckliga idén om att abort ö.h.t. skulle ligga inom moralens råmärken. De flesta kvinnor vill kunna göra abort, förtränga det jobbiga, och sen aldrig i något sammanhang behöva känna eller höra att det eventuellt var lite moraliskt fel det hon gjorde. Detta tror jag är orsaken till det starka motståndet mot samvetsklausulen.