Citat:
Ursprungligen postat av
SnakePlisssken
Jag har väldigt svårt för rena konspirationssiter eftersom de drivs på affärsmässig basis. En hemsida likt tragedy and hope, vars enda idé är just konspirationer tvingar fram ett beteende där man hela tiden måste hitta (på) nya konspirationsteorier - det är allt annat än ett steg i rätt riktning för de som söker "sanningen".. Självklart kan du hitta ett eller annat guldkorn även på sådana platser (upplys oss gärna i sånt fall) men precis som här på flashback - där INGEN hittills lyckats formulera en enda konspirationsteori som visat sig sann - så drunknar eventuell sanning i träsket av dynga. Men om du föredrar att gräva runt på sådana platser står det dig förstås fritt, jag förstår bara inte varför man väljer att sätta sin tillit till folk som har fantasier som affärsidé - det är lika briljant som att gå till medium, astrologer och healers i mina ögon.
Istället för att kalla det hatisk attityd så kanske du åtmionstonde borde testa mitt råd först (att läsa boken istället), jag har i alla fall testat era råd och tips om hemsidor och konspirationsfilmer hundratals gånger..
Jag håller till stor del med din syn på konspirationsmedia. Det tog inte lång tid innan jag blev väldigt trött på det och tyckte att det var extremt ensidigt. På ett sätt kan jag förstå att man vill utgöra ett slags alternativ till mainstream och därför fokuserar ensidigt på att opponera sig mot mainstream, att vara ett alternativ. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Jag tror också att det är en manifestation av hur världen fungerar att informationslandskapet strukturerar sig som det gör. Exempel på detta är att om alltför hög grad av upplysning ges till alltför många så kommer sannolikt olika maktfaktorer sätta stopp för det - något som jag inte tar ställning för eller emot, det är nog oundvikligt, och dessutom är jag fullt förstående för att vissa saker inte bör spridas till vem som helst. (kasta pärlor åt svin)
Citat:
The remarks were apparently made by Swinton, then the preeminent New York journalist, probably one night in 1880. Swinton was the guest of honour at a banquet given him by the leaders of his craft. Someone who knew neither the press nor Swinton offered a toast to the independent press. Swinton outraged his colleagues by replying:
There is no such thing, at this date of the world's history, in America, as an independent press. You know it and I know it.
There is not one of you who dares to write your honest opinions, and if you did, you know beforehand that it would never appear in print. I am paid weekly for keeping my honest opinion out of the paper I am connected with. Others of you are paid similar salaries for similar things, and any of you who would be so foolish as to write honest opinions would be out on the streets looking for another job. If I allowed my honest opinions to appear in one issue of my paper, before twenty-four hours my occupation would be gone.
The business of the journalists is to destroy the truth, to lie outright, to pervert, to vilify, to fawn at the feet of mammon, and to sell his country and his race for his daily bread. You know it and I know it, and what folly is this toasting an independent press?
We are the tools and vassals of rich men behind the scenes. We are the jumping jacks, they pull the strings and we dance. Our talents, our possibilities and our lives are all the property of other men. We are intellectual prostitutes.
källa:
http://www.constitution.org/pub/swinton_press.htm
En annan intressant sak som jag tänkt på är att jag tycker mig se att det finns ett samband mellan en slags rädsla, en slags extroversion och drivkraft, egoism och en slags trångsynthet. Det är detta som fått mig att filosofera kring sökare vs krigare. Henrik Palmgren på red ice tycker jag verkar vara ett bra exempel på vad jag menar. Det är folk med hög grad av rädsla och den förknippade trångsyntheten som faktiskt producerar någonting. Jag har också jämfört detta med att välja mellan Coca-Cola och Pepsi; det enda sättet att förbli i ett tillstånd där man överväger båda alternativen exakt lika mycket är genom att inte välja någon. (jämför med till exempel autism) Detta tycks vara ett ämne som behandlas i The Matrix:
Citat:
Sentient programs. They can move in and out of any software still hardwired to the system. That means that anyone we haven't unplugged...is potentially an agent. Inside the matrix...they are everyone...and they are no one. We have survived by hiding from them, by running from them...but they are the gatekeepers. They are guarding all the doors, they are holding all the keys, which means that sooner or later, someone is going to have to fight them. I won't lie to you, Neo. Every single man or woman who has stood their ground, everyone who has fought an agent, has died. But where they have failed, you will succeed--I've seen an agent punch through a concrete wall. Men have emptied entire clips at them and hit nothing but air. Yet their strength and their speed are still based in a world that is built on rules. Because of that...they will never be as strong or as fast as you can be.
En annan mycket bra film i detta sammanhang är Nightcrawler:
Citat:
When Lou Bloom, a driven man desperate for work, muscles into the world of L.A. crime journalism, he blurs the line between observer and participant to become the star of his own story. Aiding him in his effort is Nina, a TV-news veteran.
https://www.youtube.com/watch?v=u1uP_8VJkDQ
Att se den filmen hade en effekt på mig som påminner starkt om en psykedelisk drog, något jag märkt att konst av olika slag kan ha ibland.
Hela det här ämnet med att bli upplyst av sitt motstånd är något som intresserat mig på sistone. Jag har läst lite om dialektik som Marx och Hegels idéer, och olika teorier om vad banker, media etc. har för roll i att spela olika sidor mot varandra, även om sionism etc. Jag tror det var i denna intressanta intervju som det nämndes lite om olika dialektiker såsom Katolicism vs Protestantism och fascism vs kommunism:
http://www.redicecreations.com/radio...RIR-141205.php
Jag har läst lite om the vanguard party som nämns här:
https://www.youtube.com/watch?v=MmRgMAZyYN0
Jonathan Bowden säger en del intressanta saker på youtube som har relevans till det här med dialektik, t.ex. här:
https://www.youtube.com/watch?v=J92f2S3E0S8
Här är en bok jag köpt men inte hunnit läsa:
http://www.amazon.com/Dialectic-Enli...+enlightenment
Jag har märkt att det finns en rörelse av folk som kallar sig för skeptiker, folk för rationellt tänkande etc. med t.ex. tidskriften Skeptic, sidan skeptic.com, Center For Applied Rationality, podcaster som Skepticality och Rationally Speaking etc. Jag har dock lagt märke till att samma typ av dialektik som märks i hur konspirationsfolket, de som ofta går under benämningen truthers, ofta är fastmurade i opposition mot The Powers That Be etc. märks i denna rörelse i hur man är i dialektisk opposition mot folk som tror på konspirationer eller paranormala fenomen. Jag som sanningssökare är inte hemma i någon av dessa två läger eller något annat läger, och jag ser till exempel ingen riktig motsatsställning mellan de två utan de är för mig båda del av samma sak, dialektiken. Dock är det nog väldigt ofta så att man måste ha någon slags opposition för att evolveras i sitt sökande, det ser man ju t.ex. i debatter att en debatt där sidorna bara håller med varandra leder ingenvart. Det tycks också ha varit någonting relaterat till detta som fått mig att känna att jag vuxit ur konspirationsmedia och konspirationsfolket; jag tycks ha en slags automatisk psykologisk reaktion som påminner om the vanguard party, där jag liksom söker slå bort grupptänk, hela tiden alienera mig från allt och alla, i sökandet efter sanning; något som oundvikligen blir en slags psykisk störning; och vilket jag också tror är den egentliga grunden för många psykiska störningar.