Tidigare erfarenheter: Grönt/brunt, spice, tjack, ecstacy, MDMA, LSD, kokain, svamp, Metadon, Lyrica, Tramadol, Oxycodone, Subutex, Citodon, Dolcontin, diverse benzodiazepiner, 4f-pvp, 3-meo-pcp, 6-mapb, 25i-nbome, TT's OZ.
Tidigare tripprapporter:
- Muskotnötens underbara effekter
- Världens bästa drog - ensamtripparen (LSD)
Förord:
Efter min tripp på DPT så insåg jag att mina LSD erfarenheter inte alls kommer i närheten av det som jag fick uppleva på DPT. Jag säger inte att LSD suger men jag misstänker att mina blotters har varit svaga för rent visuellt har LSD inte gett mig så mycket. Vad jag skulle få uppleva på DPT slog alla mina förväntningar och det var det mest intensiva jag någonsin varit med om.
Dagen innan dagen D
Söndag, klockan börjar närma sig nio på kvällen. Jag och Harry börjar rada upp våra linor. Uppskattningsvis 50 - 60 mg sugs upp i min högra näsborre och inte fan sved det till som alla varnar för. Inte för Harry heller. Vilka veklingar Flashbackare är tänker jag. Därefter börjar det rinna ner i halsen och det smakar kemiskt i brist på bättre ord. Några klunkar Coca Cola ett par gånger i minuten gör susen men rätt så fort så reagerar min hjärna på smaken i halsen och kräkreflexen sätts igång och jag rusar mot toan och all Cola forsar ut i porslinstolen. Röd som en tomat är jag i huvudet och går tillbaks till min fåtölj och försöker lugna ner mig efter min lilla fadäs. Humöret blir bättre och bättre och musiken låter grym. Jag märker av lite visuellt men inget nämnvärt. Ingen speciell eufori heller men humöret är på topp i alla fall. Ligger i soffan och käkar Doritos och är fascinerad av psytrance låtarna som spelas. Harry mår ännu bättre än mig och han ser fina visuals trots att han låg på en 40 mg dos.
Dagen D
Efter gårdagens "smakprov" känner jag mig redo för att ta en starkare dos. Klockan hinner nästan slå 22.00 innan jag är hemma från jobbet. Ytterligare en påse Doritos inhandlas för det smakade så jävla gott när jag hade min mini-tripp. Innan jag intog substansen så gjorde jag misstaget att ringa en före detta kollega som slutade på mitt jobb veckan innan. Jag bjöd ut henne, men hon hade pojkvän. Inte för att jag ångrade själva samtalet, men jag borde väntat med detta till dagen efter, för jag snöade in mig rätt så mycket om detta under själva trippen.
Strax efter 22.10 började jag processen med att tömma påsen, hacka upp med rakblad och med ögonmått göra det bästa för att få en ungefärlig dos (rekommenderas inte. Använd alltid våg). Jag hade 250 mg i påsen och uppskattningsvis hade jag en hög på cirka 100 - 120 mg som jag delade upp i två linor, en i varje näsborre. Den här gången kändes det betydligt mer i näsan. Visst sved det, men fan inte så som folk här på Flashback förklarar. Att det bränner utav satan. Smaken satte sig i halsen rätt så omgående men det var något jag inte tänkte på särskilt mycket men klart att det behövdes en iskall Powerking för att skölja ner smaken då och då.
Strax efter jag snortat upp allt så går jag till sovrummet och byter om till ett par sköna mjukisbyxor och en varm tröja. Tar med kudde och täcke in till vardagsrummet för att ligga och mysa i min sköna soffa. Rätt så fort tycker jag att jag börjar känna något trots att det bara hade gått åtta minuter uppskattningsvis. Det första som händer är att musiken låter annorlunda. Det låter mäktigare på något sätt. Jävlar vad fort det slog på tänker jag! Sätter igång en annan låt och här är jag helt övertygad om att detta kommer bli en magisk kväll eftersom nu hade det gått knappt femton minuter men musiken börjar redan förvrängas lite som om volymen höjs och sänks lite smått.
Vid det här tillfället börjar smaken i halsen försvinna och jag är förvånad att jag inte har spytt någonting. Jag slänger en blick mot en bukett blommor och dessa börjar röra på sig. Men bara lite, för mina visuals är inte i full rulle ännu. Men det börjar hända saker märker jag och detta ger mig ett leende på läpparna. Jag bara ligger i soffan och funderar på var trippen kommer ta mig någonstans.
Jag slänger blickar lite här och var i rummet och fler och fler saker börjar röra på sig. Tavlor och statyer får skuggor över sig som sveper förbi, fram och tillbaks. Tyckte det såg jävligt häftigt ut. Saker och ting svajar lite häftigt och hela datorskärmen framför mig blir levande och bokstäver flyger omkring och allting är liksom böljande.
Efter 30 - 40 minuter har jag nått peaket och det är här det på allvar går loss. Euforin i kroppen är så otroligt stark. Jag känner inget annat än kärlek till allt och alla! Jag reser mig upp ur soffan och dansar lite för mig själv i takt till musiken och alla danssteg är så perfekta. Men musiken var definitivt det centrala i trippen och det kändes som om det var musiken som styrde allt. Jag lägger mig ner återigen i soffan och bara stirrar på datorskärmen framför mig och jag är som hypnotiserad av musiken. Jag kände mig verkligen hypnotiserad vissa gånger och att jag "sögs" in i den psykadeliska trippen. Detta är otroligt svårt att förklara det är bara något som måste upplevas.
När jag ligger där i soffan och ser på Tickling the Amygdala så upplever jag något helt magiskt. Från 4.50 och framåt så ser det ut som om en människa skapas. Jag vet inte varför, men när människan var "färdigbyggd" så var jag i extas! Det var kanske musiken som lät så jävla fucking underbart eller att när människan vänder sig om så kanske det kändes som om den kollade på mig. Eller så var det en kombination av båda för en tår rann ner från mitt öga när jag såg detta. Jag skojar inte. Jag fick en tår i ögat för det var så otroligt fint. Resten av videon var för övrigt kanske det vackraste jag har sett i mitt liv.
En bit in i peaket fick jag lite smått oroande tankar. Jag sneade inte, men det var mest orostankar. Jag analyserade hela mitt samtal med tjejen jag ringde och hur hon kan ha upplevt samtalet ur sitt eget perspektiv. Jag försökte tänka som hon och om det var dumt gjort av mig att ringa till en före detta kollega och bjuda ut henne. Men kärleken jag upplevde från DPT fick mig bara tänka goda saker om henne och att hon säkert uppskattar att någon tänker på henne och hade mod att bjuda ut henne. Får även en del SMS från min kompis som svarade på ett SMS jag skickade vid 22-tiden där jag skrev att hon hade pojkvän och inte kunde ses. "Du har alltid mig" skriver han tillbaks, på skojs skull. Men jag kände inget annat än kärlek som sagt så jag tänkte bara för mig själv vilken fin och god vän jag har som stöttar mig sådär efter att " mitt hjärta har brustit" sedan jag blev nekad av tjejen.
Euforin är nästan outhärdlig vid denna punkt och jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra. Ena stunden dansar jag och är glad, den andra stunden ligger jag i soffan och dyker djupt i mina tankar om mitt liv, min hemska barndom, vem jag är som person och hur jag uppfattas ur andra människors perspektiv. Jag kan ärligt säga att jag inte kom fram till något eftersom alla mina sinnen var så pass förstärkta så jag tappade lätt fokus från mitt djuptänkande.
Då och då så försöker jag släppa själva trippen för att göra saker så jag inte tappar min verklighetsuppfattning. Jag röker en cigg, kollar på någonting familjärt på TVn, går runt i min lägenhet, sätter igång hip-hop som jag vanligtvis brukar lyssna på. Inte för att jag sneade, men lite oroande tankar dök upp emellanåt och jag behövde göra detta för att inte tappa greppet på något sätt. Men detta pågår inte länge utan jag försöker bara njuta så mycket jag kan av trippen. Jag ser att jag har ett missat samtal från min kompis som SMSade mig tidigare. När jag såg det missade samtalet visste jag inte vad jag skulle göra. Jag fick nästan panik. Om jag inte ringer tillbaks, kommer han vara orolig för mig och tro att jag har överdoserat? Kanske han ringer min familj och berättar vad jag sysslar med? Det får absolut inte hända!
Jag ringer upp han bestämmer jag mig för. Min kompis vet inte vad man inte ska göra med en person som är påverkad av psykadelika. Han har aldrig tagit något sånt. Jag säger jag älskar han, han kallar mig bög och det smäller som ett slag i magen på mig. Varför säger han så? Jag pratar väldigt osammanhängande, glömmer saker, och förklarar att jag inte är fullt kapabel till att ha igång samtalet som han märker. Han ignorerar vad jag sa och frågar vad jag berättade för tjejen jag ringde innan och jag förklarade exakt vad jag sa. Han skrattar och säger att jag inte skulle sagt så och så, utan att jag istället skulle sagt si. Det där smäller mig ännu hårdare i magen. Gjorde jag en tabbe med tjejen tänker jag? Kommer jag skämmas för resten av livet för detta? Jag avslutar samtalet snarast med min kompis eftersom jag fick en känsla av att han enbart pratar med mig för att han är orolig för att jag har knarkat och för att se så jag inte dör av en överdos eller något. Jag frågar han om han har högtalaren igång på sin mobil och om andra i så fall lyssnar på mig. Ett förvånande nej fick jag till svars. Sedan säger vi hej då till varandra till slut.
Tidigare tripprapporter:
- Muskotnötens underbara effekter
- Världens bästa drog - ensamtripparen (LSD)
Förord:
Efter min tripp på DPT så insåg jag att mina LSD erfarenheter inte alls kommer i närheten av det som jag fick uppleva på DPT. Jag säger inte att LSD suger men jag misstänker att mina blotters har varit svaga för rent visuellt har LSD inte gett mig så mycket. Vad jag skulle få uppleva på DPT slog alla mina förväntningar och det var det mest intensiva jag någonsin varit med om.
Dagen innan dagen D
Söndag, klockan börjar närma sig nio på kvällen. Jag och Harry börjar rada upp våra linor. Uppskattningsvis 50 - 60 mg sugs upp i min högra näsborre och inte fan sved det till som alla varnar för. Inte för Harry heller. Vilka veklingar Flashbackare är tänker jag. Därefter börjar det rinna ner i halsen och det smakar kemiskt i brist på bättre ord. Några klunkar Coca Cola ett par gånger i minuten gör susen men rätt så fort så reagerar min hjärna på smaken i halsen och kräkreflexen sätts igång och jag rusar mot toan och all Cola forsar ut i porslinstolen. Röd som en tomat är jag i huvudet och går tillbaks till min fåtölj och försöker lugna ner mig efter min lilla fadäs. Humöret blir bättre och bättre och musiken låter grym. Jag märker av lite visuellt men inget nämnvärt. Ingen speciell eufori heller men humöret är på topp i alla fall. Ligger i soffan och käkar Doritos och är fascinerad av psytrance låtarna som spelas. Harry mår ännu bättre än mig och han ser fina visuals trots att han låg på en 40 mg dos.
Dagen D
Efter gårdagens "smakprov" känner jag mig redo för att ta en starkare dos. Klockan hinner nästan slå 22.00 innan jag är hemma från jobbet. Ytterligare en påse Doritos inhandlas för det smakade så jävla gott när jag hade min mini-tripp. Innan jag intog substansen så gjorde jag misstaget att ringa en före detta kollega som slutade på mitt jobb veckan innan. Jag bjöd ut henne, men hon hade pojkvän. Inte för att jag ångrade själva samtalet, men jag borde väntat med detta till dagen efter, för jag snöade in mig rätt så mycket om detta under själva trippen.
Strax efter 22.10 började jag processen med att tömma påsen, hacka upp med rakblad och med ögonmått göra det bästa för att få en ungefärlig dos (rekommenderas inte. Använd alltid våg). Jag hade 250 mg i påsen och uppskattningsvis hade jag en hög på cirka 100 - 120 mg som jag delade upp i två linor, en i varje näsborre. Den här gången kändes det betydligt mer i näsan. Visst sved det, men fan inte så som folk här på Flashback förklarar. Att det bränner utav satan. Smaken satte sig i halsen rätt så omgående men det var något jag inte tänkte på särskilt mycket men klart att det behövdes en iskall Powerking för att skölja ner smaken då och då.
Strax efter jag snortat upp allt så går jag till sovrummet och byter om till ett par sköna mjukisbyxor och en varm tröja. Tar med kudde och täcke in till vardagsrummet för att ligga och mysa i min sköna soffa. Rätt så fort tycker jag att jag börjar känna något trots att det bara hade gått åtta minuter uppskattningsvis. Det första som händer är att musiken låter annorlunda. Det låter mäktigare på något sätt. Jävlar vad fort det slog på tänker jag! Sätter igång en annan låt och här är jag helt övertygad om att detta kommer bli en magisk kväll eftersom nu hade det gått knappt femton minuter men musiken börjar redan förvrängas lite som om volymen höjs och sänks lite smått.
Vid det här tillfället börjar smaken i halsen försvinna och jag är förvånad att jag inte har spytt någonting. Jag slänger en blick mot en bukett blommor och dessa börjar röra på sig. Men bara lite, för mina visuals är inte i full rulle ännu. Men det börjar hända saker märker jag och detta ger mig ett leende på läpparna. Jag bara ligger i soffan och funderar på var trippen kommer ta mig någonstans.
Jag slänger blickar lite här och var i rummet och fler och fler saker börjar röra på sig. Tavlor och statyer får skuggor över sig som sveper förbi, fram och tillbaks. Tyckte det såg jävligt häftigt ut. Saker och ting svajar lite häftigt och hela datorskärmen framför mig blir levande och bokstäver flyger omkring och allting är liksom böljande.
Efter 30 - 40 minuter har jag nått peaket och det är här det på allvar går loss. Euforin i kroppen är så otroligt stark. Jag känner inget annat än kärlek till allt och alla! Jag reser mig upp ur soffan och dansar lite för mig själv i takt till musiken och alla danssteg är så perfekta. Men musiken var definitivt det centrala i trippen och det kändes som om det var musiken som styrde allt. Jag lägger mig ner återigen i soffan och bara stirrar på datorskärmen framför mig och jag är som hypnotiserad av musiken. Jag kände mig verkligen hypnotiserad vissa gånger och att jag "sögs" in i den psykadeliska trippen. Detta är otroligt svårt att förklara det är bara något som måste upplevas.
När jag ligger där i soffan och ser på Tickling the Amygdala så upplever jag något helt magiskt. Från 4.50 och framåt så ser det ut som om en människa skapas. Jag vet inte varför, men när människan var "färdigbyggd" så var jag i extas! Det var kanske musiken som lät så jävla fucking underbart eller att när människan vänder sig om så kanske det kändes som om den kollade på mig. Eller så var det en kombination av båda för en tår rann ner från mitt öga när jag såg detta. Jag skojar inte. Jag fick en tår i ögat för det var så otroligt fint. Resten av videon var för övrigt kanske det vackraste jag har sett i mitt liv.
En bit in i peaket fick jag lite smått oroande tankar. Jag sneade inte, men det var mest orostankar. Jag analyserade hela mitt samtal med tjejen jag ringde och hur hon kan ha upplevt samtalet ur sitt eget perspektiv. Jag försökte tänka som hon och om det var dumt gjort av mig att ringa till en före detta kollega och bjuda ut henne. Men kärleken jag upplevde från DPT fick mig bara tänka goda saker om henne och att hon säkert uppskattar att någon tänker på henne och hade mod att bjuda ut henne. Får även en del SMS från min kompis som svarade på ett SMS jag skickade vid 22-tiden där jag skrev att hon hade pojkvän och inte kunde ses. "Du har alltid mig" skriver han tillbaks, på skojs skull. Men jag kände inget annat än kärlek som sagt så jag tänkte bara för mig själv vilken fin och god vän jag har som stöttar mig sådär efter att " mitt hjärta har brustit" sedan jag blev nekad av tjejen.
Euforin är nästan outhärdlig vid denna punkt och jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra. Ena stunden dansar jag och är glad, den andra stunden ligger jag i soffan och dyker djupt i mina tankar om mitt liv, min hemska barndom, vem jag är som person och hur jag uppfattas ur andra människors perspektiv. Jag kan ärligt säga att jag inte kom fram till något eftersom alla mina sinnen var så pass förstärkta så jag tappade lätt fokus från mitt djuptänkande.
Då och då så försöker jag släppa själva trippen för att göra saker så jag inte tappar min verklighetsuppfattning. Jag röker en cigg, kollar på någonting familjärt på TVn, går runt i min lägenhet, sätter igång hip-hop som jag vanligtvis brukar lyssna på. Inte för att jag sneade, men lite oroande tankar dök upp emellanåt och jag behövde göra detta för att inte tappa greppet på något sätt. Men detta pågår inte länge utan jag försöker bara njuta så mycket jag kan av trippen. Jag ser att jag har ett missat samtal från min kompis som SMSade mig tidigare. När jag såg det missade samtalet visste jag inte vad jag skulle göra. Jag fick nästan panik. Om jag inte ringer tillbaks, kommer han vara orolig för mig och tro att jag har överdoserat? Kanske han ringer min familj och berättar vad jag sysslar med? Det får absolut inte hända!
Jag ringer upp han bestämmer jag mig för. Min kompis vet inte vad man inte ska göra med en person som är påverkad av psykadelika. Han har aldrig tagit något sånt. Jag säger jag älskar han, han kallar mig bög och det smäller som ett slag i magen på mig. Varför säger han så? Jag pratar väldigt osammanhängande, glömmer saker, och förklarar att jag inte är fullt kapabel till att ha igång samtalet som han märker. Han ignorerar vad jag sa och frågar vad jag berättade för tjejen jag ringde innan och jag förklarade exakt vad jag sa. Han skrattar och säger att jag inte skulle sagt så och så, utan att jag istället skulle sagt si. Det där smäller mig ännu hårdare i magen. Gjorde jag en tabbe med tjejen tänker jag? Kommer jag skämmas för resten av livet för detta? Jag avslutar samtalet snarast med min kompis eftersom jag fick en känsla av att han enbart pratar med mig för att han är orolig för att jag har knarkat och för att se så jag inte dör av en överdos eller något. Jag frågar han om han har högtalaren igång på sin mobil och om andra i så fall lyssnar på mig. Ett förvånande nej fick jag till svars. Sedan säger vi hej då till varandra till slut.
__________________
Senast redigerad av Amaranti 2015-02-07 kl. 01:57.
Senast redigerad av Amaranti 2015-02-07 kl. 01:57.
5/5. Känner igen mig i att man kan få lite negativa tankar och ifrågasätta sig själv och liknande, men utan att man snear. Som att det går lite i vågor. Men riktigt bra substans! Blev lite sugen på att trippa till helgen, invänta rapport möjligen! 
