Citat:
Ursprungligen postat av
studentroland
På
denna sidan talas om att svärd på hästryggen endast kan användas om man har stigbyglar, samt om liknande motiv på sparlösastenen som på Frisiska mynt? Dessutom är det väl tveksamt att anta att runristaren endast kände svenska förhållanden då han även ristade en båt?
Citat:
Ursprungligen postat av
Megaforce
Skandinavien hade en ganska omfattande handel redan på 700-talet när stigbyglar började användas. Så det är ganska troligt att man också började med ryttare ungefär då även i Sverige (stigbyglar är en förutsättning för att man skall kunna strida från hästrygg).
Eftersom stigbyglarna på den tiden mest gjordes i förgängligt material (trä/ben) så finns det inte mycket kvar att hitta i formlämningarna. De stigbyglar i metall som man hittat i Sverige är från 1100-talet dvs ganska sena i sammanhanget.
I Sverige har stigbyglar traditionellt varit av trä/ben eftersom metall är för kallt och man helt enkelt fryser lättare om fötterna då. Det är först efter andra världskriget som trästigbyglarna dött ut..
Nej, stigbyglar är inte nödvändiga för att kunna strida från hästrygg.
Ett utmärkt någorlunda sentida exempel är nordamerikanska indianer, som glatt red barbacka och stred från hästryggen.
Däremot krävs stigbyglar för att man ska kunna nyttja hästens rörelseenergi i sin attack, alltså det typiska tunga rytteriet med lans.
Svärd går däremot utmärkt att svinga från hästrygg utan några stigbyglar. Likaså båge och diverse andra vapen.
Inkluderat spjut, så länge man bara använder kraften från sin egen arm.
Romare och greker hade kavalleri långt innan stigbygeln uppfanns.
Och jag har för mig att Tacitus i
Germania beskriver germanskt rytteri, vilket bevisar att det fanns i norra Europa bland germanska stammar (och då troligen även hos skandinaver).
Sedan har vi också beridet infanteri. Något som senare fick namnet dragoner. Alltså män som stred till fots, som infanteri, men som nyttjade hästar för snabbare förlyttning.