Är liberala så smarta att dem blir dumma?

Vad man får höra rätt ofta bland kommentarer på sociala medier m.m. så försöker de liberala väljarna frenetiskt övertyga andra att dem har en bättre utbildning bakom sig. Samt att dem har en högre intelligensnivå än väljare från t.ex. Sverigedemokrater eller konservativa väljare. Då syftar jag både i Sverige och i t.ex. USA.

Låt oss då analysera hur det har gått i Sverige de senaste åren med en liberal politik. Ja, det kan väldigt kort sammanfattas att det inte har gått vidare bra. Liberalerna väljer att stå för en human och öppen flyktingpolitik. Notera ordet öppen. De vill alltså inte ha några gränser på antalet, vilket är en varningssignal för de flesta med en högre intelligensnivå egentligen att förstå.

Så om vi skulle hålla med om att gemene väljare ur liberala partier i svensk riksdag är högre utbildad samt erhåller en högre intelligensnivå. Vad säger då detta? Är dem så smarta att dem blir dumma?

Vad säger ni om saken Flashback? Har liberala väljare svårare att tänka mer enkelt i frågor? Överkomplicerar dem?

Kanske för att man teoretiserar för mycket?

Samhället är väldigt komplicerat. Försöker man analysera samhället rent logiskt så missar man mycket av hur det egentligen fungerar.

Den rationella människan existerar inte.

Många missar också hur förd politik återkopplar till samhället och ändrar människan.

I ett nötskal:

Inside Every Liberal Is a Totalitarian Screaming to Get Out

The Progressive believes in precisely two things: his own magnificence and the constructive power of brute force. In combination, they lead him naturally from the role of pestiferous busybody to brutal dictator.

Where the productive man dreams of the things he might create if only left alone by his fellows, the Progressive dreams of the world he could create if only the lives and property of his fellows were at his disposal.

The roots of his pathology lie in that oldest and most destructive of all human vices, the desire for the power to rule over other men. (min fetstil)

As naked power-lust is a rather ugly motive, the Progressive rationalizes his desire to rule as a concern for human welfare, seeing himself as a great humanitarian, far superior morally to the lesser beings who pursue merely “materialist” ends such as their own prosperity and who frequently object to his program for achieving Utopia.

This assumed moral superiority spills over into fields of practical accomplishment, and the Progressive imagines himself capable of allocating resources and even directing entire industries far more efficiently than a free market, often despite not even having any business or scientific experience.

But despite what the Progressive believes about himself, the desire to compel others to obey his orders is what drives him forward. (min fetstil)

http://www.frontpagemag.com/2013/fro...-to-get-out-2/


De åberopar sin s.k. bättre utbildning och påstådda högre intelligensnivå dvs their own magnificence som en (underförstådd) motivering till sin patologi dvs [their] desire for the power to rule over other men.

Är själv egentligen väldigt liberal och har väldigt svårt för konservativa. Bryr mig varken om bortklippta negerkungar i Pippi Långstrump eller om det står på arabiska på ICA- även om jag tycker det är ganska löjligt.

Däremot är ju flyktingpolitiken så pass totalt fiasko att jag valt att rösta på SD för att de andra partierna ska ta tag i skiten. Förstår idag inte ens hur man kan lägga sin röst på någon utav sjuklöver partierna. Trots allt jävla trams om hur viktig kyrkan och de svenska traditionerna är, bögfobin, sänkning av abortgräns, och så självklart negerhatet.

Som sagt så många gånger, vi tar emot promilledelar av alla flyktingar (och det är de få har råd att ta sig hit) , och det är en enorm påfrestning för vårt samhälle.

Kallar man sig smart och står bakom massinvandringen har man också tackat ja till lägre löner, sämre sjukvård, äldrevård, högre skatter osv osv- För det bör man förstå att det innebär. Står man bakom massinvandringen och är brutalt korkad tror man allt kommer ticka på som vanligt

Liberal är något som extremistiska socialister kallar sig. Denna liberalism är "socialliberal" vilket är en självmotsägelse och inte någon ideologi. Maktfulla pampar gillar motsägelsefullhet och idélöshet, för de har de personligen total makt att styra precis hur som helst. Att höja skatten är liberalt, nya förbud är liberalt, militärens massövervakning av oskyldiga medborgare är liberalt o.s.v. därför att vad som helst är (socialt)liberalt.

Libertarianism är tvärtom en logisk idé, en ideologi. Idén är helt enkelt att varje människa har rätt att slippa andras tvång. Inte någon enda vald politiker i Sverige idag är libertarian. Folkpartiet är utpräglat anti-libertarianskt i varje enskild fråga som de har röstat om i Riksdagen under de senaste årtiondena.

va snackar du om? Liberal politik?? från alliansen?? det finns inga liberala partier i riksdagen. tror du att skattesänkningar är samma sak som liberal eller? Eller att hög invandring betyder liberal och inte social eller konservativ? man skämms ju av att läsa detta

Frågeställningen borde snarare vara: Hur många trodde de var liberala, ända tills de kom på att skitit i sin egen käft, och blev sen konservativa?

Om man bortser från den sentimentala vänsterohyra som kryllar i judemedia, som i sin tur tjänar pengar på geografiskt mordisk och komparativ ekonomi och transferering av produktionsmedel och importerad bostadsbrist, så kan man ställa sig frågan: kan politisk intelligens överhuvudtaget tillskrivas den människotyp som existerar på att hala sin näsa i arslet på sin stratifierat isolerade granne? Och kan svensk liberalism faktiskt översättas till att vara bara det tidigare nämnda beteendet, och så som sin kusin apan, vara ett uttryck för Stockholmism?

Ibland undrar jag vad som hände med alla liberaler och konserativa, eller vad fan snusket kallade sig på 60-80talet, i de städer där de fick näsan över vattnet och flyttade till det lokala folk-förakt-kvarteret, och där juden nu bajsat sönder hela deras usla administrativa översittarideologi genom att lägga ner fabriken? Är det dessa misslyckade avskrap som SD vill bygga sin konservativa ideologi på?

Och för att svara på frågan.

Ja. Svenska liberaler är ointelligent baja, som börjar fundra på att bli konservativa, då de käkat bajs i 20 år, och nu börjar ogilla smaken.

Folkpartister satte etiketten liberala på sig själva för 50 år sedan för att skilja ut sig från den konservativa högern. De lade sig på halva avståndet till socialdemokraterna kan man säga.

Det vi menar med liberal i dag är något helt annat och det har nått tanken på en frihet som ingen ens skulle kunna drömma om för 50 år sedan. Ännu mindre säga det, om man inte vill bli inlåst på dårhus.

Folkpartisterna är alltså bara lite mindre konservativa än det högerparti som kanske på allvar dog ut med Jarl Hjalmarsson. Reinfeldt tog M till nivåer av liberalism som skulle gjort att han fått skottpengar satta på sig.

När det gäller liberalism har moderaterna bytt plats med folkpartiet. Mest liberala är nog bondeförbundet, förlåt centerpartiet. Centerpartiet var på 50-talet bara ett "snäpp" mer liberala än socialdemokraterna.

Acceptans för extrem invandring har nog i grunden inte så mycket med liberalism att göra.
Vänsterpartiet som är till exempel de mest totalitära i Svensk politik är för gränslös massinvandring så det kan INTE vara ett mått på liberalism.

Kanske inte alls är en ideologisk fråga utan mer en fråga om hur man ser på sig själv. Och hur man ser på andra i den grupp man tillhör. Typ:

God och empatisk som tänker på alla medmänniskor

Mycket godare och mer empatisk

Allra mest god och står för extrema förslag och utspel utan förankring i ekonomiska och praktiska realiteter. Mycket tävlingsinriktad vill vara allra godast. Ofta kombinerat med psykopati!

tjaa, internationellt sett var Sverige ett av de länder som klarade sig allra bäst efter senaste finanskris. Detta trots alla invandrare och inget SD i vågmästarroll.

Jag jobbar själv en hel del mot utländska kontakter och får ofta frågor om varför vi klarat oss så bra.

Och din analys på varfør vi har klarat oss så "bra"? Ær det før att vi har massinvandring menar du?
Jobbar sjælv BARA mot utlændska kunder och jag ser inte samma sak som du verkar det som...

Att ha en hög utbildning inom område "samhälle" är väldigt föga imponerande. Speciellt med tanke på att samhällskunskapen numera har utvecklats bort ifrån fältstudier till mer teoretiska extrema tolkningar utav exemplifierade karikatyrer om människans psyke. Inom just samhällsvetenskapliga ämnesområden är det väldigt vanligt att man utbildas till en god människa och de faktiska mänskliga problemen och fenomenen beskrivs teoretiskt.

Beroende på var man sedan applicerar sina nyfunna kunskaper blir man mer än ofta invaggad i en företagskultur. Här lär man sig "värdegrunden". Värdegrunden på socialkontoret i Eskilstuna, handlade mycket om att vara godtycklig, människan framför sig är underbar och häpnadsväckande, ett offer av samhällets förtryck. Om människan är aggressiv eller beter sig på ett oacceptabelt sätt så skulle personen analyseras utifrån modellen av att han är ett offer. Slutsatsen om att personen i fråga bara helt enkelt vägrar att försöka skaffa ett jobb och är ett hopplöst fall av "kroniskt rövhål syndrom" fick inte förekomma. Han är ett offer av samhällets förtryck och därför behandlar han mig som skit, ge honom ett leende så blir allt bra.

Men den här bilden överensstämmer inte med verkligheten, om en hotfull person kommer emot mig skulle jag knappast ge honom ett leende. Saken är som sådan att den teoretiska utbildningen är väldigt barnvänlig, "verkligheten en annan". Sedan för att hantera verkligheten så bygger samhällsvetaren upp en barriär runt sig; "Man måste vara den goda människan". Det här funkar ett tag sedan väntar enbart kronisk depression. Lite därför som personal omsättningen inom myndigheter som arbetar direkt med problemen är så stor och sjukskrivningarna haglar. Man försöker var ett helgon i ett brinnande helvete.

Dessutom har sällan utbildningar inom de här ämnena en hög grad av intelligens. Snarare handlar det om empatisk förmåga, nästan på gränsen till att känna sympati. Man ska kunna sätta sig in i andra människors livssituationer och sedan göra bedömningar. För att hantera den här formen av slutledningar och för att klara sinnesstämningen så bryter människor ofta ned sin egen identitet, man utvecklar således bristande självbevarelsedrift. Som ny examinerad så går det här rätt så ok, man bevarar sig själv lyssnar in och lämnar personens problem bakom sig. Men om man gör detta 40 timmar i veckan så blir det ungefär som en psykos, till slut orkar inte psyket det och man blir mer som en zombie; man blir värdegrunden och den "goda människan".

Det ingår i jobbet att vara den som vet bäst "jag vet bättre än du". Det är självklart den här tanken efter ett tag appliceras på hela livet. Lite därför jag skulle rekommendera alla som arbetar med människor att byta jobb var 6:e månad. Man tappar perspektivet annars.

Hög utbildning utan arbetslivserfarenhet o liknande verkar snarast vara fördummande.
I teorin borde högutbildade vara väldigt allmänbildade och ta till sig lite all möjlig information,men det verkar inte stämma direkt,ntagligen för att många sk högutbildade bara träffar likvärdiga högubildade inom ett väldigt snävt område.