arbetsrätt uppsägning fråga

Hur kan du på det magra underlag som trådstartaren bjudit oss på när det gäller omständigheterna dra slutsatsen att det gått till på ett sådant vis att det kan bedömas som provocerad uppsägning?

Allt vi vet är detta:


Det kan ju t ex röra sig om en person som uppträtt berusad vid kundbesök vid flera tillfällen och dessutom visat sig ha ägnat sig åt en massa porrsurfning på arbetsgivarens dator och lämnat in medvetet felaktiga reseräkningar. Han får reda på att han är avslöjad och går in på kontoret och meddelar att han förstår att det är kört och att han går sin väg godvilligt. Eller bara gjort en av ovanstående grejer men blivit så stressad att han sprungit in och skrikit en massa åt arbetsgivaren och sen sprungit sin väg. Finns som bekant många som reagerar med anfall när de blir påkomna med byxorna nere vid vristerna.

Kontentan av det är att det inte går att dra någon slutsats, eftersom det enligt dig inte finns nog med underlag att dra en slutsats. Men just det faktum att det är så knapphändigt med information säger mig att arbetsgivaren (som jag tolkar att TS sympatiserar med) inte har det på det torra fullt ut. Utan att vilja gå in mer i detalj, så finns det vissa ord som används som får mina varningsklockor att klämta.

Men givetvis är det oftast omöjligt att exakt avgöra hur en eventuell rättstvist skulle sluta, med den information som normalt ges här på forumet. Därför blir åsikterna också ofta en blandning mellan lag, praxis, erfarenhet och magkänsla. Skulle mitt liv hänga på att jag gissar rätt om arbetsgivare eller arbetstagare vinner i en domstol, skulle jag chansa på arbetstagaren i detta fall. Även om jag i större utsträckning tror på en förlikning, dock.

Om det bedöms vara en framprovocerad uppsägning - har det då betydelse för skadeståndsbeloppet om AG kan visa på att de omständigheter som lett fram till situationen kan antas utgöra saklig grund för uppsägning från AG:s sida?

Har inte orkat titta på rättsfallen, men har inte detta med att personen bara gick från jobbet och inte ens diskuterat om/hur hen kan stå till förfogande under uppsägningstiden någon som helst betydelse?

En rimlig slutsats ur ett AG-perspektiv verkar ändå vara att man för att vara på den säkra sidan bör "kontra" med en egen uppsägning om nu faktiskt saklig grund för en sådan bedöms finnas. Dyker personen sen inte upp på jobbet under uppsägningstiden har väl AG all rätt att göra fullständigt löneavdrag för den olovliga frånvaron?

Det kan absolut en påverkan på utfallet. Enligt 38 § 2 st. kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort om så är skäligt.


Det kan jag inte tänka mig, men har inte heller orkat leta stöd för det i rättsfall. Anses det vara en provocerad uppsägning vore det galet om man som arbetstagare förväntas ändå gå till arbetet för att kunna driva frågan rättsligt.

Däremot ska det sägas att det sätts generellt ganska höga krav för att det ska anses vara provocerad uppsägning eller att en arbetstagare ska ha rätt att återta en uppsägning. Så jag vill inte få läsare att tro att det bara är att storma ut om man blir arg på arbetsgivaren och sedan kunna håva in skadestånd.