Dålig relation till mitt barn den här natten

Har sovit rätt lite de senaste dagarna och varit i princip själv med mina två små barn dygnet runt. Jag är en omogen person med drag av aspergers och tillsammans med den stora mentala påfrestningen så har jag nu blivit lite "kortsluten" eller vad man ska kalla det. 1-åringen ligger här och skriker på mig med ca 5 minuters mellanrum och jag gissar på att hon är lite gasig i magen. Problemet är att jag har tappat min empatiska förmåga och ser det lite som att hon medvetet försöker förstöra för mig och att hon inte tycker om mig. Jag bara ligger här utan att känna något och utan att bry mig särskilt mycket. Vad göra?

Ettåringen försöker inte medvetet förstöra, det är ett litet barn. Hon/han kanske är orolig och känner på sig att du mår dåligt.

Finns det någon annan vuxen i närheten som kan hjälpa dig? Barnens pappa/mamma?

Så små barn tänker inte så långt. Det enda de har i sinnet är omedelbar behovstillfredsställelse.

Ditt barn har ett behov (de är basala i den åldern) som du nu förväntas tillfredsställa. Det känns som om din gissing om gaser i magen är väldigt mycket mer sannolik än någon avancerad plan att hämnas på dig för någon oförrätt som hänt tidigare idag.. så kör på den.

Kolla att barnet har en ren blöja, erbjud käk (inte hamburgare och chips utan typ välling), kolla att barnet inte har för mycket eller för lite kläder på sig. Känn sedan på pannan efter feber, kolla att barnet inte har några konstiga märken/skador någonstans på kroppen, kläm lite försiktigt på magen och såsär. Kolla att barnet inte verkar hängigt eller slött (kan vara svårt på natten).

Om allting verkar okej kan du slappna av och bara chilla. Låt barnet ligga på dig eller brevid dig. Om du är trött på barnet så läs en bok, surfa, kolla på någon film och håll bara en hand på barnet och eventuellt klappa lite.

Tror inte att en ettåring jävlas med dig med flit. Som tidigare personer har den behhov och vill bara ha hjälp.

du har tappat din empatiska förmåga, men ändå sitter du mitt i natten på fb och startar trådar. Antingen är du ett djävla troll, eller så bör socialen hämta dina barn på direkten.

Är detta verkligen första gången du känner så här? Kanske är i behov av en stödfamilj elr stödperson?