Logiskt bevis för en paranormal verklighet.

Jag väljer att förklara det enkelt; ett "rum" där tankar existerar och inte existerar. Några andra faktorer som jag lägger in i denna verklighet är bland annat drömmar, fantasier, tro-system och kunskap/vetande.

Min subjektiva verklighet absorberar bara i princip när du berättar, för att den ska säga något så krävs det att jag tänker på den förståelse jag har fått av din berättelse, vilket jag gjorde i detta fall när du läser denna text, detta var något jag tänkte i min subjektiva verklighet, manifesterade sedan i objektiv verklighet.
Tänkande.
Det du berättar formar mina svar samt det jag tänker.
Subjektiv verklighet är lokaliserat någonstans i hjärnan, jag upplever den för det mesta vara lokaliserat någonstans centraliserat i mitten mellan mina 2 hjärnhalvor.
Det jag har erfarit (dåtid) är verkligt när jag tänker på det, detta skulle jag väl kunna beskriva med uttrycket "tänker tillbaka".
Att jag inte har erfarit detta (eller denna) tidigare och skapar en ny erfarenhet.

particulum1

Men vad är rum?

En klocka mäter sig själv och dess utformade.
Formen är vi.

Tid är vår definition? och vårt rum?
Det är i slutet, bara våra tankar?

Vad gör ditt rum mer giltigt än andras?

Hjärnans tankar är separerad det verkliga och andra.
Alla tankar blir då separerade det verkliga i andra.

Alltså är alla tankar separerade varandra.
Dessa är para, en eventuell verklighet av andra.

verklighet är mina tankar och andras.
Dessa är para varandra i tro eller fakta.

Haha ja du, typ något där något annat i detta något existerar inom, något som omsluter något annat med en ram. Om du känner till den grundläggande principen av en matematisk dimension med koordinater så kan jag väl göra en jämförelse med den.

Problemet är att jag har ingen uppfattning om rummets strukturella egenskaper, jag vet inte om rummet har någon form, om det finns något början eller slut, upp det finns något upp eller ner, om det finns något höger eller vänster eller ens om det finns något in eller ut.

Bästa förklaringen jag kan ge är nog "oändlig tomhet", det buddha och buddhismen kallar "emptiness". För att kunna få uppfattning om detta "rum" så krävs tanketystnad, tänks tankar så är det svårt att observera rummet/tomheten.

Den matamatiska modellen med x ocy y och zäta i ljusets hastighet känner jag till
Men ingen kan förklara vad x y och z med c är, utan hänvisnigar till sig själva.
Det är lite som att säga att x är inget och y är inget och z är inget med tillhörande inget i form av tid som C i singularitet.

Det enda du erfarit är det du erfarit.
Dina erfarenheter är dina tankar om vad som skett.
Dina erfarenheter är din tankar om vad som skett.
Dina tankar är vad tanken säger.
Tankar är tankar och vad de tänker.
Rätta mig om det är fel.

Rummet är tankar inget mer än tankar.

Jag kan inte rätta dig om varken rätt eller fel när det gäller detta, här finns inget rätt eller fel för det är nästan en omöjlighet (jag säger nästan för jag gillar inte att säga att någonting är fullkomligt omöjligt) att observera varandras mentala processer.
Tänk dig istället det som existerar när inte tankar tänks, mellantinget mellan tankarna. Försök inte fokusera så mycket på vad som är verkligt och inte verkligt när tankar tänks, tänk inga tankar och observera tomheten som finns när tanken inte tänks, detta är "rummet"" (eller tomheten) som tankarna existerar inom.

Fast det kluriga är dock, tänker du inga tankar så tänker du...man kan inte tänka inga tankar

Annars kan jag ställa en fråga: vad är det som existerar innan, mellan och efter tanken?

Mina tankar är något som verkar prata med sina varandra.
Innan, efter och mellan verkar vara samma process i sina delar i varandra.

Det är lite som att hönan och ägget verkade växa ihop tillsammans under sin uppväxt.

Det kan jag tänka mig, tankar är som en kedjereaktion, en tanke skapar en annan tanke som skapar en annan tanke, detta kan i princip pågå hela tiden, att bara få helt stopp på sina tankar är inget en person kan göra om denna inte har utövat mentala praktiserar för detta ändamål. Det har tagit mig ungefär ett halvt decennium av daglig meditation att lyckas få kapaciteten att inaktivera mitt tänkande helt och hållet.

Detta är också varför jag kan utgå från att våra mentala processer är av olika natur för tillfället, för det du upplever i din mentala verksamhet är det du upplever, detta kan inte appliceras på min mentala verksamhet. Och således tär sig vår "subjektiva verklighet" annorlunda i jämförelse med varandra där min "subjektiva verklighet" är väldigt tom, utan tankar, medans din är full av tankar.

Jag håller inte med i att tankar är kedjereaktioner.
Jag ser tankar som ett samtalsämne mellan erfarenhet, tidigare tankar och förhoppningar mot en debattör.. dessa agerar lite samtidigt. Medvetna logiska tankar är något som verkar agera sekventiellt. Men dessa lagras i hjärnan och påverkar framtida åsikter. Det omedvetna är i mina tankar och påverkar via sin existens.


vad vi har för tillfället i existens är fakta, men subjektivt?
Då ska du veta att jag mins händelser i livet som du kommer inte ha i ditt medvetande.
Dessa är subjektiva mig och subjektivt min sambo.. men vi delar erfarenhet i dessa som du komer säga är fel.

Min topics startargumentation är att tanken är om subjektivitet gäller, ja då gäller det paranormala.
Detta eftersom tankens erfarenhet är analog sina egna erfarenheter och inget annat.

Ser du dina tankar så och tär sig dina tankar på det viset, så är det så för dig. Det är inget jag kan varken säga är rätt eller fel. Det som är viktigt tycker jag är framförallt att du finner konversationen vara behaglig, lärorik, underhållande...eller något liknande åt det hållet. Sådana här konversationer förlorar sitt utvecklingssyfte om vi ska tala om för varandra vad som är rätt eller fel eller vem som har rätt eller fel. En konversation förs framåt bäst om båda finner konversationen vara behaglig och utvecklande.

Nej det kommer jag inte att göra.

Dessvärre är min uppfattning om ordet "paranormala" ganska tunn, vill du utveckla ordets betydelse så gör gärna det, vad är något som är paranormalt?

Om min tanke får sammanfatta det hela.
Para eller vara en verklighet... då blir vara para i vara.
Om inte.. ja då är världen parallell tanken.

Startade tråden med att påstå att hjärnans aktiviteter är separerade verklighet.
då betyder det att verklighet är separerad tanken och parallell. De är isolerade varandra.
Detta låter fel, eftersom de verkar existirea som tanke i våra hjärnor.

Eller så är den inte parallell. Den är singulär.
Vad singulär innebär är att allt finns och inte finns i ett. det paralella är i det som är.
det paranormala är och är i detta.