Citat:
Ursprungligen postat av
stevenstills
Jag tror tiden talar för Björklundfalangen. Det är inte samma mediala medvind längre för invandringsliberalerna. Om Ullenhag ställer upp för Björklund kan det också ha påverkan. Birgitta Ohlsson spelar ett högt spel. Risken är att hon hamnar helt utanför och någon helt ny tar över efter Björklund. En tilllnyktrad Ullehag kanske? Det är bara att sätta sig i fåtöljen, ta ett glas chardonnay och följa skådespelet.
Jag tror också att det är mest sannolikt att partiledningen avgår med segern. FP har ju även den tredje falangen, som vill gå ännu längre än partiledningen vad gäller reglering av invandringen. Vilket visar lite och vilket håll vindarna blåser även inom FP.
Generellt tror jag att den nyliberala globalism som under de senaste decennierna härjat i de borgerliga ungdomsförbunden - och även moderpartierna - går på sista flåset nu. Inte bara på grund av de nationalekonomiska konsekvenserna av en oreglerad invandring, som börjat bli alltmer uppenbara. Folk börjar också få upp ögonen för att helt fri rörlighet för kapital är destruktivt eftersom det leder till att svenska företag köps upp och jobben flyttas till andra länder.
Att de arbetslösa svenskarna sedan kan köpa produkter som är något billigare därför att de tillverkas i Kina och inte Sverige är en klen tröst för ett folk som redan är det efter japanerna mest skuldsatta folket i världen. Kreditkortet räcker inte hur länge som helst, som grekerna fått erfara.
Den klassiska socialliberalismen värnade precis som den klassiska socialdemokratin om landets och folkets intressen, och tvekade inte att agera politiskt för att skydda dessa. Vilket de flesta andra länder gör än idag. Länder som USA och Frankrike försvarar aggressivt det egna landets intressen genom olika typer av regleringar och begränsningar i den fria rörligheten och frihandeln.
Det är bara i dumstrutslandet Sverige som politikerna tror att allt blir "bättre" om amerikaner och kineser fritt får köpa upp svenska företag och flytta jobben till mer lönsamma länder. Det enda som blir kvar i Sverige är till slut servicesektorn, och vi kan inte leva på att vårda varandra.
En politisk tillnyktring står alltså för dörren. Det kommer dock att bli en hård tid för de nyliberala ungdomsförbundare som förläst sig på Ayn Rand och tror att framtiden är globalism och multinationell rövarkapitalism. Många av dessa kommer säkert att bli djupt besvikna och lämna politiken.
Förhoppningsvis kan socialliberalismen som en fågel Fenix återuppstå ur det nyliberala likbålet. För detta krävs det dock en idédebatt inom de borgerliga partierna som återigen fokuserar på vad som är bäst för Sverige. Något som man helt åsidosatt de senaste decennierna.
Vad gäller utvecklingen den närmaste tiden, så tror jag som sagt att finns hopp om att FP återgår till en klassiskt socialliberal politik, och det samma gäller i viss grad även M och KD. Det är egentligen bara C som är ohjälpligt förlorat. Den siste socialliberalen i deras riksdagsgrupp - Staffan Danielsson - har gått i pension och partiet styrs idag av nyliberaler från den forna Stureplanscentern.
Det mest sannolika eller i vart fall logiska utvecklingen är därför att de nyliberala globalisterna (Ohlssonfalangen i FP, delar av MUF) samlas i C, medan de övriga borgerliga partierna normaliseras och återgår till en klassiskt socialliberal politik. I KD:s fall kanske snarare en socialkonservativ politik beroende på utvecklingen inom partiet.
På sikt kan ett globalistiskt och nyliberalt C gå ihop med MP, som ju i mångt och mycket har liknande idéer.
Skulle å andra sidan de nyliberala globalisterna helt ta över även FP och M kommer det nog inte att dröja länge innan SD har stöd av 40% av väljarkåren.
Birgitta Ohlsson är klart populärast hos folkpartister och hos FP-väljare. FP-väljare är ungefär på samma låga nivå som S-väljare när det gäller att samarbeta med det nyfascistiska partiet SD.
