Era tidigare erfarenheter av ojämställdhet

I det samhälle jag växte upp i på 80-talet så pratades det aldrig om feminism och jämställdhet.

Varför?

Saken är den att det behövdes aldrig. När jag gick i skolan, det var aldrig någons om sa att tjejer var mindre värde eller mindre dugliga eller att kvinnor hade mindre rättigheter. Tjejerna i skolan behandlades med respekt och var jämställda medborgare. Jag minns ingen situation där tjejer behandlades illa pga av de var tjejer. Jag mötte kvinnor i alla möjliga olika samhällspositioner, läkare, myndighetspersoner, poliser, överallt i samhället så var kvinnor likvärdiga på samma villkor och samma frihet. Sen att vi är lite olika och kanske fattar olika beslut och så var ingen stor grej.

I dagens samhälle känns det som kvinnor är konstant förtryckta. Lyssnar man på feminister så beskriver de ibland verkligheten som att kvinnor knappt har några rättigheter alls i Sverige och man får ständigt kastat i ansiktet: "du är man... aha! Alltså vill du att kvinnor ska vara förtryckta!"

Nu till frågeställningarna:

Jag skulle vilja veta mer om era tidigare erfarenheter av eventuell ojämställdhet när ni växte upp på kanske 60, 70, 80-talet, eller när ni nu växte upp. Då menar jag inte enskilda brott som alla, män som kvinnor råkar ut för utan mer situationer, upplevelser och omständigheter som signalerade ojämställdhet.

Så, vad har ni för erfarenheter i det förflutna av ojämställdhet. Var kvinnans situation så totalt åt helvete för några årtionden sen.

Jag är faktiskt riktigt nyfiken.

Typiska tjejidrotter prioriterades inte.
Ridhus t.ex kom väldigt långt ner på kommunens prioriteringslista medans varenda skitklubb i hockey fick sin egna islada. Träningstider på idrottsanläggningar gavs killarna företräde till.

Syokonsulenterna rekommenderade tjejerna till typiska kvinnojobb.

Sedan märkte man att kvinnor inte lyftes fram på samma meriter som män vid chefstillsättningar utan behövde betydligt bättre meriter för att komma i fråga.

Kompisar har berättat att de fått frågor om framtidsplaner för evt barn,
ingen manlig kollega har fått det.


Finns mycket skit om man börjar gräva.

This!

Kommer mest ihåg toleransen från lärarna när vi grabbar stökade runt i klassrummen och korridorerna. " Pojkar är ju ändå pojkar". När det var tjejer som gjorde likadant var detta mindre ok

Min granne fick ingen vårdnad om sina barn, för han var man och ogift. En annan ung granne fick sitt kön stympat för att han var pojke och inte flicka. En bekant gick miste om organisationsbidrag, för sådant gick bara till kvinnor.

Uttrycket "Lika inför lagen" är ett hot mot feministisk "jämställdhet".

Uppväxt 70 och 80 tal.

Samma som Mean me ovan. ( hej Mean!)

Personligt tillägg:

Sexuellt plan:
Klart obalans i jämställdhet. Jag som böna tilläts inte visa varken sexualitet eller intresse i samma grad som pojkar. Deras "boll" hela tiden, jag som tjej skulle stå och vänta på att få "bollen" och när jag äntligen fick den antogs det att jag skulle 1. fnittra hysteriskt 2. skrika av pur förskräckelse och avsmak….satans irriteraden och trist…gått miste om massa söta boys pga detta.

Arbete:
Ambitiös liten donna, klassisk duktig flicka, men för att få igenom idéer, projekt dylikt för ca 10 år sen innebar att jag mer eller mindre var tvungen få en man 1. intresserad 2. få honom tro att idén var hans för att kunna se den gå i uppfyllelse, också satans irriterande. Idag är det mycket bättre dock. Idag förväntas det tom att jag ska komma med idéer….avsevärt bättre tack.

Kultur/fritid:
Böcker, filmer, konst, film, teater, you name it hade under hela min uppväxt varit 90% fokuserat på män och mäns syn på saker och ting…att som tjej rota fram något som handlade om mig, speglade mig eller gav mig som tjej en kick eller spark där bak har jag lidit klar brist på.
Idag avsevärt bättre men det behövs fortfarande mer, för skulle fortfaraden säga att de tidag är ungefär 75% som speglar män.

Hej på dig.

Jo inom kulturen främst film är det mycket som är mansfixerat.
Endast 15% av huvudrollerna av de 100 bästsäljande filmerna 2013 hade kvinnor i USA(?).

Bechdeltestet ger liknande siffror.
http://en.wikipedia.org/wiki/Bechdel_test

Det är bedrövligt faktiskt.

Är man inte ganska dum i huvudet om man tror det någonsin kommer vara 50% kvinnliga huvudrollsinnehavare på bio?

Är man inte ganska dum i huvudet om man inte tror det, när halva världens befolkning består just av donnor?

Män och kvinnor är olika. Själva tanken på att jämställdhet och likhet är ett tillstånd som borde finnas naturligt är helt felaktig.

Har du några erfarenheter av ojämställdhet som angavs i trådstarten?

Samhället var väll mer jämställt tidigare på 70 och 80-talet då det inte fanns lika mycket sjuka ideal som prackades på kvinnor som plastikoperationer och anorexi. Det var mindre stress i arbetslivet. Kvinnor kunde gå till stranden eller till badhuset utan att bli antastade av gäng av rasifierade unibrows.

Inte speciellt olika. Behovet av att uttrycka sig konstnärligt tror jag inte alls skiljer sig mellan könen.

Och intresset av att skildra ex. kvinnors liv/ erfarenheter etc. (som sker då man ger kvinnor huvudroller) ligger i vad vi sätter sökarljuset i samhället och som sagt vilka som ges möjligheterna att ex. göra film.