Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Trots detta är spelet roligt och jag rekommenderar verkligen att använda sidan med hints istället för en ren walkthrough. Man vill ju klara så mycket som möjligt själv utan att få allt förklarat för sig. Stämningen i spelet är underbar, kanske bäst av alla Lucas Arts-äventyr. Jag gillar musiken i den remastrade versionen. Sitter och diggar soundtracket på Spotify just nu.
Lite ironiskt att ett sådant kanonspel skulle bli "slutet" för peka och klicka-äventyren. Okej att Monkey Island 4 kom efter detta men det höll inte samma klass. Grim Fandango var det sista riktiga storspelet från Lucas Arts inom genren och vad jag vet lade även Sierra ner sina peka-och-klicka-äventyr vid ungefär samma tidpunkt.
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Ja spelet är verkligen svårt (dock inte lika svårt som "The Dig") och vissa pussel är i princip omöjliga att lösa med logiskt tänkande. En del löste jag när jag bara försökte random grejer men för många var jag tvungen att använda hints. Typ det där med skylten i petrified forest och lyktgubben under vattnet som du skrev om. Vem fan kan lista ut dessa????Jo jag håller helt med dig. Vissa gånger efter att ha kollat hints så blev jag rätt arg på mig själv. Hade jag bara tänkt lite hårdare och längre så hade jag ändå löst vissa problem. Det kan man inte lasta spelet för givetvis.
Jag blir bara lite lack när det faktiskt är helt sjukt långsökta och ologiska problem. Ändå får man respektera att spelet alltid låg ett steg före. Ta Tex Amnesia, man kommer in i spelets tänk lite för snabbt, så att pusslen egentligen inte blir så roliga (Nej, pussel är förvisso inte Amnesias sales pitch) utan kommer mer att likna vardagssysslor. Det är knappast ett pussel att scouta igenom en källare med 30 rum i jakt på något som kan förstöra ett rostigt lås. När man hittat hammaren som ligger där och lyser och sen går tillbaka och slår upp låset med den så har man ju inte tänkt så mycket.
Det var skoj med pussel som inte bara involverade reptilhjärnan ändå. Men det var ändå lite för oförlåtande ibland, och då tänker jag mycket på att man med alla dessa krångliga vinklar ändå var tvungen att stå på exakt rätt ställe för att det man ville skulle hända också hände.
Exempel på för svåra grejer (enligt mig):
Jag blir bara lite lack när det faktiskt är helt sjukt långsökta och ologiska problem. Ändå får man respektera att spelet alltid låg ett steg före. Ta Tex Amnesia, man kommer in i spelets tänk lite för snabbt, så att pusslen egentligen inte blir så roliga (Nej, pussel är förvisso inte Amnesias sales pitch) utan kommer mer att likna vardagssysslor. Det är knappast ett pussel att scouta igenom en källare med 30 rum i jakt på något som kan förstöra ett rostigt lås. När man hittat hammaren som ligger där och lyser och sen går tillbaka och slår upp låset med den så har man ju inte tänkt så mycket.
Det var skoj med pussel som inte bara involverade reptilhjärnan ändå. Men det var ändå lite för oförlåtande ibland, och då tänker jag mycket på att man med alla dessa krångliga vinklar ändå var tvungen att stå på exakt rätt ställe för att det man ville skulle hända också hände.
Exempel på för svåra grejer (enligt mig):
När man ska ta sig in till maskinen som sorterar vem som får alla clients. Att man måste upprepa samma process två gånger (en process som i sig inte är så lätt att räkna ut) för att kunna göra något så simpelt som att låsa en öppen dörr i syfte att den inte ska stängas korrekt när reparatören drar.
När man ska få tag på bilden Lola tog, och får rostiga-ankaret-ledtråden.
När man står på botten av havet och lyktan går förbi. Det räcker inte med att ta tag i den och börja bråka, man måste också vrida spaken mot Glottis. Den dynamiken förekommer varken före eller efter detta. Jag menar jag står på 10 kvm med bara en enda grej att interagera med och ändå är det för svårt.
Trots detta är spelet roligt och jag rekommenderar verkligen att använda sidan med hints istället för en ren walkthrough. Man vill ju klara så mycket som möjligt själv utan att få allt förklarat för sig. Stämningen i spelet är underbar, kanske bäst av alla Lucas Arts-äventyr. Jag gillar musiken i den remastrade versionen. Sitter och diggar soundtracket på Spotify just nu.
Lite ironiskt att ett sådant kanonspel skulle bli "slutet" för peka och klicka-äventyren. Okej att Monkey Island 4 kom efter detta men det höll inte samma klass. Grim Fandango var det sista riktiga storspelet från Lucas Arts inom genren och vad jag vet lade även Sierra ner sina peka-och-klicka-äventyr vid ungefär samma tidpunkt.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
